Head picture

In i dimman

Idag hade jag kallat till möte. Folk skulle flyga in från alla håll i arla morgonstund. Så ävan jag. Alla kom dit i tid, utom jag. Fakirplanet blev inställt på grund av den kraftiga dimman. Inga plan kunde landa för att plocka upp oss stackare som satt där och deppade i gaten. Jag tog taxi hem igen för att invänta nästa plan. Det blev försenat med 50 minuter. Jag kom fram precis vid lunch. Som tur var kunde jag delegera mötet och stuva om lite så att de punkter som Bleken och min nye medarbetare Kempegutten skulle ta hand om blev avhandlade på förmiddagen, så vi klarade av hela programmet i alla fall. Jag kunde vara med via telefon ett tag på förmiddagen. Eftermiddagen förflöt ungefär som det var tänkt. Nu sitter jag och vräker i mig ost i min lya, samtidigt som jag kollar med ett halvt öga på Packat och klart. Tja, så kan man ha det.

Våren tur och retur

Jag var och jobbade på Irland några dagar. Det gick hyfsat bra, tror jag. På avslutningsmötet var en kvinna från styrelsen med lyssnade. Hon är professor inom delvis samma område som jag jobbar med, har skrivit flera böcker och undervisar på universitet. Jag har läst in gymnasiet på Komvux...typ...  Man kan lätt känna sig liten när man ska sitta och hålla en dragning för ett trettiotal väl kvalificerade medarbetare om hur de borde jobba, på deras modersmål, i 45 minuter. Men de lyssnade respektfullt, och hade faktiskt inga invändningar. Det är dock alltid skönt när det är klart.
Stursken var där också för styrelsemötet. Vi åkte med samma plan hem, och på flygplatsen bjöd han mig på mat. Han kan vara trevlig ibland, trots att han är envis, revirpinkande och oborstad.
På Irland stod påskliljorna i full blom och det var elva grader varmt. Hemma var det runt nollan och blåste verkligen iskallt. Nu väntar jag på att våren ska komma ikapp här, så att man an njuta lite av tillvaron utomhus.

Loungen

Nu har jag suttit och jobbat en stund i loungen. Jag har ätit lax, kräftstjärtar och melon och druckit mineralvatten med citronsmak. Jag kunde ha tagit vitt vin till, men jag har bestämt mig för att dra ner på min alkoholkonsumtion. Inte så att jag tror att jag håller på att bli alkis, direkt, men eftersom jag har känt mig så trött på senaste tiden, ska jag inte spä på det med att belasta kroppen med alkohol. Istället kör jag med vatten, och det är också gott.
Jag tränar hårt på cross trainern också. Det känns riktigt bra. Jag har bestämt mig för att komma i from och inte låta mig bli helt förslappad.
Jag provade ett par jeans som satt bra för två år sedan. Det gjorde de inte nu, kan jag säga, utan att överdriva. De ska sitta bra om nåra månader, har jag bestämt mig för.
Sundare liv, är det nya mottot.

Lagom lördag

Idag har jag varit ute i blåsvädret (bokstavligt) och vallat hunden. Toleransen mot kylan minskar kraftigt i takt med att förväntningarna om vårvärme stiger. Nästa vecka ska jag till Irland och jobba, och då kanske jag får uppleva ett snäpp mera vår.
Maken jobbar idag, och jag ska snart ta itu med mitt program på cross trainern. Måste ladda mitt headset först så att jag kan lyssna på något under tiden. Det går liksom snabbare då.
Sedan ska jag sy kuddfodral, och efter det ska jag åka och shoppa några nya toppar. Jag upptäckte  när jag kollade ner i lådan på mina toppar, att det ser väldigt mörkt ut; svart, mörkgrått, mörkgrönt, mörkblått, mörklila...osv. Jag måste helt enkelt ljusa upp tillvaron lite med andra färger, speciellt nu när det går mot ljusare tider. kanske kan det påverka sinnesstämningen positivt, också.
Igår var det fika hos kollegorna på sjätte våningen. Jag sitter på våning 8 och Den Andre på våning 7. Jag har inte sett honom den här veckan, men när jag gick ner till fikarummet, kände jag en ilning av oro genom magtrakten att han skulle vara där. Jag märker att jag går på helspänn, beredd att koppla på "autokollegan" och dra mig inom mitt skal, om han dyker upp. Han var inte där, och jag kunde koppla av, som tur var.

