På tårna
Mitt lilla utbrott har fått effekter. Speciellt mitt efterföljande brev, där jag förklarade orsaken. Nu vill både Bleken och hans chef ha möten med mig, vågar inte något annat än ringa tillbaka omedelbart när jag söker någon av dem, eller snabbt återkomma med svar på mina mail. Jag skulle ha varit en bitch redan från början. Det är lärdomen. Varför gå omkring och vara timid, ha tålamod och invänta att andra ska fatta vad som är rätt att göra av sig själva?
I den maskulina världen, är det bara näven i bordet, ställa krav och höja rösten som gäller, tydligen.
Jag sa till Bleken igår, när vi pratade i telefonen, att jag känner att mitt självförtroende blivit sämre av den behandling jag fått, och att jag behöver stärkas i min roll. Så är det faktiskt. Hade jag varit kaxigare hade jag nog varit mer framfusig redan från början. Man blir lätt paranoid av att inte få information, också. Det är påfrestande att försöka gissa sig till vad folk tänker och tycker och att inte veta vad som förväntas av en. Allt det behöver bli bättre. Jag har lite hopp om att det kommer att bli det.
Det känns bättre nu.
I den maskulina världen, är det bara näven i bordet, ställa krav och höja rösten som gäller, tydligen.
Jag sa till Bleken igår, när vi pratade i telefonen, att jag känner att mitt självförtroende blivit sämre av den behandling jag fått, och att jag behöver stärkas i min roll. Så är det faktiskt. Hade jag varit kaxigare hade jag nog varit mer framfusig redan från början. Man blir lätt paranoid av att inte få information, också. Det är påfrestande att försöka gissa sig till vad folk tänker och tycker och att inte veta vad som förväntas av en. Allt det behöver bli bättre. Jag har lite hopp om att det kommer att bli det.
Det känns bättre nu.
Första fighten, rond 1
I måndags blev jag väldigt lack på jobbet. Det var som om ett och ett halvt års brist på information, ständiga kast och dåliga hantering plötsligt blev för mycket och vällde över. Det var Bleken som fick ta smällen. I ett obevakat ögonblick berättade han en sanning, en liten detalj av ett beslut, och hela min uppdämda ilska och frustration kom ut fullständigt ofiltrerad.
Vi diskuterade i en timme. Jag var arg så att jag hade kunnat tända brasor med min utandningsluft. Bleken bleknade där han satt och krampaktigt höll fast sig i skrivbordskanten. Han kunde inte förstå varför jag reagerade så starkt. Det kunde nästan inte jag heller.
Han ringde mig när jag var hos frissan dagen efter. Jag lät det ringa. På mobilsvararen sa han att jag kunde ringa honom på kvällen om jag ville. Jag ringde inte. Idag ringde han två gånger, och jag lät det ringa ut båda gångerna. Jag satte mig och funderade hur jag skulle göra. Jag kan ju inte undvika honom för evigt, och det är inte riktigt hans fel. Jag skrev ett brev och skickade kopia till hans chef också. Jag skickade också ett sms där jag skrev att vi kan prata när han läst brevet. Han ringde mig vid nio-tiden nu ikväll, och vi pratade ganska länge. Han sa att brevet gjorde att han förstod att jag kände ilska och frustration. Han sa att hans chef ville ha ett möte med mig.
Så länge har jag stått ut med dessa ideliga chefsbyten, denna brist på klara besked och detta totala mörker när det gäller framförhållning och planering. Visserligen har jag i mina ljusa stunder försökt se det positiva med att det är utvecklande, att det som inte dödar, det härdar osv. Men i måndags klarade jag inte det.
Nu har jag i alla fall väldigt tydligt markerat att gränsen är nådd, och jag tror att jag kommer att få gehör för det.
Dåligt umgänge?
Träffade syrran igår. Vi käkade gott och delade en flaska rött. Vi snackade så länge att jag inte var isäng förrän vid ett-tiden. I morse kände jag mig dödare än vanligt. Jag bestämde mig för att inte gå till kontoret. Istället har jag myst i soffan och jobbat minst lika effektivt. Det tar bara en massa tid att vara trevlig mot folk. Och jag har ingen lust att vara trevlig. Det är slut med det. Nu och allt framgent kommer jag bara att vara effektiv. Slut med dalt och fjäsk. Ingen bryr sig ändå.
Eskorter i Sverige
Jag råkade via en bloggsida komma in på en annan websida som verkade vara någon typ av portal för organiserade, eller åtminstone anslutna eskorter i Sverige. Det fanns massor. Många var unga, sådär 19-20. Jag blev väldigt intresserad av hur det här fungerar, speciellt nu när jag läst lite om ryskor som hålls fångna med annonser på nätet och näringslivshöjdare som ordnar fester med prostituerade osv i Jens Lapidus bok. Vad skriver de på sina "annonser"?
