Det varde afton...
Just nu känner jag mig riktigt trött på allt som har med flyg att göra. Flyget blev försenat från min första destination, och jag kunde med ett nödrop bokas om till ett senare flyg hem. Annars hade jag blivit kvar här tills i morgon. Hur kul hade det varit på en skala? Speciellt som min mamma och hennes man ska komma hem till oss i kväll för första gången på mer än ett år. De har aldrig varit där vi bor nu.
Påskhelgen förlöpte annars i stillhet. Det blev en del umgänge med vänner och släktingar, men ganska lugnt ändå. Jag känner att jag inte klarar av så mycket.
Dagarna i norr har varit späckade från morgon till kväll. Men jag har kommit i säng i hyfsad tid, och sovit bra, så jag har känt mig utvilad på dagarna.
Det är lite fascinerande att ha en hel disponentvilla alldeles för sig själv, där man kan gå från rum till rum och skrota. Huset har sex enkelrum, ett dubbelrum, matsal, vardagsrum, stort kök och dessutom andra ytor som möblerbara hallar på båda våningarna. Det finns piano, öppen spis, riktigt fin spaavdelning med bastu i källaren och gott om öl i kylen. Så man kan ordna det mysigt för sig, om man vill.
Jag bastade och la ansiktsmask den första kvällen, efter att jag ätit mat med en kollega på stan.
Igår kväll var jag ute med tre andra kollegor, och då stötte jag ihop med en snubbe som jag är ytligt bekant med. Världen är liten ibland.
Men nu vill jag bara komma hem...
Påskhelgen förlöpte annars i stillhet. Det blev en del umgänge med vänner och släktingar, men ganska lugnt ändå. Jag känner att jag inte klarar av så mycket.
Dagarna i norr har varit späckade från morgon till kväll. Men jag har kommit i säng i hyfsad tid, och sovit bra, så jag har känt mig utvilad på dagarna.
Det är lite fascinerande att ha en hel disponentvilla alldeles för sig själv, där man kan gå från rum till rum och skrota. Huset har sex enkelrum, ett dubbelrum, matsal, vardagsrum, stort kök och dessutom andra ytor som möblerbara hallar på båda våningarna. Det finns piano, öppen spis, riktigt fin spaavdelning med bastu i källaren och gott om öl i kylen. Så man kan ordna det mysigt för sig, om man vill.
Jag bastade och la ansiktsmask den första kvällen, efter att jag ätit mat med en kollega på stan.
Igår kväll var jag ute med tre andra kollegor, och då stötte jag ihop med en snubbe som jag är ytligt bekant med. Världen är liten ibland.
Men nu vill jag bara komma hem...
Riktig slappardag
Det känns som om jag bara behöver göra ingenting. Visserligen har jag varit ute med hunden, jobbat en stund med att avara på lite mail, och så. Men annars sitter jag där jag sitter i soffan och bara relaxar. Det känns som om det är vad jag klarar av. Min vänninna ligger i andra soffan och läser Damernas Värld. Jag tror hon känner det ungefär likadant.
Snart är det väl dags för lite lunch, eller nåt.
När jag var ute och gick, funderade jag över livet, som jag alltid gör, nästan, när jag är ute och går. Jag kände mig tacksam på något sätt. Visserligen har jag gjort en del jobbiga erfarenheter, men jag är inte riktigt säker på att jag egentligen skulle vilja vara utan dem. Jag inbillar mig i alla fall att det kanske gör mig till en bättre människa, att allt inte har gått spikrakt bra genom livet. Eller så är det bara ett sätt att hindra sig själv från att gräva ner sig, men i så fall är det ändå bättre att se positivt på det som hänt. Varför gräma sig? Varför inte i stället vara glad över det som berikat? Många gånger har jag haft fantastiska stunder av lycka. Det gäller att minnas det, och inte bara älta de stunder man känt sig olycklig. Jag tror man kan påverka den bild man har av sitt liv som förflutit genom att välja vad man vill minnas och se tillbaka på.
Snart är det väl dags för lite lunch, eller nåt.
