Igår kväll ville Maken gå på restaurant. Det gjorde vi. Jag såg direkt, när vi kom dit att Den Andre satt där tillsammans med en kvinna som är på besök hos honom just nu. Hon har varit gift med en av hans vänner och de umgicks som par tidigare. Han säger att det inte är "nåt sånt" mellan dem. Nä, nä.... Det vet man aldrig med honom.
Jag vägrade konsekvent att "se" honom, och sa ingenting till Maken, och han märkte inte ens att han satt där. Jag såg till att vi hamnade så att Maken och Den Andre  hamnade med ryggen åt varandra, och låtsades som ingenting. Men det var lite jobbigt.
Den Andre vägrade också att se oss. han vände sig inte om en enda gång och såg sig inte om när han gick. Men han måste ha sett oss när vi kom.
Jag kände att det var jobbigt när han gick iväg med henne, även om han påstår att det inte är något mellan dem. Vi pratade om det bilen på väg hem, när jag berättat för Maken att Den Andre var där. Han begriper inte hur jag kan känna något annat är vämjelse för Den Andre. Själv tycker han att Den Andre är en misslyckad, tragisk figur som inte är värd att reta sig på ens. Han räcker bara till att ignorera. Tänk om jag kunde känna det så också. Vad bra det skulle vara.