Idag har vi grälat och all gammal dy har rörts upp igen. Det är för trist.
Hur länge ska vi hålla på och ifrågasätta varandra och vår förmåga att leva tillsammans. Maken vill att jag ska bestämma mig. MIG. Jag tycker att han ska bestämma sig. Han vill inte ta beslutet att skiljas. Han vill vänta ut mig på något märkligt sätt. Han tycker att vi ska leva tillsammans för att vi har en historik, ett gemensamt liv bakåt i tiden. Han tycker att det hänger på mig om vi ska ha ett liv framåt i tiden. Jag tycker att det hänger på honom också. Han tycker att det är jag som har "ställt till det". Men jag tycker att han ska fråga sig varför jag har gjort det.
Så där håller vi på. Det är inte konstigt man blir trött.