När jag var ute och gick, funderade jag över livet, som jag alltid gör, nästan, när jag är ute och går. Jag kände mig tacksam på något sätt. Visserligen har jag gjort en del jobbiga erfarenheter, men jag är inte riktigt säker på att jag egentligen skulle vilja vara utan dem. Jag inbillar mig i alla fall att det kanske gör mig till en bättre människa, att allt inte har gått spikrakt bra genom livet. Eller så är det bara ett sätt att hindra sig själv från att gräva ner sig, men i så fall är det ändå bättre att se positivt på det som hänt. Varför gräma sig? Varför inte i stället vara glad över det som berikat? Många gånger har jag haft fantastiska stunder av lycka. Det gäller att minnas det, och inte bara älta de stunder man känt sig olycklig. Jag tror man kan påverka den bild man har av sitt liv som förflutit genom att välja vad man vill minnas och se tillbaka på.
Nattgäst
Min väninna har varit här idag, och hon sover över i gästhuset. Innan hon kom krattade jag i trädgården, och fixade bort en del skräp. Redan när jag gick upp i morse var jag så trött i hela kroppen, så det kändes som om jag varit ute och sprungit maraton under natten. Så det var mycket självövervinnelse för att göra något alls.
Vi satt i solen på frukostaltanen och fikade. Efteråt gick vi på promenad, och när vi kom hem satt vi framför brasan och drack varm choklad med rom i, samtidigt som vi letade efter nytt jobb åt henne på nätet. hon skulle gärna vilja göra något annat.
Vi åt rådjursstek med vitlökspotatis och sallad, med rött vin till. På kvällen kollade vi på film med en rökig whisky till. Vi har hunnit prata igenom det mesta, tror jag.
Nu ska det bli väldigt skönt att sova.
Varför är jag så trött?
Vi satt i solen på frukostaltanen och fikade. Efteråt gick vi på promenad, och när vi kom hem satt vi framför brasan och drack varm choklad med rom i, samtidigt som vi letade efter nytt jobb åt henne på nätet. hon skulle gärna vilja göra något annat.
Vi åt rådjursstek med vitlökspotatis och sallad, med rött vin till. På kvällen kollade vi på film med en rökig whisky till. Vi har hunnit prata igenom det mesta, tror jag.
Nu ska det bli väldigt skönt att sova.
Varför är jag så trött?
Tripp norrut
Hittills har helgen varit fylld av sociala aktiviteter. En chockdos av kontakt med släktingar och vänner. Det känns bra, men samtidigt gör det mig alldeles utmattad. Jag är inte van att vara social på det här sättet längre. Och det dröjer nog ett tag innan jag kommit in i mina gamla gängor.
Alla är så välkomnande och kärleksfulla. Det är lite samma känsla som när man var barn och blev insvept i en varm filt och ompysslad med varm choklad och nybakade bullar. Bekymren faller på något sätt långt bak och blir lättare att glömma.
Idag skiner solen, det är kyligt och vindstila. Dags för frukost.
Utmaningen
För 5 år sedan
Hade jag jobbat ett drygt halvår med Den Andre som chef. Jag hade just brutit förhållandet med honom för första gången, och försökte komma över det jag kände för honom. Vi hade just flyttat till en ny stad, Sonen flyttade hemifrån och bodde kvar i staden vi just lämnat, och livet var komplicerat på många sätt.
För 10 år sedan
Höll vi på att regna bort Österlen. Vi bestämde oss för att dra till Italien och var där ett dygn senare. Jag jobbade på ett IT-företag som var stressigt, turbulent och osunt, och det höll på att göra mig utbränd. På hösten/vintern samma år, skaffade jag ett annat jobb. Vi bodde i ett stort gammalt hus med en mysig trädgård, och vi hade folk som besökte oss väldigt ofta.
För 15 år sedan
Läste jag ekonomisk linje på Komvux och jobbade på ett båtföretag, med persontrafik till England, Tyskland och Holland. Jag hade gratis resor, och vi reste ofta över till England. Vi åkte till Frankrike på sommaren, där vi hyrde ett hus i en liten by på landet.
För 20 år sedan
hade Maken och jag varit gifta i sex år, och Sonen blev fem på sensommaren. Jag jobbade som säljare längs västkusten och hade fått min första tjänstebil. Vi bodde i en tvåa inte så långt från Svärförldrarna, och Svärmor passade Sonen när jag jobbade. Det var ganska bekymmersfritt. Jag brukade roa mig med att sy kläder åt hela familjen.
Hade jag jobbat ett drygt halvår med Den Andre som chef. Jag hade just brutit förhållandet med honom för första gången, och försökte komma över det jag kände för honom. Vi hade just flyttat till en ny stad, Sonen flyttade hemifrån och bodde kvar i staden vi just lämnat, och livet var komplicerat på många sätt.
