Head picture

Hur ska vi ha det egentligen?

Den här helgen har egentligen inte alls skilt sig från andra helger. Vi har haft det precis som vanligt, maken och jag. Han anstränger sig kanske lite mer för att vara trevlig och föreslå saker vi kan göra. Jag, däremot, har känt mig så låg. Jag har inte haft ork för något.
Det verkar inte längre som om vi faktiskt kommer att separera. Vi bor visserligen i olika rum i lägenheten, men i övrigt är det ingen förändring. Vanans makt är stark
Det var en fin vårdag idag och jag var ute och gick en lång promenad. På vägen mötte jag Den Andre som kom åkande i sin bil. Han plockade upp mig, och jag åkte med honom hem. Vi pratade lite ytligt om hans trädgård, att han inte hade något att bjuda på, att jag inte kunde stanna eftersom jag måste vara hemma tills strax efter ett och han nämnde att jag aldrig har haft högklackat på mig när vi har haft sex... Jag gick efter en liten stunds sådan artig konversation i hans trädgård.
Jag förstår mig inte på honom. Han funderar på om han ska försöka få det att fungera med sin fd fru igen, samtidigt som han verkar djupt olycklig varje gång han för det på tal. Och när jag frågar honom vad han ska göra med sitt liv, svarar han alltid att han inte vet.
Jag förstår mig inte på Maken heller. han vill fortsätta att var gift med mig, fast han vet att jag älskar en annan.
Jag förstår mig definitivt inte på mig.
Just nu tänker jag i alla fall ligga lågt med Den Andre. Kanske är det så att jag börjar få nog av hans vankelmod, hans sätt att ömsom stöta bort mig och ömsom hålla fast mig, som skapar känslomässig kaos hos mig, och förstör livet för Maken.

Kommentarer

Skriv det du tänker här:

Namn:
Minns mig

E-postadress:

URL:

Synpunkter:

Trackback