PS. Om ni har bloggkontakter som har brukat läsa min blogg, eller som ni tror skulle vilja börja följa min blogg, får ni gärna skicka min e-postadress till dem för att få lösenord. Be dem bara ange vem de fått adressen från.  [email protected]

Det kom ett brev...

...ett brev från tingsrätten, om att jag skulle ta kontakt med mitt ombud. De har valt ut någon som ska hjälpa mig genom processen. Den rättsliga apparaten mal på, om än plågsamt sakta.
Jag undrar om Den Andre blivit delgiven ännu. Nästa vecka kommer jag inte att vara på kontoret förrän på fredagen. Det känns bra, i fall han just har fått besked. Då slipper jag springa på honom precis då.
Jag tycker liksom synd om honom, fast jag vet att det han har gjort är grymt och hänsynslöst.

Livet, så som det förväntas

Inget särskilt  har hänt idag. Jag har jobbat, haft möten, pratat i telefon, skrivit lite.
När jag kom hem, pratade jag i telefon, skrev lite, Skypade.
Tja. Det är så det rullar på.
Men i bakgrunden finns det något, som ett svagt surrande, en ihållande ton, ett färgat ljus eller svag lukt. Något som knappt märks när man är fullt upptagen, men inte går att undvika så fort man stannar upp, tystnar eller tar ett djupt andetag.
Det är jag. Så som jag är innerst inne.
Tankar, drömmar, kärlek, rädslor, sorg, ånger, längtan, hopp... Släpper jag fram det blir det öronbedövande. Ohanterligt.

Bäst att jobba på. I morgon har jag möten hela dagen, massor att skriva. Det är lugnt.
Allt är lugnt.

En lång resa

Jag flög upp i morse, åkte in till  kontoret och var lite halvhjärtat med på ett möte. Det var lite krångel att få till det med bilijetten, så Maken ställde upp och ordnade med det under tiden. När klockan var 11:26 sprang jag iväg iväg till stationen, tog ut biljetten, köpte en sallad och sprang till tåget.
Väl på plats ringde jag till pappa och sa att, nu kommer jag. "Jag har försökt ringa dig, för de har flyttat mig från Falun till Smedjebacken...."
Hm, det var ju inte helt lyckat. Jag började fundera ut plan B. Hyra bil, kanske? Förbindelserna mellan Smedjebacken och resten av världen är inte som blå linjen precis. Det kändes minst sagt knöligt.
När jag satt där på tåget och funderade, ringde jag min Lärare som jag har haft kontakt med sporadiskt, men som det var väldigt länge sedan jag träffat. Jag berättade läget, och han erbjöd sig att hämta mig vid stationen och köra mig till Pappa. Otroligt bussigt! Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle lösasig så bra. Dessutom väntade han på mig medan jag besökte pappa, och körde mig till stationen efteråt. Jag blev oerhört glad för det. Dessutom var det trevligt att träffa honom efter så lång tid. Det som kändes som ett totalt fiasko när jag satt på tåget från Staden, vändes i en riktig succé tack vare hans insats.
Nu sitter jag på en pub vid stationen och väntar på bussen och är mätt i magen efter en bit lax. Det finns till och med ett oskyddat trådlöst nätverk här. Lyckan är fullständig.

Ett glas vitt vin

Jag dricker ett glas vitt vin. För att kyla det har Maken lagt i rosa plasthjärtan, med något fruset inuti. Väldigt praktiskt, men kanske inte så ortodoxt när det gäller vindrickande. Det är bättre än isbitar i alla fall, för det späder inte ut vinet med en massa smältvatten.
Vinden har mojnat något under kvällen, och i morgon bitti flyger jag till Staden. Jag ska försöka få tag på tågbiljetter på Tradera, så att jag kan åka till pappa direkt efter vårt möte som vi ska ha på förmiddagen.
Jag borde vara förberedd, och jag borde ha gjort en massa, men jag känner verkligen inte för nånting just nu. Det är verkligen för trist hur lite entusiasm jag har. Det gäller inte bara jobbet, utan det mesta. Jag tror man skulle kunna klassificera det som lindrig depression. Eller kanske dystymi. Eller utmattningsdepression. Vad vet jag. Hur som helst är det inte kul. Inget är kul.
Nu ska jag sova den utmattades sömn, för att sedan vakna upp 05:00 mycket tröttare än när jag somnade.
Jippeeee!