För 10 år sedan
Höll vi på att regna bort Österlen. Vi bestämde oss för att dra till Italien och var där ett dygn senare. Jag jobbade på ett IT-företag som var stressigt, turbulent och osunt, och det höll på att göra mig utbränd. På hösten/vintern samma år, skaffade jag ett annat jobb. Vi bodde i ett stort gammalt hus med en mysig trädgård, och vi hade folk som besökte oss väldigt ofta.
För 15 år sedan
Läste jag ekonomisk linje på Komvux och jobbade på ett båtföretag, med persontrafik till England, Tyskland och Holland. Jag hade gratis resor, och vi reste ofta över till England. Vi åkte till Frankrike på sommaren, där vi hyrde ett hus i en liten by på landet.
För 20 år sedan
hade Maken och jag varit gifta i sex år, och Sonen blev fem på sensommaren. Jag jobbade som säljare längs västkusten och hade fått min första tjänstebil. Vi bodde i en tvåa inte så långt från Svärförldrarna, och Svärmor passade Sonen när jag jobbade. Det var ganska bekymmersfritt. Jag brukade roa mig med att sy kläder åt hela familjen.
Halvdag
För en gångs skull slutade jag faktiskt jobba ungefär när mina kollegor slutade. Det kändes skönt. Jag stängde av datorn vid lunchtid och gick ut på en lång promenad med hunden. När vi kom hem igen, gjorde jag i ordning kaffe och smörgåsar med majonnäs och avokado och satte mig i solen på innergården. Sedan har jag suttit där och sovit en lång stund. Det var helt underbart skönt. Nu kan jag se på mina händer att de, istället för den lätt grönvita nyans de hade innan, har en mer rosaaktig färg.
Snödag
För första gången denna vinter, ser jag snö i vår trädgård. Det är fantastiskt vackert med den vita snön mot en klarblå himmel och ett djupblått hav i horisonten.
Hunden var lite tveksam när hon skulle gå ut, men väl ute, var det riktigt kul med snön.
Jag gilllar snö.
Hunden var lite tveksam när hon skulle gå ut, men väl ute, var det riktigt kul med snön.
Jag gilllar snö.
Onsdag den 19 mars
Idag tog jag en fika med min syster som råkade befinna sig i Staden. V har en sorts lojalitet gentemot varandra eftersom vi är systrar, men om vi inte hade varit det, tvivlar jag på att vi alls skulle ha någon kontakt, eller ens tycka om varandra. Svårt att säga. Vi är lika, men ändå ljusår ifrån varandra.
Hon och Maken har aldrig gillat varandra. Idag sa hon att hon alltid känner sig på helspänn och påpassad när han är med, och att hon inte kan vara sig själv. Jag vet att det är så. Han tycker att hon är överspänd.
Vi fikade tillsammans en timme, och sedan skulle jag flyga hem och hon gå till tåget. Vi har inte träffats på ett år drygt, och tragiskt nog kändes det som att det inte gjorde så mycket.
Rekryteraren ringde och sa att jag skulle få veta om jag blir kallad till intervju två nästa vecka.
Den Andre sa att han fått en andra påstötning om jobbet som VD på samma föreag.
Jag frågade rekryteraren hur det låg i tiden med VD-rekryteringen och om det fanns någon möjlighet att få veta vem som blir VD innan man tackar ja till jobbet. Han trodde inte det. Det kommer att dra ut längre med VD-jobbet. Om jag blir aktuell för tjänsten måste jag alltså ta beslut i blindo, utan att veta om Den Andre blir VD. Det känns inte bra.
Hon och Maken har aldrig gillat varandra. Idag sa hon att hon alltid känner sig på helspänn och påpassad när han är med, och att hon inte kan vara sig själv. Jag vet att det är så. Han tycker att hon är överspänd.
Vi fikade tillsammans en timme, och sedan skulle jag flyga hem och hon gå till tåget. Vi har inte träffats på ett år drygt, och tragiskt nog kändes det som att det inte gjorde så mycket.
Rekryteraren ringde och sa att jag skulle få veta om jag blir kallad till intervju två nästa vecka.
Den Andre sa att han fått en andra påstötning om jobbet som VD på samma föreag.
