Vi har åkt nästan fyra timmar genom ett fullständigt mörkt landskap. Regnet har piskat ner hela tiden och gjort det jobbigt att se. Vi har lyssnat på talbok för att fördriva tiden. Nu är vi äntligen hemma, och det känns skönt. Det är en hel vecka sedan jag var hemma sist. I morgon ska jag slippa flyga bort. Jag får vara hemma i hela två dagar innan vi drar söderut till solen och värmen. Två dagar.
Altandörren har stått olåst hela helgen, med nyckeln i. För ett par veckor sedan undrade vi var Makens nyckelknippa tagit vägen. Det visade sig att den hängt på utsidan av huset, i en en dörr som vi inte använder så ofta, under en hel vecka....
Tur för oss att det inte verkar vara så mycket brottsbenägna typer häromkring.
Nu känns det som en bra idé att knoppa in, sova sina åtta timmar i lugn och ro, och vakna pigg och utviilad till en underbar dag i morgon... Skoja bara. Pigg och utvilad har jag aldrig vaknat i hela mitt liv, om jag inte legat sjuk i feber, eller nåt.
Men sova ska jag i alla fall. Och det ska bli skönt.

Jag sitter på tåget och skumpar. Nåja, det är rätt ok faktiskt. En stor fördel är att det är mycket tystare än flyget, och det finns internet. Jag har redan flugit fyra gånger de senaste två dagarna, så det kan vara trevligt med lite omväxling.
Bleken och jag har tillsammans med flera andra kollegor varit ute på övning. Det var riktgt bra. Men det var krävande och intensivt.

Nu ska jag åka hem till svärföräldrarna och koppla av. Jag har köpt med mig likör till Svärmor och Whisky till Svärfar. Det tror jag de kommer att gilla.
Jag fick lite beröm av Blekens chef idag. Jag sa att han skött sig bra också de senaste dagarna. Och det har han faktiskt. Jag är förvånad. Jag hade varnat konsulterna för hur otålig och ohövlig han kan vara, men vi såg inget sådant.
Det enda stora minuset var att en av nyckelpersonerna blivit sjuk. Nu måste Bleken och jag ta en duvning separat med honom. Det är både tidskrävande och svårt.
Bleken och jag kommer fortfarande bra överens, och vi har inte haft några större konflikter. Han kanske är bra på riktigt.
Han har inte börjat stöta på mig heller, vilket jag upplever som oerhört positivt. Jag tror inte jag skulle palla med en sådan chef till.
(Jag tror att mitt tangentbord håller på att lägga av. När jag har skrivit en mening får jag gå in och fylla i bokstäver som inte "blivit" något).

Hej!

• Jag är uppriktigt ledsen över att det blev som det blev. Ledsen eftersom jag vet att det påverkar dig negativt, ledsen eftersom jag inser vad det säger om mig, men också för att jag inser vad det säger om oss.
• Jag är övertygad om att man måste kunna prata om "problem" utan att hamna i fällan att skuldbelägga, men jag tror att vi då båda har ett ansvar att se till att det inte är där vi landar. Det finns ju alltid en orsak till problem, men det måste kunna gå att nå den orsaken utan att skuldbelägga...
• Jag måste dessutom erkänna, precis som du vid något tillfälle konstaterat, att jag inte alltid vet vad det är vi pratar om när vi för animerade diskussioner. Jag förmodar att det är då jag pratar "osammanhängande", som du så fint uttryckte det. Där av kommer i så fall att jag inte heller alltid vet vad jag säger. Det blir nog en del dumt sagt som jag egentligen inte menar...

Ta väl hand om dig.

Det känns som om mitt liv är jobbet. Det finns inte mycket utrymme för annat. Det kan väl inte vara bra, eller?

Tur att jag åtminstone har hund.