Storm

Idag blåser det full storm här i söder. Det är solsken och ganska varmt, ändå. Fåglarna håller sig krampaktigt fast i träden och försöker sig på ett och annat vår-kvitter emellanåt, men det är så att man tappar andan i vinden.
Igår körde jag 30 minuter på cross-trainern. Jag hoppas att jag ska komma över min förlamande trötthet om jag ignorerar den och håller igång istället.
Jag har så kluvna känslor när det gäller Den Andre. Å ena sidan hatar jag verkligen vad han har gjort mot mig, men å andra sidan känner jag för honom på samma sätt som jag har gjort hela tiden. Jag förstår inte hur han kan ha ett sådant grepp om mig. Det borde vara lätt att avsky honom, nu när han så medvetet har skadat mig, men jag kan inte det.

Det är inte bara utomhus det känns stormigt.


Polisanmälan

Nu kan jag skriva öppet om att jag faktiskt har gjort polisanmälan mot Den Andre. Jag vågade inte det förut, eftersom jag inte visste om, eller när han skulle leta reda på min blogg.
Jag tror inte att anmälan kommer att leda till något annat än att det läggs ner. Så är det i de flesta fall, och särskilt när det bara står ord mot ord. Men det kändes viktigt för mig att markera att jag inte tolererar hans beteeende.
Han visste så väl att jag absolut inte ville detta, och ändå utnyttjade han att jag inte hade varken sinnesnärvaro eller fysisk förmåga att ta mig därifrån.
Hur som helst, är det väldigt jobbigt att gå och vänta på att bomben ska slå ner -  Den Andre vet inget, eller har  i alla fall inte förstått att jag anmält honom. men när han får reda på det kommer det att bli väldigt svårt på jobbet. Det kan ta åtta veckor tills de fått svar från lab. Om de hittar spår som styrker min berättelse, kommer de att hålla förhör med Den Andre. Han kommer naturligtvis att hävda att jag var med på det osv. Det finns inget annat att förvänta, och då kommer ord att stå mot ord och undersökningen läggs ner. Men förhoppningsvis kan det få honom att tänka till, i alla fall. Och han kommer helt säkert att låta mig vara.
Jag har berättat allt för Bleken, och känner att jag har stöd från honom.

Stänger dörren ett tag

Under en period har jag tänkt att lösenordsskydda min blogg, eftersom jag känner att den inte är så privat längre. Du som vill fortsätta att läsa kan göra det genom att skicka ett mail till [email protected] och begära lösenord.
Det kommer att bli lätt att hålla reda på. Det lovar jag.

Pappa

Det verkar som om pappa kanske får behålla sitt vänstra ben. De har gjort en rensning av kärlen för att förbättra blodcirkulationen, och tänker avvakta för att se om det hjälper.
Han har ordnat med avlivning av katten, och bekymrar sig nu för hur det ska gå med huset. Jag har sagt att han får ta en sak i taget. Det är verkligen tufft för honom och jag förstår att han känner sig väldigt nere.
Jag ska försöka ta mig till honom i morgon eftermiddag. Tyvärr kan jag inte flyga hem som planerat, utan får tillbringa en grå fredagkväll här i Staden och sedan ta flyget hem på lördag morgon, men det får gå. Det känns som om det finns väre problem än så.