Jag blev helt fascinerad, måste jag säga. Det var visserligen många ryskor och andra nationaliteter, som eventuellt skulle kunna vara offer, men det var långt ifrån alla. Där visade tjejer, som verkade helt normala för övrigt, upp sig ur alla vinklar, med och utan kläder. Många jag kollade på, visade till och med ansiktet. Men jag undrar om det var till någon fördel. Det var översminkade ansikten med plutande läppar och vulgär blick. En del hade on-line bokning med kalendrar och hela kitet. Det är en hel industri där ute.
Några sa att de gjorde det här på deltid vid sidan av sina vanliga jobb, men att de kunde nås för bokning via msn. Jag såg framför mig en tjej som sitter och jobbar som receptionist på ett företag. Hon svarar i telefon, visar besökare rätt, fixar lite med post och fakturor osv. Samtidigt sitter hon och bokar in kåta gubbar i sin personliga kalender. De flesta hade listor med vilka tjänster de utförde och vad det kostade. En del hade timdebitering, och angav då vad som ingick i priset.
Jag vet inte om jag är väldigt trångsynt och fördomsfull, men kan det här verkligen vara ett sunt och bra sätt att leva sitt liv på? Är det bara pengarna som lockar, eller finns det andra drivkrafter? Kan det vara så att de verkligen "älskar sex" så mycket att de kan tänka sig att ha det med precis vem som helst? Jag har lite svårt att tro det. Jag har ju till och med svårt att åka hiss med någon som ser snuskig och osund ut. Hur grejar de det? Känns det inte väldigt, väldigt fel?
Jag blev helt fascinerad, måste jag säga. Det var visserligen många ryskor och andra nationaliteter, som eventuellt skulle kunna vara offer, men det var långt ifrån alla. Där visade tjejer, som verkade helt normala för övrigt, upp sig ur alla vinklar, med och utan kläder. Många jag kollade på, visade till och med ansiktet. Men jag undrar om det var till någon fördel. Det var översminkade ansikten med plutande läppar och vulgär blick. En del hade on-line bokning med kalendrar och hela kitet. Det är en hel industri där ute.
Några sa att de gjorde det här på deltid vid sidan av sina vanliga jobb, men att de kunde nås för bokning via msn. Jag såg framför mig en tjej som sitter och jobbar som receptionist på ett företag. Hon svarar i telefon, visar besökare rätt, fixar lite med post och fakturor osv. Samtidigt sitter hon och bokar in kåta gubbar i sin personliga kalender. De flesta hade listor med vilka tjänster de utförde och vad det kostade. En del hade timdebitering, och angav då vad som ingick i priset.
Jag vet inte om jag är väldigt trångsynt och fördomsfull, men kan det här verkligen vara ett sunt och bra sätt att leva sitt liv på? Är det bara pengarna som lockar, eller finns det andra drivkrafter? Kan det vara så att de verkligen "älskar sex" så mycket att de kan tänka sig att ha det med precis vem som helst? Jag har lite svårt att tro det. Jag har ju till och med svårt att åka hiss med någon som ser snuskig och osund ut. Hur grejar de det? Känns det inte väldigt, väldigt fel?
Kommunala färdmedel
Idag gjorde jag det. Jag gick de tre meterna från min trappuppgång till ingången som leder till det kommunala färdmedlet, vandrade ner för långa trappor och satte mig att vänta på en bänk. De går var tionde minut, så särskilt länge behöver man faktiskt inte vänta.
Jag hade kollat på nätet innan åt vilket håll jag skulle åka, vilken hållplats jag skulle gå av och vilken färg det var på linjen. Det gick fantastiskt bra. Det tog bara en kvart ungefär. Men när jag stigit av vid målet, slog jag med en duns i kompetenstaket. Jag kom på att jag inte visste exakt vart jag skulle sedan. Följaktligen fick jag i alla fall ta en taxi sista biten. Han visste inte heller vart jag skulle. Jag fick ringa min assistent och be henne ta fram mailet med adressen. Det löste sig.
Taxichauffören hade gett mig fastpris på femtio kronor. Jag tyckte det var billigt. Vad jag inte förstod då, var att det liksom gick utanför, vid sidan av. Han ville inte ta kort för då skulle han behöva slå in det som en körning, och då skulle han förlora sin plats i kön som han stått i under de senaste två timmarna, och det ville han inte för en så liten körning. Jag hade bara 37 kronor i plånboken, så jag skramlade ut allt och gav det till honom med tusen ursäkter och beklaganden.
