Igår stod Den Andre precis utanför mitt rum, precis utom synhåll bakom dörrkarmen, och pratade och skrattade med kollegor som var där på besök. Jag kände vreden börja pyra inom mig. VI har stött på varandra tre dagar i rad och ignorerat varandra. När jag släppte in honom genom dörren till kontoret dagen innan för att han glömt sitt kort, sa han tack utan att se mig i ögonen.
Jag har klarat av ganska bra att hålla tankarna borta från honom, men när han stod där och verkligen störde mig, blev jag irriterad. Det varade hela vägen ut till flygplatsen. Det syns så tydligt i mitt ansikte när jag blir på dåligt humör, så antagligen skrämde jag alla som jag mötte och fick dem att tänka på massmördare och självmordbombare. Men jag klarade mig genom säkerhetskontrollen i alla fall.

På flygplatsen såg jag en bok av Kay Pollack som handlar om att välja Glädje. Jag bläddrade lite förstrött och fastnade för en mening som gick ut på att det är jag själv som bestämmer hur andra får påverka mig. Att det faktiskt är jag som tillåter att han får mig på dåligt humör. Slut med det, tänkte jag, och köpte boken. Så nu ska jag läsa den noga. Kanske kan det hjälpa mig lite.
Jag var på ett seminarium med Kay Pollack en gång som handlade om att växa genom möten. Lite av de tankarna fanns med där också. Det var mycket som var tänkvärt i det han sa.