Igår kväll pratade jag och Mamman en hel del. Hon funderar på om hon ska försöka förenas med sin exman igen, samtidigt som hon egentligen vill träffa någon ny. Det är inte lätt.
Jag berättade att jag fått en lägenhet från 1 augusti, så var det gjort. Det känns tråkigt att inte bo kvar, samtidigt som det har klara fördelar med en egen lägenhet.
I kväll ska vi gå ut och ta en öl tillsammans. Kanske träffar vi någon trevlig som hon kan fortsätta att odla. men det är verkligen inte lätt att påbörja en helt ny relation när man varit gift så länge.
Jag har visserligen gjort det, men det blev ju inte så bra, och jag har otroligt svårt att bryta upp från Maken. Jag känner mig liksom hopväxt med honom och tror att jag skulle förblöda om jag rycktes loss från honom.
Och det trots att vi haft det så jobbigt de senaste åren.
Just nu känns det i alla fall bra. Vi grälar inte. Jag tycker att han är snäll och trevlig mot mig för det mesta, och jag upplever inte att han går omkring och surar, som jag tyckte att han gjorde nästa jämt förut, men som han envist påstår att han aldrig har gjort. Han avskyr när jag frågar om han är sur, så därför gör jag inte det. Men han har verkligen surat, även om han inte erkänner det. Förut kände jag ofta en otrevlig oro i magen när jag var hemma, för att jag inte visste vad han gick och retade sig på. Jag kände det alltid som att han tyckte att jag gjorde fel på något sätt. Jag tycker att det har blivit mycket bättre. Jag känner att jag kan slappna av mycket bättre hemma. Det är väsentligt för trivseln.