I morgon ska jag dit igen, och då vet jag hur jag ska gå från hållplatsen. Ett visst framsteg i alla fall.
Jag hade kollat på nätet innan åt vilket håll jag skulle åka, vilken hållplats jag skulle gå av och vilken färg det var på linjen. Det gick fantastiskt bra. Det tog bara en kvart ungefär. Men när jag stigit av vid målet, slog jag med en duns i kompetenstaket. Jag kom på att jag inte visste exakt vart jag skulle sedan. Följaktligen fick jag i alla fall ta en taxi sista biten. Han visste inte heller vart jag skulle. Jag fick ringa min assistent och be henne ta fram mailet med adressen. Det löste sig.
Taxichauffören hade gett mig fastpris på femtio kronor. Jag tyckte det var billigt. Vad jag inte förstod då, var att det liksom gick utanför, vid sidan av. Han ville inte ta kort för då skulle han behöva slå in det som en körning, och då skulle han förlora sin plats i kön som han stått i under de senaste två timmarna, och det ville han inte för en så liten körning. Jag hade bara 37 kronor i plånboken, så jag skramlade ut allt och gav det till honom med tusen ursäkter och beklaganden.
I morgon ska jag dit igen, och då vet jag hur jag ska gå från hållplatsen. Ett visst framsteg i alla fall.
Ibland blir det bara så fel
Vi lämnade Makens föräldrar och drog till tågstationen. Det tog mycket längre tid att åka än planerat. Smal, krokig väg med många husvagnar och få möjligheter att köra om. Vi kom fram samtidigt som tåget rullade in. Jag tog ut biljetten från biljettmaskinen och sprang till tågvärden och sa att Maken var på ingång med mitt bagage. De väntade tålmodigt tills jag kommit ombord.
Tåget hade precis kommit i rullning när en hemsk vetskap plötsligt sprack inuti mig: nyckeln till lägenheten var kvar i bilen. Jag ringde genast maken. Vi rådslog och kom upp med några alternativ. Först skulle jag kolla om jag kunde hoppa av vid nästa station få nyckeln och sedan fortsätta med nästa tåg. Vi var nästan framme vid nästa stopp, så jag fick springa genom alla vagnar för att hitta tågvärden. Han kände igen mig och jag sa: du såg hur bråttom jag hade...? Ja, din man såg helt slut ut. Ja, sa jag. Nu visade det sig att jag inte fick med mig nyckeln ... Jag berättade hur jag tänkte, och han var snäll och skrev en liten uppsats på min biljett till tågvärden på nästa tåg.
Så nu sitter jag här på en uteservering med en kall öl och väntar på att Maken ska köra ikapp med nyckeln. Han har det inte alltid så lätt, stackarn. De andra alternativen var mycket mer komplicerade så det var skönt att plan A fungerade.
Tåget hade precis kommit i rullning när en hemsk vetskap plötsligt sprack inuti mig: nyckeln till lägenheten var kvar i bilen. Jag ringde genast maken. Vi rådslog och kom upp med några alternativ. Först skulle jag kolla om jag kunde hoppa av vid nästa station få nyckeln och sedan fortsätta med nästa tåg. Vi var nästan framme vid nästa stopp, så jag fick springa genom alla vagnar för att hitta tågvärden. Han kände igen mig och jag sa: du såg hur bråttom jag hade...? Ja, din man såg helt slut ut. Ja, sa jag. Nu visade det sig att jag inte fick med mig nyckeln ... Jag berättade hur jag tänkte, och han var snäll och skrev en liten uppsats på min biljett till tågvärden på nästa tåg.
Så nu sitter jag här på en uteservering med en kall öl och väntar på att Maken ska köra ikapp med nyckeln. Han har det inte alltid så lätt, stackarn. De andra alternativen var mycket mer komplicerade så det var skönt att plan A fungerade.
Gödningskur och bok avslutad
Ja, nu är det snart dags att sätta sig på tåget till Staden. Vi har ätit gott, mycket och ofta hela helgen känns det som. tur att jag inte har någon våg i lyan. förhopningsvis hinner jag springa av mig lite tills jag kommer hem.
Jag har lyssnat klart på boken "Tusen strålande solar" idag. Det är sällan jag gråter när jag lyssnar på böcker, men det gjorde jag. Den är oerhört gripande. Desutom känner jag att för första gången har jag äntligen fått ett visst grepp om vilka alla dessa stridande fraktioner som avlöst varandra i Afghanistan har varit och vad de stått för.