Så sorgligt

Hur man kan vara så utan medkänsla. Så kall. Så upptagen av att försvara sitt beteende utan ångra det man har förstört för andra, allt som irreparabelt skadats. Inte bara för mig, utan för många, många. Det finns inget försvar, framförallt inte när man innerst inne vet vad som egentligen är rätt.
Men särskilt är det så sorgligt att en människa kan visa så olika sidor, att man kan vara så skicklig på att verka kärleksfull och god, för att i nästa stund ljuga och bedra. Det är svårt att förstå vad som egentligen är fel. Vad är drivkraften, motivet?
Jag vet att jag har gjort fel. Jag har fått stå till svars för det, och jag har också försökt rätta till det jag har skadat efter bästa förmåga. Min enda ursäkt, eller förklaring för att jag gjorde fel, var att jag verkligen älskade. Jag trodde verligen att det skulle kunna bli något bra. Nu inser jag hur idiotiskt det var. Men det tog lång tid.
Det är väldigt grymt att inleda ett förhållande med en människa, om man bara tänker leka med den personens känslor, och särskilt med vetskapen om vilka konsekvenser det får för den personen. Jag tycker det är desto mer klandervärt om man dessutom har förhållanden med flera personer samtidiígt, och invaggar alla i tron att vara den enda.

Hemmamysarkväll

Det ser ut som skrutt i min lya. Det ligger tvätt framme som inte är hopvikt, sängen är obäddad, diskmaskinen otömd, grejor framme i köket och inte avtorkat sedan frukost.
Nåväl, jag åt i alla fall frukost i morse. Det är lite pluspoäng. Men sedan blev jag så sen att jag var tvungen att ta taxi... Det var lite minuspoäng.
Jag köpte en färskpressad morotsjos på vägen hem. Det är gott.
Nu ska jag ta mig samman, sätta på talboken och ruscha undan här på femton minuter. Sedan ska jag sätta mig och njuta av olivbröd, goda ostar och ett glas vin. Det känns alltid lite mer motiverat att jobba på om man har något trevligt att se fram emot. Det kanske rentav är något bra på TV ikväll. Fast... nu ska vi väl inte hoppas på för mycket.
Jag känner mig lite okramad idag. Lite otröstad också. Vet inte riktigt varför. Det bara blir så ibland.

Ska försöka få det att förvinna med hjälp av hårt arbete och disciplin.


Förstår inte...

Han förstår inte...
Inte hur mycket han har skadat mig. Inte heller hur mycket jag har ansträngt mig för att försöka bli hel igen.
Kanske beror det på att han har glömt hur det var att verkligen älska med hjärtat, eftersom det var så länge sedan.
Jag förstår förmodligen inte heller hur mycket jag skadat Maken, bara för att han klarar av det så bra. Bara för att han är så duktig på att lägga saker bakom sig och förlåta.
När jag hade blivit utestängd från allt och alla för Den Andres skull, förnekade han mig. Och nu, när allting äntligen hade rättat till sig någorlunda och var på rätt spår, var han utan tvekan beredd att förstöra det för mig igen.
Varför? För att visa sin makt? För att bevisa något? För att skada mig? För att han är ond?
Jag förstår inte...

Månklart

Om det var regnigt förut idag, så belönades kvällspromenaden med desto mer klar himmel och ett helt otroligt starkt månljus. Det blev skarpa skuggor och det gick att se omgivningen nästan som på dagen. Det är sällan jag har upplevt det.
Annars var det vindstilla och vid havsbandet var det ett väldigt liv på sjöfåglarna. De håller väl på och förbereder för häckningssäsongen, antar jag. Sexgalna typer.
Fast det är ju ingenting jämfört med dem som åker lift i skidbacken i Sunne. Där står det, enligt obekräftade uppgifter, på en skylt: "Para er tre och tre i liften. Se upp så att inga klädesplagg fastnar". När jag läste det, insåg jag plötsligt vad den stackars kraken hade hållit på med som blev hängande upp och ner i byxorna och manglades ut i pressen med rumpan bar. Det måste vara jättesvårt att få til det. Rent akrobatiskt svårt.


