Det är lite märkligt, eller egentligen kanske helt naturligt, men jag känner ett mycket mindre behov av att skriva här nu, än jag gjort tidigare. Jag har använt min blogg som ett sätt att bearbeta och lätta på trycket. Att få ur mig saker som jag inte kan hålla på och prata vitt och brett om.
Nu när jag har släppt taget om Den Andre och känner att han inte har sitt järngrepp om mig längre, känner jag också att jag inte alls har så mycket jobbiga tankar och känslor som jag måste bearbeta. Allt känns plötsligt så mycket fridfullare och mer hamoniskt.
Jag tänker på hur vi ska ordna det i det nya huset när jag ligger och drar mig på morgonen, istället för att ligga och gräma mig över hur sviken, lurad och utnyttjad jag har blivit.
Det är mycket trevligare att tänka på det nya huset. Det kommer att bli så fint där, och det är så roligt att planera för hur vi ska ha det.
Nästa helg går flyttlasset. Igår var jag och köpte färg och var uppe och spacklade. idag ska jag måla.