Jag frågade rekryteraren hur det låg i tiden med VD-rekryteringen och om det fanns någon möjlighet att få veta vem som blir VD innan man tackar ja till jobbet. Han trodde inte det. Det kommer att dra ut längre med VD-jobbet. Om jag blir aktuell för tjänsten måste jag alltså ta beslut i blindo, utan att veta om Den Andre blir VD. Det känns inte bra.
Nya jobbet
Idag kom Den Andre in och snackade med mig igen. Det verkar som om han tänker inleda en offensiv. Jag tycker jag känner igen mönstret, så jag håller honom kort. Jag luskade i alla fall lite om det nya jobbets VD-position för att kolla om han funderade på att ta det jobbet, eller hade blivit tillfrågad. Det visade sig att de hade ringt honom, så jag var inte fel ute. Han verkade inte ha bestämt sig, så jag måste verkligen bevaka det så att jag inte tackar ja till ett nytt elände.
Nåväl, ännu så länge vet jag inte ens om jag får det, så det kanske inte finns något att tacka ja till.
Jag ligger lågt tills vidare.
Nåväl, ännu så länge vet jag inte ens om jag får det, så det kanske inte finns något att tacka ja till.
Jag ligger lågt tills vidare.
Skypad afton
Vi har skypat ikväll, Maken och jag. Det fungerar förvånansvärt bra. Vi sitter och läser lite för varandra, småpratar och bara är. Man kan surfa lite samtidigt som man pratar också. Det blir som att umgås som hemma ungefär, fast man inte ser varandra.
Jag har lagat nyttig fisksoppa till mig när jag kom hem från jobbet. Jag måste försöka få ordning på min mage igen. Den är helt ur balans sedan den senaste tidens stress.
Den Andre pratade med mig på jobbet idag. Det var första gången på länge som han pratade med mig. Jag var tvungen att gå efter en liten stund, eftersom jag fick besök. Han pratar på som vanligt om sig och sitt och om jobbet. Jag säger inget speciellt. Jag känner inget behov av att dela med mig av mitt liv och leverne till honom.
Jag har lagat nyttig fisksoppa till mig när jag kom hem från jobbet. Jag måste försöka få ordning på min mage igen. Den är helt ur balans sedan den senaste tidens stress.
Den Andre pratade med mig på jobbet idag. Det var första gången på länge som han pratade med mig. Jag var tvungen att gå efter en liten stund, eftersom jag fick besök. Han pratar på som vanligt om sig och sitt och om jobbet. Jag säger inget speciellt. Jag känner inget behov av att dela med mig av mitt liv och leverne till honom.
Lite okoncentrerat
Idag gick flyget ungefär en halvtimme tidigare än vanligt, så det var till att gå upp kvart över fem. Nu sitter jag här på kontoret och känner att jag borde vara hemma. Jag har svårt att fokusera.
Sonen spöade mig i Alfapet, som utlovat, igår kväll. Vi hade riktigt trevligt, även om det känns om som det kanske finns saker som är outtalade. Han har aldrig riktat en anklagelse eller ett förebrående ord mot mig, men han måste ändå känna att jag har svikit honom genom det jag har gjort. Jag vet egentligen inte vad han tänker. Det kommer att ta ett tag innan vi reparerat allting och kommit tillbaka till varandra igen, tror jag. Att inte umgås på ett helt år, sätter sina spår.
Under det år som har gått har jag sparat alla sms som jag fått av människor som vill visa att de bryr sig om. Det blev ganska många till slut. De kom från mamma, svärmor, son, svärdotter, bästa väninnan, svåger och svägerska och en del andra vänner. Dessutom har jag fått många hälsningar och mail som skickats via Maken, där de uttryckt att de hoppas att jag mår bra och att vi kan träffas snart. Ingen av mina vänner har uttryckt anklagelser eller förebråelser, utan snarare förståelse. Därför har jag inte känt att de har stött bort mig, utan att vi alla har valt att acceptera en norm, och att det är jag som har avvikit från den normen genom förhållandet med Den Andre.
Konsekvenser kan vara jobbiga att ta, och det kan bli extra jobbigt när de som utsett till att hantera en sak inte gör det på rätt sätt. Men det tar inte bort det faktum att jag har gjort något jag inte borde.
Nu är det i alla fall över, och jag ska fokusera på att lägga det bakom mig, ta vara på erfarenheterna enligt principen att "det som inte dödar, det härdar" och försöka använda det till något positivt.
Jag tror att jag har blivit starkare och fått bätter självinsikt. Jag tror också att Maken och jag har lärt känna varandra bättre på djupet. Vi förstår varandra bättre nu än förut.
