Jag frågade idag om det händer något när det gäller min avdelning. Det gör det inte. Jag fick i uppdrag att (för tredje gången, för en tredje ny chef i ordningen) förklara hur jag tycker att det ska vara. Jag ska tänka till och försöka beskriva det så gott det går. Jag känner att i vissa avseenden pratar vi förbi varandra. Det är lite jobbigt när man försöker förklara något och märker att orden studsar av utan att ens penetrera ytan på grund av alla förutfattade meningar och låsta tankebanor som finns hos den andra personen. Hur gör man för att komma runt det?

Jag tror jag ska försöka ta det enkelt, steg för steg och låta varje naturlig fråga som uppstår besvaras i nästa steg. Är det så man är pedagogisk?
Jag känner det som att min egen framtid på företaget har lagts i min hand, och om jag misslyckas med att göra mig förstådd är det mitt eget fel om det inte blir bra. Men varför ska jag misslyckas?