Regn

Jag sitter ensam hemma hos Sonen. Maken och Sonen har åkt iväg för att inhandla en styck träningsmaskin. Jag fick inte plats i bilen. Svärdottern jobbar men dyker väl upp snart.
Själv har jag fördrivit tiden med att ha gjort fint i köket och fixat en skylt åt Maken. Men annars finns det inte mycket lust att göra något alls.
Vem vill gå ut i det här vädret? Det är en sådan dag då det aldrig blir riktigt ljust, ens mitt på dagen, och molnen ligger så lågt att man inte vågar sträcka på sig, för då förlorar man sikten.
Inte konstigt att man blir lite låg i humöret också.

Över het miss brukar för troende

En gång i tiden fanns en förening mot särskrivningar som jag var medlem i. Websidan finns kvar,men uppdateras inte längre. Det finns en del roliga exempel på särskrivningar där, typ "Billiga barn cyklar" eller "Kassa personal sökes" eller "Kalv lever med kul potatis". Det kan bli väldigt fel. Jag kan skratta mig fördärvad över sådana skrivningar, men så är jag också lite av språkpolis.
Idag är Maken på jobbet och jag njuter av en stilla hemmadag. I kväll ska vi åka till Sonen och Svärdottern och stanna där tills i morgon. Det ska bli trevligt att hälsa på dem.
Min pappa har det rätt trist. Nu har de sagt att de ska kapa det andra benet också. Han måste avliva katten, för han kommer inte till något boende inom överskådlig tid. Jag ska försöka hälsa på honom nästa helg. Jag kommer att vara i Staden på fredagen, och då kan jag försöka få tag på en bil och köra de 22 milen till honom på lördagen.
Det känns som om han kanske inte lever så länge till.

Lång dags färd

Det är kväll, och lugnet lägrar sig över den lilla byn. Ute ligger mörkret tätt över nejden och på avstånd hörs ett stilla brus från havet. Brasan har falnat lite i spisen och hunden sover uttröttad i soffan. Alla i huset har avslutat arbetsveckan, och nu ska det bli

PAAARTYYY!!!!!


Ha en trevlig fredagkväll, gott folk.




Förvånansvärt bra, ändå

Jo, det är faktiskt så: Jag mår bättre än jag trodde var möjligt. Kanske är det så att om man mått dåligt länge, så blir det liksom mättad lösning efter ett tag, och det kan inte bli värre. Eller så övar man upp sig att hantera det. Vad vet jag. Men lite förvånande är det.
Den Andre kom och pratade med mig idag. Han hade fått veta att jag polisanmält Den Andra Kvinnan för ofredande. Han hade inga synpunkter på det, sa han. Jag får ändå en känsla av att han hela tiden försöker få det till att jag trakasserar henne, men han poängterade att det är hon som upplever det så. Men om hon upplever det, är det något allvarligt fel i perceptionsförmågan och verklighetsuppfattningen.
Saker får så väldigt fel proportioner i hans ögon. En gång under alla dessa år, brast det för Maken, och han försökte söka upp Den Andre. Han var inte hemma, och sökte honom då hos hans son, där han sagt att han skulle vara. Den Andre tjatar fortfarande om hur hemskt det var att hans son fick reda på hur det låg till, som om det var en hemsk förbrytelse som Maken begick.
Ställ det i relation till att han under alla dessa år regelmässigt ljugit för alla, utnyttjat andras känsor och sabbat andras liv. Att han ens kan med att ta upp vad Maken gjorde vid det tillfället gång på gång visar en stor brist på empati, tycker jag.

Men han har alltid varit mest mån om sitt eget skinn, så det kanske inte är så konstigt.
Jag har i alla fall haft en mycket trevlig kväll med mitt hemmaspa och annat pyssel.
Nu ska jag Skypa lite.


Fullt ös

Nu har jag haft en sen lunch. Jag väntade telefonsamtal. Men nu har jag ätit teryakikyckling och sallad.
Min effektivitet håller i sig. Jag har betat av hela min lista, och lite till, och jag känner hur kreativiteten sjuder. I morse vaknade jag innan klockan ringde (det är verkligen helt unikt när det gäller mig) men konstaterade att jag kunde sova en liten stund till. Det ledde naturligtvis till att jag verkligen försov mig, eftersom klockan behagade att inte ringa alls.
Nåväl, det var ingen större katastrof, för jag hade inget möte inbokat.
Vi hade verkligen jättemysigt igår. Jag blev motiverad att städa och göra lite fint också. Det är aldrig fel.
Kväll ska jag tvätta, byta lakan och fixa. Dessutom har jag köpt ansiktsmask och hårinpackning, så jag ska ordna lite hemmaspa, tänkte jag. Det är faktiskt bara badkaret som fattas.