Sonen spöade mig i Alfapet, som utlovat, igår kväll. Vi hade riktigt trevligt, även om det känns om som det kanske finns saker som är outtalade. Han har aldrig riktat en anklagelse eller ett förebrående ord mot mig, men han måste ändå känna att jag har svikit honom genom det jag har gjort. Jag vet egentligen inte vad han tänker. Det kommer att ta ett tag innan vi reparerat allting och kommit tillbaka till varandra igen, tror jag. Att inte umgås på ett helt år, sätter sina spår.
Under det år som har gått har jag sparat alla sms som jag fått av människor som vill visa att de bryr sig om. Det blev ganska många till slut. De kom från mamma, svärmor, son, svärdotter, bästa väninnan, svåger och svägerska och en del andra vänner. Dessutom har jag fått många hälsningar och mail som skickats via Maken, där de uttryckt att de hoppas att jag mår bra och att vi kan träffas snart. Ingen av mina vänner har uttryckt anklagelser eller förebråelser, utan snarare förståelse. Därför har jag inte känt att de har stött bort mig, utan att vi alla har valt att acceptera en norm, och att det är jag som har avvikit från den normen genom förhållandet med Den Andre.
Konsekvenser kan vara jobbiga att ta, och det kan bli extra jobbigt när de som utsett till att hantera en sak inte gör det på rätt sätt. Men det tar inte bort det faktum att jag har gjort något jag inte borde.
Nu är det i alla fall över, och jag ska fokusera på att lägga det bakom mig, ta vara på erfarenheterna enligt principen att "det som inte dödar, det härdar" och försöka använda det till något positivt.
Jag tror att jag har blivit starkare och fått bätter självinsikt. Jag tror också att Maken och jag har lärt känna varandra bättre på djupet. Vi förstår varandra bättre nu än förut.
En ny era
När jag började den här bloggen för drygt ett år sedan, skrev jag i första inlägget:
Det blir en lång och mödosam resa, men jag ska hitta vägen ända fram. Det finns inga andra alternativ.
Det har gått mer än ett år och nu har jag nått nästan ända fram. Jag har fortfarande en del att jobba med på insidan av mig. Det finns ännu ärr kvar efter allt som har hänt, och de kanske aldrig försvinner. Men det mesta har i alla fall läkt hyfsat.
Just nu känns det mäkrligt tomt. Under så lång tid har jag härdat ut och väntat, och nu när det är här, orkar jag inte riktigt glädja mig. All energi gick åt under processen. Antagligen blir det bättre om några dagar, när allt har fått möjlighet att landa lugnt och fint.
Det finns många andra som gläder sig däremot. Vi har överösts med glada sms och telefonsamtal från vänner och släktingar, som längtat efter det här beskedet.
Nu kan vi börja leva ett normalt liv igen. Nu kan jag på riktigt lägga allting bakom mig. Hoppas jag.
Börja på ny kula
Det här är min nya blogg. Det är också mitt nya liv.Det blir en lång och mödosam resa, men jag ska hitta vägen ända fram. Det finns inga andra alternativ.
Det har gått mer än ett år och nu har jag nått nästan ända fram. Jag har fortfarande en del att jobba med på insidan av mig. Det finns ännu ärr kvar efter allt som har hänt, och de kanske aldrig försvinner. Men det mesta har i alla fall läkt hyfsat.
Just nu känns det mäkrligt tomt. Under så lång tid har jag härdat ut och väntat, och nu när det är här, orkar jag inte riktigt glädja mig. All energi gick åt under processen. Antagligen blir det bättre om några dagar, när allt har fått möjlighet att landa lugnt och fint.
Det finns många andra som gläder sig däremot. Vi har överösts med glada sms och telefonsamtal från vänner och släktingar, som längtat efter det här beskedet.
Nu kan vi börja leva ett normalt liv igen. Nu kan jag på riktigt lägga allting bakom mig. Hoppas jag.
Lättnad
Nu har jag träffat kommittén. De berättade att den ursprungliga kommittén lämnade ett positivt besked, och att beslutet var att jag kunde komma tillbaka. Så nu är jag tillbaka.
De pratade med mig en stund, frågade hur jag mådde och undrade om jag ville ha någon form av stöd eller hjälp. Jag berättade om mina tvivel och funderingar, om hur förhållandet med maken har utvecklats det senaste året osv.