Det har varit svårt att få en begriplig bild bara genom att lyssna på nyheterna. De är ofta fragmentariska och utspridda över så lång tid. Men nu vet jag.
Jag känner för det afghanska folket som har stått ut med så mycket elände under så lång tid. Och särskilt känner jag för kvinnorna, som jag tror har haft det allra värst, särskilt under taliban-tiden.
Överhuvud taget blir ens egna problem till intet, när det ställs i relation till hur det skulle vara att uppleva krig, drastiska förluster av familjoch vänner, svält och förtryck på det sätt som är vardag för många människor idag.
I Sverige har vi våra typiska i-landsproblem som tar upp alltför stort utrymme i TV-rutan. Politiskt gnäbb om trivialiteter medan folk dör av vattenbrist. Jag blir arg när jag tänker på hur våldsamt inkompetenta världens politiska ledare är, samtidigt som de inför varje valkampanj utlovar stordåd.
Jag har lyssnat klart på boken "Tusen strålande solar" idag. Det är sällan jag gråter när jag lyssnar på böcker, men det gjorde jag. Den är oerhört gripande. Desutom känner jag att för första gången har jag äntligen fått ett visst grepp om vilka alla dessa stridande fraktioner som avlöst varandra i Afghanistan har varit och vad de stått för.
Det har varit svårt att få en begriplig bild bara genom att lyssna på nyheterna. De är ofta fragmentariska och utspridda över så lång tid. Men nu vet jag.
Jag känner för det afghanska folket som har stått ut med så mycket elände under så lång tid. Och särskilt känner jag för kvinnorna, som jag tror har haft det allra värst, särskilt under taliban-tiden.
Överhuvud taget blir ens egna problem till intet, när det ställs i relation till hur det skulle vara att uppleva krig, drastiska förluster av familjoch vänner, svält och förtryck på det sätt som är vardag för många människor idag.
I Sverige har vi våra typiska i-landsproblem som tar upp alltför stort utrymme i TV-rutan. Politiskt gnäbb om trivialiteter medan folk dör av vattenbrist. Jag blir arg när jag tänker på hur våldsamt inkompetenta världens politiska ledare är, samtidigt som de inför varje valkampanj utlovar stordåd.
Hos svärföräldrarna
Det är lugnt och trevligt. Jag sitter i soffan, och min Svärmor sitter i fotöljen mitt emot och läser tidningen. Maken och Svärfar är ute och vittjar kräftburar.
Igår sa hon, att hon och Svärfar pratat om att Sonen har blivit mjukare och trevligare, lättare att umgås med på senare år. Även de har tyckt att han varit kantig och hård mot sin omgivning. Kanske är det en förklaring till att det varit så förstående mot mig när det gäller mina "problem".
Jag lyssnar på en ny talbok nu: Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Den är bra. Välskriven, gripande och realistisk. Den beskriver kulturella företeelserpå ett sätt som gör att man förstår hur det kan bli så. Jag känner att boken utbildar mig.
När det gäller Aldrig fucka upp av Jens Lapidus, som jag läste innan, kändes den mycket som en upprepning av den första boken. En del av karaktärerna var nya upplagor av de gamla. Bara namn och lite andra uppgifter utbytta. Vissa karaktärer var direkt hämtade från den första boken och förekom perifert. Handlingen var mer komplicerad än i den första boken, men kändes å andra sidan inte riktigt som om den hängde ihop till hundra procent. Eller så kanske jag somnade ifrån något avsnitt. Hur som helst: Nu räcker det med Lapidus för min del.
Igår sa hon, att hon och Svärfar pratat om att Sonen har blivit mjukare och trevligare, lättare att umgås med på senare år. Även de har tyckt att han varit kantig och hård mot sin omgivning. Kanske är det en förklaring till att det varit så förstående mot mig när det gäller mina "problem".
Jag lyssnar på en ny talbok nu: Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Den är bra. Välskriven, gripande och realistisk. Den beskriver kulturella företeelserpå ett sätt som gör att man förstår hur det kan bli så. Jag känner att boken utbildar mig.
När det gäller Aldrig fucka upp av Jens Lapidus, som jag läste innan, kändes den mycket som en upprepning av den första boken. En del av karaktärerna var nya upplagor av de gamla. Bara namn och lite andra uppgifter utbytta. Vissa karaktärer var direkt hämtade från den första boken och förekom perifert. Handlingen var mer komplicerad än i den första boken, men kändes å andra sidan inte riktigt som om den hängde ihop till hundra procent. Eller så kanske jag somnade ifrån något avsnitt. Hur som helst: Nu räcker det med Lapidus för min del.
