Efter veterinären åkte jag till jobbet. Hunden var i ett ynkligt tillstånd efter nedsövningen. Jag har aldrig sett henne så eländig. Den Andre kom in och ville prata, men precis då ringde min telefon. Jag hade fullt upp, och inte förrän vid tre-tiden kom han tillbaka igen och då skulle han gå hem. Så det blev inte så mycket pratat.
Det känns rätt bra. Jag brukar få så mycket jobbiga känslor och tankar efter att vi har pratat.
Om jag bara gav honom den minsta chans, skulle han gladeligt ta upp ett förhållande med mig igen. Det vet jag. Men den här gången vet jag vad han är för typ. Det känns inte lockande. Fast om sanningen ska fram kan jag sakna att få ett riktigt skjut. Speciellt som Maken verkar så helt ointresserad. Men det är slut med sådana vidlyftigheter nu. Därför är det extra viktigt att jag håller mig borta från Den Andre, så att jag inte frestas. Jag vet att det är lätt hänt.