De var väldigt förstående, vänliga och uppmuntrande. En äldre, mycket förståndig man kommer att sammanträffa med mig och Maken en gång i veckan under en period framöver för att prata om vårt förhållande och hur vi kan jobba vidare. De är bra. Det kan man däremot inte säga om den ursprungliga kommittén.
Nu har jag Sonen och Svärdottern här hos oss. Vi har ätit mat och pratat. Nu ska vi har lite efterrätt och mysa.
Det känns så bra att äntligen få träffa dem.
De pratade med mig en stund, frågade hur jag mådde och undrade om jag ville ha någon form av stöd eller hjälp. Jag berättade om mina tvivel och funderingar, om hur förhållandet med maken har utvecklats det senaste året osv.
De var väldigt förstående, vänliga och uppmuntrande. En äldre, mycket förståndig man kommer att sammanträffa med mig och Maken en gång i veckan under en period framöver för att prata om vårt förhållande och hur vi kan jobba vidare. De är bra. Det kan man däremot inte säga om den ursprungliga kommittén.
Nu har jag Sonen och Svärdottern här hos oss. Vi har ätit mat och pratat. Nu ska vi har lite efterrätt och mysa.
Det känns så bra att äntligen få träffa dem.
Städtagen
Jag har fördirivt denna tid av jobbig väntan med att städa frenetiskt. Det hjälper faktiskt lite. Jag har till och med städat min dator och ökat ledig disk från 14 till 40 procent. Det tycker jag är bra. Jag har defragmenterat och pysslat så nu går den som en blixt igen.
Det ljusnar.
Se kommentarerna till detta inlägg för ytterligare förklaring: http://animamea.blogg.se/2007/february/hos-mamma.html
Det ljusnar.
Se kommentarerna till detta inlägg för ytterligare förklaring: http://animamea.blogg.se/2007/february/hos-mamma.html
Efter påstötning
Maken ringde till ordförande i den nya kommittén och undrade varför vi inte fick besked, och det var kanske för fjärde gången han gjorde det. Han har försökt att nå ordförande i den första kommittén utan framgång, men lovade att återkomma så fort han visste något. han ringde efter ett tag och sa att han fått tag på honom och att det "verkade positivt". De vill träffa mig i morgon kl 14:00. Då ska jag få slutgiltigt besked om jag får komma tillbaka. Vi tror att jag får det.
Sonen ringde och sa att han och svärdottern kommer hit. Det blir första gången på drygt ett år som vi träffas och verkligen umgås, pratar och äter mat tillsammans. Det ska bli helt underbart att få göra det. Jag är inte bara karriärkossa, jag är mamma också. Jag älskar min son över allt annat. Det är bara på grund av honom som jag faktiskt har klarat av allt det här, för jag skulle inte kunna leva utan att ha kontakt med honom.
Kvarstår gör frågan varför de behandlat det här så dåligt, varför de inte kommit tillbaka med besked i tid, varför de inte har hanterat det rätt. Jag kommer att kräva ett svar på det.
Sonen ringde och sa att han och svärdottern kommer hit. Det blir första gången på drygt ett år som vi träffas och verkligen umgås, pratar och äter mat tillsammans. Det ska bli helt underbart att få göra det. Jag är inte bara karriärkossa, jag är mamma också. Jag älskar min son över allt annat. Det är bara på grund av honom som jag faktiskt har klarat av allt det här, för jag skulle inte kunna leva utan att ha kontakt med honom.
Kvarstår gör frågan varför de behandlat det här så dåligt, varför de inte kommit tillbaka med besked i tid, varför de inte har hanterat det rätt. Jag kommer att kräva ett svar på det.
Ont i magen
Det är sällan jag känner mig rikigt orolig eller nervös, men idag är jag det. Igår kväll hade de möte om mig,, efter många påstötningar och mer än en månads väntan. Jag förstår inte vad som är deras problem. Det är deras ansvar att vara angelägna om min välfärd, men det märks verkligen inte.
Vi skulle få ett besked idag, utlovdes det. men fortfarande är min telefon väldigt tyst, och min inbox gapande tom.
Hela tiden undrar jag: "Vad är problemet? Vill de inte ha mig tillbaka? Varför kan de inte höra av sig? Förstår de inte att alla går och väntar? Förstår de inte att de inte bara skadar mig? Min son, min mamma, alla andra släktingar och vänner, alla väntar på ett besked. Alla har avstått från att träffa mig eller ens prata med mig under ett års tid. Förstår de inte att det börjar bli nog nu?"