Svacka
Jag har verkligen känt mig låg de senaste dagarna. Maken säger att jag inte klarar att vara hemma för mycket, att jag inte pallar lugnet. Samtidigt är det ju det jag längtar efter många gånger. Jag fattar ingenting.
Jag har ju inte direkt varit sysslolös. Det har blivit en massa gjort i trädgården, och det ser riktigt fint ut, faktiskt.
Men ändå. Det känns som om det saknas något. Jag blir håglös, börjar tänka en massa jobbiga tankar, börjar leta efter fel, börjar undra vad de är för fel på mig som inte kan vara nöjd.
Börjar älta det som hänt med Den Andre. Han har annars varit hälsosamt frånvarande i mitt liv hela sommaren. Men jag undrar hur han har det och vad han gör. Samtidigt som jag tycker det är befriande att inte veta. Ju mindre jag vet desto mindre har jag att fundera över och må dåligt över. Han är obotlig och ett hopplöst fall. Lika bra att inse det. Jag kallade honom en gång för länge sedan för "känslomässig krympling" och det var väldigt rätt. Han tog ganska illa vid sig, men jag undrar om han inte också insåg att det ligger rätt mycket i det.
Vi ska åka till svärföräldrarna idag. I helgen ska vi fiska kräftor och sedan åker jag vidare till jobbet på söndag kväll eller måndag morgon.
Jag har dessutom fått finnar. En på hakan och ett par på ena kinden. Det är precis som om min olust försöker tränga sig ut genom huden.
Jag har ju inte direkt varit sysslolös. Det har blivit en massa gjort i trädgården, och det ser riktigt fint ut, faktiskt.
Men ändå. Det känns som om det saknas något. Jag blir håglös, börjar tänka en massa jobbiga tankar, börjar leta efter fel, börjar undra vad de är för fel på mig som inte kan vara nöjd.
Börjar älta det som hänt med Den Andre. Han har annars varit hälsosamt frånvarande i mitt liv hela sommaren. Men jag undrar hur han har det och vad han gör. Samtidigt som jag tycker det är befriande att inte veta. Ju mindre jag vet desto mindre har jag att fundera över och må dåligt över. Han är obotlig och ett hopplöst fall. Lika bra att inse det. Jag kallade honom en gång för länge sedan för "känslomässig krympling" och det var väldigt rätt. Han tog ganska illa vid sig, men jag undrar om han inte också insåg att det ligger rätt mycket i det.
Vi ska åka till svärföräldrarna idag. I helgen ska vi fiska kräftor och sedan åker jag vidare till jobbet på söndag kväll eller måndag morgon.
Jag har dessutom fått finnar. En på hakan och ett par på ena kinden. Det är precis som om min olust försöker tränga sig ut genom huden.
Som ett djur
Jag har slitit och släpat i trädgården som en arbetsmyra, fast mycket svagare i förhållande till min kroppsstorlek. Jag är helt utmattad, har ont i varenda muskel och orkar inte lyfta ett löv till.
Men det har hänt lite i trädgården. Det har planterats, fixats med gräsmattan och städats. Det är inte så väldigt mycket jobb kvar. Jag önskar att jag kunde få Maken att känna lite större entusiasm för de där fysiskt krävande uppgifterna. Han hjälper till under protest, en stund. Men riktigt brinner för uppgiften, gör han inte. Riktigt klart blir det liksom inte heller.
Nåväl, man får vara glad för det som är.
Det är slitsamt med semester.
Men det har hänt lite i trädgården. Det har planterats, fixats med gräsmattan och städats. Det är inte så väldigt mycket jobb kvar. Jag önskar att jag kunde få Maken att känna lite större entusiasm för de där fysiskt krävande uppgifterna. Han hjälper till under protest, en stund. Men riktigt brinner för uppgiften, gör han inte. Riktigt klart blir det liksom inte heller.
Nåväl, man får vara glad för det som är.
Det är slitsamt med semester.
Helt slut, men en bra början
Jag hittade en snubbe i grannskapet som säljer växter. Han säljer gräs på rulle också för 10 kr st. Alltså, inte "gräs" utan riktig gräsmatta. Jag köpte fyra rullar, en Hortensia, lite andra ovanliga perenner och en brudspirea. Han kom dessutom hem och lämnade alla grejorna på vår tomt. Perfekt!
Gräset räckte inte riktigt för hålet som jag ville täcka, men nu är jag så trött av allt jobbande så att jag inte orkar hämta fler rullar.
