Ett styng av sorg och saknad
Tänk om det hade gått att sudda ut allt onödigt och tråkigt som har hänt och bara behålla det som var bra. Som i Photoshop. Vilken perfekt tillvaro det skulle bli. Gör om, ångra och gör om, tills det blir precis som man vill ha det.
Undrar om han saknar mig på samma sätt som jag saknar honom, eller om han bara hatar mig sedan jag avslöjade hans senaste lögn? Han har ofta sagt, när jag har gjort slut, vilket har hänt ett antal gånger, att han kommer att sakna våra samtal.
Om han bara kunde låta bli att försöka sätta på mig så fort jag är i närheten skulle vi kanske kunna vara vänner och ingenting annat. Men det går inte nu, när allting är så infekterat. Det går nog aldrig. Det är sorgligt.
Alltså, vänner är dom enda man kan välja i livet. Vill du ha en vän som behandlat dig som han gjort?
Nej, inte de dåliga sakerna han har gjort. Det är klart diskvalificerande. Men de braiga sakerna. Det var det jag menade med att sudda bort, ångra och göra om; att man skulle ta bort det dåliga och bara behålla det som var bra.
Å gud, den där tanken känner jag så väl igen. Jag hade ett förhållande med en kvinna på jobbet. Jag lovade henne att jag skulle skilja mig, att det skulle bli vi. Jag orkade inte skilja mig från min fru den gången. Vårt förhållande varade i ungefär två år, sedan tröttnade hon på mig och har inte sagt ett ord till mig sedan den dagen hon bestämde sig. Jag blev inget annat än en lögnare för henne till sist. Ibland saknar jag verkligen vänskapen vi hade innan vi blev förälskade i varandra. Vi hade så kul. Men det går inte att backa. Man kan mycket väl avstå från att göra vissa saker, men gjorda saker går inte att få ogjorda. Livets Photoshop finns inte.