Trevlig lunch

Igår glömde jag helt att äta lunch, och på eftermiddagen var jag helt darrig i knäna av lågt blodsocker. Jag höll nästan på att glömma det idag också, men då blev jag uppmärksammad av en kollega i sista stund. Annars är det sällan någon frågar om man vill följa med på lunch. Alla går i sina fasta konstellationer. Det är lite tråkigt.
Hur som helst följde jag med kollegan, och vi hade riktigt trevligt. Det är kul när man upptäcker någon, som kanske ger ett lite torrt första intryck, men sedan visar sig vara rolig och underhållande att prata med.
Idag har jag hittills varit förbluffande effektiv. Jag gjorde en "att göra"-lista i morse, och den har jag idogt betat av.
När jag går hem i eftermiddag ska jag gå förbi Systemet och köpa lite vin. Rött vin och goda ostar - en favorit i repris.

Sysselsättning värdig en afton som denna

Jag ska bege mig ner på stan till en date. Vi ska träffas på centralstationen och gå till ett välkänt hotell i närheten, ta hissen till översta våningen där baren med utsikt finns. Där ska vi sätta oss med en öl eller kanske ett glas vin. Och vi ska snacka väldigt mycket.
Jag får raska mig nu, för jag ska vara där om tjugo minuter.

Strax hemgång

Idag är vädret extremtrist. Det är knappt att man vill gå ut. Jag önskar att något trevligt kunde överraska mig idag. Någonting jag inte alls räknat med, som skulle kunna lätta upp tillvaron och göra att jag känner mig glad och lätt om hjärtat.

Restid

Jag undrar hur många timmar varje månad som jag sitter på tåget eller på flyget. Jag har aldrig räknat efter. Kanske lika bra det. Men det känns bra att kunna utnyttja tiden till att fundera, blogga, lyssna på bok eller sova. Idag bloggar jag på telefonen till exempel.

Igår klippte jag ett äppelträd och planterade lökar som borde ha varit nere i jorden sedan i höstas. De hade redan börjat växa lite där de låg i sina platspåsar i växthuset. Stackars krakar! Det ska bli intressant att få se vad som kommer upp, om det kommer upp något.

 Vi vårstädade lite i trädgården och tände en liten brasa ute i skogsdungen utanför tomten där vi grillade korv och drack öl. Det var mysigt. Skönt att vara ute i friska luften och röra på sig lite grand.

Söndagslugn

Igår var en vanlig dag. Maken jobbade. Jag körde honom till jobbet på morgonen i nyaste bilmodellen, den som han hämtade mig med från flyget kvällen innanl. Den var lite rolig trots att det var en "sådan" bil. Sedan åkte jag hem och gjorde ingenting tills det var dags att ge sig av igen.
På vägen stannade jag till vid stora plantbutiken, med de enorma guldfiskarna, för att se om de hade en lökplanteringsgrunka, men det hade de inte. Däremot hade de en orkidéutställning med många väldigt konstiga sorter som jag aldrig sett. Guldfiskarna var ännu större än sist. Riktigt feta. En var helt klart nästan inte simkunnig av fetma.
På kvällen var vi hembjudna till vänner. Det var trevligt, men när jag var ute med hunden och traskade på de välkända gatorna som jag traskat på alla de år jag och Den Andre arbetade och bodde i den staden, kände jag en sorts sorg.
Vi gick och la oss och lyssnade på bok, när vi kom hem. Vi har kallt i sovrummet, så det är jättemysigt att ligga sked och bli hållen om. Jag var dödens trött och somnade dock direkt. Jag har inget minne alls av vad boken handlade om.
Idag ska det bli hemmapysseldag. Det brinner i öppna spisen, hunden sover i soffan små lätta snöflingor singlar glest ner från en grå himmel och försvinner i ingenting.

RSS 2.0