Dessutom är vi bortbjudna i kväll, och jag borde börja sanera mig själv så att jag blir någorlunda presentabel. Man vill ju inte direkt släppa jordkokor efter sig när man går hem till folk.
Gräset räckte inte riktigt för hålet som jag ville täcka, men nu är jag så trött av allt jobbande så att jag inte orkar hämta fler rullar.
Dessutom är vi bortbjudna i kväll, och jag borde börja sanera mig själv så att jag blir någorlunda presentabel. Man vill ju inte direkt släppa jordkokor efter sig när man går hem till folk.
Nu, så...
Jag har jobbat klart för idag. Nu ska jag ha en hel vecka med bara avkoppling. Det ska bli skönt. Jag har inte bestämt någonting de närmaste dagarna, och jag ska bara göra vad som faller mig in. Gå och peta i trädgården, städa ur några skåp, fixa lite med båten, måla om öppna spisen skinande vit inför eldningssäsongen och bara ligga i hängmattan när vädret tillåter och andan faller på.
Dessutom ska jag lyssna på talbok. Det kan man med fördel göra när man pysslar med saker. Det blir roligare och känns bättre.
Till helgen vill Maken att vi ska hälsa på hans föräldrar, och mina föräldrar på vägen. Tja, det kan vi väl göra. Åka lite båt på Vättern, fiska lite kräftor, äta lite gott. Min svärmor är en hejare på att fixa mat.
Sedan åker jag väl direkt därifrån till jobbet antar jag.
Bleken visade lite tendenser till att vilja ha mig i Staden hela tiden, men det måste jag snabbt ta ur honom. Jag påtalade att möjligheten att jobba en del hemifrån gjorde att jag alls tackade ja till det här jobbet från början, så det kan man inte komma och ändra på nu, så här mitt i andra perioden.
Annars har det gått bra med Bleken. Han är ganska sympatisk och verkar ambitiös. Kul med en chef som bryr sig lite om vad man håller på med, faktiskt.
Dessutom ska jag lyssna på talbok. Det kan man med fördel göra när man pysslar med saker. Det blir roligare och känns bättre.
Till helgen vill Maken att vi ska hälsa på hans föräldrar, och mina föräldrar på vägen. Tja, det kan vi väl göra. Åka lite båt på Vättern, fiska lite kräftor, äta lite gott. Min svärmor är en hejare på att fixa mat.
Sedan åker jag väl direkt därifrån till jobbet antar jag.
Bleken visade lite tendenser till att vilja ha mig i Staden hela tiden, men det måste jag snabbt ta ur honom. Jag påtalade att möjligheten att jobba en del hemifrån gjorde att jag alls tackade ja till det här jobbet från början, så det kan man inte komma och ändra på nu, så här mitt i andra perioden.
Annars har det gått bra med Bleken. Han är ganska sympatisk och verkar ambitiös. Kul med en chef som bryr sig lite om vad man håller på med, faktiskt.
Nytt program till telefonen
Igår kväll, efter en mysig fika med utsikt över stan, kom jag hem till lyan och började städa och fixa. Detta eftersom jag inte ska vara där nästa vecka. Grannen har dykt upp efter sin semester och vi utbytte sommarens erfarenheter. Han introducerade Opera Mini för mig. Det är ett smart webläsarprogram för telefoner. Jag installerade det, och nu sitter jag här och bloggar med min telefon. Kul! Jag är på väg hem. Flyget går om 20 min.
Ny bok
Jag lyssnade på Jens Lapidus' snabba Cash under semestern i Grekland. Nu har jag precis börjat lyssna på den andra, Aldrig fucka upp. Nitton cd-skivor att sysselsätta tystnaden med. Jag tror man kan bli lätt beroende av att lyssna. Det skapas ett behov av att fylla tomma transportsträckor i tillvaron med spänning eller romantik, vad man nu föredrar för stunden. Då slipper man fantisera själv. Eller ens tänka så mycket. I mitt fall kan det vara bra. Jag har en tendens att tänka för mycket ibland.
Hur som helst ser jag fram emot att ta mig igenom den här boken. Recension kommer senare.
Hur som helst ser jag fram emot att ta mig igenom den här boken. Recension kommer senare.
Paus
Just nu har alla gäster utom en åkt iväg på en liten utflykt för att köpa en cykel och hälsa på Sonen. Den ena tonårsdotterns som blev kvar sitter och kollar på film, så det är lugn och ro.
Vi sov länge idag, och alla satt länge vid frukostbordet, som hann bli lunch innan vi var klara. Vädret har varit lite trist, så vi har inte kunnat vara ute så mycket. Men vi har haft trevligt ändå. Det är skönt med släktingar och vänner som man kan vara sig själv med. Så även om det är mycket folk i huset, går det förhållandevis bra ändå.
De ska åka hem i kväll, och i morgon bitti flyger jag till Staden. En helg springer fort förbi.
Vi sov länge idag, och alla satt länge vid frukostbordet, som hann bli lunch innan vi var klara. Vädret har varit lite trist, så vi har inte kunnat vara ute så mycket. Men vi har haft trevligt ändå. Det är skönt med släktingar och vänner som man kan vara sig själv med. Så även om det är mycket folk i huset, går det förhållandevis bra ändå.
De ska åka hem i kväll, och i morgon bitti flyger jag till Staden. En helg springer fort förbi.
Överdos
Jag ligger i sängen. Altandörren är öppen och jag kan känna lukten av tång från havet. I allrummet sitter Maken tillsammans med våra gäster och pratar. Själv känner jag mig märkligt asocial. Kanske beror det på att det här är fjärde eller femte helgen i rad som vi har huset fullt av folk under helgen. Det är trevligt att umgås, och det finns mycket att ta igen efter vårt dryga år av isolering, men just nu känns det som att det blir lite för mycket av det goda.
Snart ska jag ta mig samman och gå ut och vara trevlig värdinna, fixa lunch och vara duktig. Men just nu ska jag njuta av att få vara alldeles för mig själv i några minuter till.
Snart ska jag ta mig samman och gå ut och vara trevlig värdinna, fixa lunch och vara duktig. Men just nu ska jag njuta av att få vara alldeles för mig själv i några minuter till.
Dags för viktrapport
Nu är det dags att rapportera hur vårens ambitioner när det gäller viktnedgång har fallit ut under semestrar och intensivt umgänge med vänner där mycket god mat och dryck har varit ett naturligt inslag...
Som förväntat har inga fantastiska underverk skett, men jag är på ett litet minus fortfarande i alla fall. Man får glädjas åt det lilla.
Jag har ju hela hösten och vintern på mig.... Så varför hetsa just nu? Det viktigaste är att man inte lägger på sig okontrollerat, utan försöker leva någorlunda balanserat och sunt.
Hemma på landet
Jag åkte hem en dag tidigare än beräknat från Staden. Mest för att Maken ville det. Och för att jag längtade hem lite. Det var inget inbokat som gjorde att jag måste vara där, så jag tyckte att det var ok. Kanske hade Bleken tyckt att det varit bra om jag stannat en dag till, men jag frågade faktiskt inte. Jag bara sa som det var. Det är lika bra han vänjer sig från början.
Idag har jag suttit under parasollet och jobbat. Det är skönt att känna vinden och dofterna, att lyssna till fåglarna och havet och att ha lilla vovven springande runt i närheten. Bra mycket bättre än att sitta instängd i en fyrkantig box i ett storstadskontor.
Dessutom har jag kunnat koncentrera mig på en del svåra saker. Det är bra. Fast det börjar märkas att folk kommer tillbaka från semestrarna nu. Inboxen lyser mycket snabbare röd än tidigare, och det är fler akutsaker som efterfrågas.
Det känns bra att jag jobbade ett tag när det var lugnt, för det är som om jag ligger lite grand före med allting (säkert inbillning, men ändå...), och det är inte ofta jag har upplevt det.
Idag har jag suttit under parasollet och jobbat. Det är skönt att känna vinden och dofterna, att lyssna till fåglarna och havet och att ha lilla vovven springande runt i närheten. Bra mycket bättre än att sitta instängd i en fyrkantig box i ett storstadskontor.
Dessutom har jag kunnat koncentrera mig på en del svåra saker. Det är bra. Fast det börjar märkas att folk kommer tillbaka från semestrarna nu. Inboxen lyser mycket snabbare röd än tidigare, och det är fler akutsaker som efterfrågas.
Det känns bra att jag jobbade ett tag när det var lugnt, för det är som om jag ligger lite grand före med allting (säkert inbillning, men ändå...), och det är inte ofta jag har upplevt det.
Ny chef, igen.
Ja, nu har han börjat på riktigt, den nye chefen. Den Bleke, eller Bleken, får han nog heta. Jag har ägnat nästan hela dagen åt Bleken idag. Det är mycket han måste veta, och han såg lite trött ut när han slutligen lommade ut. Han sa att "det här är mycket större än jag trodde". Ja, tacka VD:n för det! Han har ju anställt Bleken, med den bristfälliga information han lyckats ta till sig utan att lyssna på just någon.
VD:n stack in huvudet och frågade hur det var med mig när Bleken och jag satt och pratade. Jag strålade tillbaka och sa att det känns fantastiskt bra att prata med någon som har tid att lyssna, äntligen...
Den Andre kom in och sa hej, också. Honom har jag inte sett sedan början av juni någon gång. Han hade anlagt skägg och såg väldigt laid back ut. Vi pratade inget särskilt.
Sammantaget känns det bra med Bleken. Fast min assistent konstaterade att han kanske borde vara lite mer entusiastisk över sitt nya jobb. Och det kanske hon har rätt i. Han är verkligen rätt slätstruken. Men vi får ge honom lite tid.
Igår tog jag med honom ut på lunch, eftersom ingen annan verkade bry sig om att ta hand om honom, och då var han rätt trevlig, i alla fall.
VD:n stack in huvudet och frågade hur det var med mig när Bleken och jag satt och pratade. Jag strålade tillbaka och sa att det känns fantastiskt bra att prata med någon som har tid att lyssna, äntligen...
Den Andre kom in och sa hej, också. Honom har jag inte sett sedan början av juni någon gång. Han hade anlagt skägg och såg väldigt laid back ut. Vi pratade inget särskilt.
Sammantaget känns det bra med Bleken. Fast min assistent konstaterade att han kanske borde vara lite mer entusiastisk över sitt nya jobb. Och det kanske hon har rätt i. Han är verkligen rätt slätstruken. Men vi får ge honom lite tid.
Igår tog jag med honom ut på lunch, eftersom ingen annan verkade bry sig om att ta hand om honom, och då var han rätt trevlig, i alla fall.
Åter lugnt
Nu har vi varit och lämnat ifrån oss pojvännen. Vi kommer att sakna honom lite. Han var verkligen fin.
Samtidigt passade vi på att gå ut och äta en bit med Sonen och DIL. Alltid trevligt att träffa dem.
Vi har haft fullt hus hela helgen, egentligen ända sedan jag kom hem i torsdags kväll.
Min mamma och hennes man kom och hämtade mig från flyget, och när vi kom hem var min moster och morbror där också. Det har blilvit mycket mat lagad och många diskmaskiner iplockade och urplockade. Men vi har verkligen haft trevligt. De åkte i förmiddags, och sedan har det varit tyst och stilla här. Nu hörs bara syrsorna och någon enstaka kvällsfågel ute. Bara en svag, lite kylig kvällsbris drar genom träden och in genom altandörren.
I morgon bitti flyger jag upp till Staden igen. Min nya chef börjar i morgon, och på tisdag är jag inbokad att ägna mig åt honom hela dagen. Det ska bli intressant.
Samtidigt passade vi på att gå ut och äta en bit med Sonen och DIL. Alltid trevligt att träffa dem.
Vi har haft fullt hus hela helgen, egentligen ända sedan jag kom hem i torsdags kväll.
Min mamma och hennes man kom och hämtade mig från flyget, och när vi kom hem var min moster och morbror där också. Det har blilvit mycket mat lagad och många diskmaskiner iplockade och urplockade. Men vi har verkligen haft trevligt. De åkte i förmiddags, och sedan har det varit tyst och stilla här. Nu hörs bara syrsorna och någon enstaka kvällsfågel ute. Bara en svag, lite kylig kvällsbris drar genom träden och in genom altandörren.
I morgon bitti flyger jag upp till Staden igen. Min nya chef börjar i morgon, och på tisdag är jag inbokad att ägna mig åt honom hela dagen. Det ska bli intressant.
Strandraggare
Jag raggade upp en kille på stranden i fredags. Han var väldigt välbyggd och proportionerlig. Desutom verkade han positiv och lugn i humöret. Jag tog med honom hem, och han fick lov att stanna hela helgen. Vi ska köra hem honom till hans husse nu i eftermiddag.
Han har verkligen vunnit våra hjärtan, men däremot har vår lilla principessa till honhund varit lite svår att tas med. Hon har hela tiden försökt sätta honom på plats, kanske för att han är så ung fortfarande. De har visserligen trivts ihop, lekt en massa och varit hur bra kompisar som helst, men det verkar inte som att de riktigt fått till det.
Nu får vi se om det blir några valpar. Det är bara att vänta.
Han har verkligen vunnit våra hjärtan, men däremot har vår lilla principessa till honhund varit lite svår att tas med. Hon har hela tiden försökt sätta honom på plats, kanske för att han är så ung fortfarande. De har visserligen trivts ihop, lekt en massa och varit hur bra kompisar som helst, men det verkar inte som att de riktigt fått till det.
Nu får vi se om det blir några valpar. Det är bara att vänta.