Jag försöker att inte tänka på det, men det är stört omöjligt. Det finns där som ett stort mörker hela tiden. Jag försöker att inte tänka på hur kärlekslöst och kallt de agerar, och ändå finns det med mig konstant.
Jag försöker också att inte tänka på att jag kanske förtjänar att bli illa behandlad för allt som jag ställt till med när jag hade förhållandet med Den Andre. Alla som jag lurade och sårade. Men jag har tagit mitt straff i ett år nu. Kan det inte räcka? Borde jag inte kunna bli förlåten nu? Jag har bett om att få komma tillbaka fyra gånger och tre gånger har de sagt nej. Visar inte det att jag ändå vill, och att jag försöker? Var finns kärleken, förlåtelsen och barmhärtigheten?
Ibland undrar jag om de medvetet försöker knäcka mig, men jag försöker att slå undan sådana tankar.
Vi skulle få ett besked idag, utlovdes det. men fortfarande är min telefon väldigt tyst, och min inbox gapande tom.
Hela tiden undrar jag: "Vad är problemet? Vill de inte ha mig tillbaka? Varför kan de inte höra av sig? Förstår de inte att alla går och väntar? Förstår de inte att de inte bara skadar mig? Min son, min mamma, alla andra släktingar och vänner, alla väntar på ett besked. Alla har avstått från att träffa mig eller ens prata med mig under ett års tid. Förstår de inte att det börjar bli nog nu?"
Jag försöker att inte tänka på det, men det är stört omöjligt. Det finns där som ett stort mörker hela tiden. Jag försöker att inte tänka på hur kärlekslöst och kallt de agerar, och ändå finns det med mig konstant.
Jag försöker också att inte tänka på att jag kanske förtjänar att bli illa behandlad för allt som jag ställt till med när jag hade förhållandet med Den Andre. Alla som jag lurade och sårade. Men jag har tagit mitt straff i ett år nu. Kan det inte räcka? Borde jag inte kunna bli förlåten nu? Jag har bett om att få komma tillbaka fyra gånger och tre gånger har de sagt nej. Visar inte det att jag ändå vill, och att jag försöker? Var finns kärleken, förlåtelsen och barmhärtigheten?
Ibland undrar jag om de medvetet försöker knäcka mig, men jag försöker att slå undan sådana tankar.
Det mesta avklarat
Två dagars möte är slut. Det gick den här gången också. Jag tänker alltid att jag borde förbereda mig bättre och tänka igenom saker noggrannare, men det är sälla eller aldrig det blir så. Och ändå löser det sig på något sätt. Jag jobbade i storkök under en period när jag var ung, och det skedde hela tiden saker som på olika sätt kunde äventyra smaken på maten, men det blev alltid gott ändå i slutänden. Kokerskan brukade alltid säga: "Det vill gärna blir bra". Och lite så är det kanske. Fördelen med att inte vara minituöst förberedd, är att jag kan vara väldigt anpassningsbar och lyhörd för behov.
Oftast gör jag agendan så pass luftig att det finns utrymmer för diskussioner och jag brukar alltis slänga in lite gruppövningar för att hålla alla alerta. Det tråkigaste som finns är att sitta och bara lyssna passivt timme efter timme.
Nu sitter jag på ett lånat kontor, medan de andra åker runt på anläggningen. Eftersom jag har varit här några gånger förut, passar jag på att gå igenom min mail innan vi åker till flygplatsen.
Det ska bli skönt att komma hem.
Oftast gör jag agendan så pass luftig att det finns utrymmer för diskussioner och jag brukar alltis slänga in lite gruppövningar för att hålla alla alerta. Det tråkigaste som finns är att sitta och bara lyssna passivt timme efter timme.
Nu sitter jag på ett lånat kontor, medan de andra åker runt på anläggningen. Eftersom jag har varit här några gånger förut, passar jag på att gå igenom min mail innan vi åker till flygplatsen.
Det ska bli skönt att komma hem.
Lång dag
Efter en stormig natt med fönser som inte höll tätt mot vinden och dörrar som slog och väsnades, vaknade jag allt annat än utvilad och möte mina svenska kollegor vid frukostbordet på hotellet. Vi åkte till kontoret och sedan har allt rulllat på i ett svep, möte med journalist, möte med hela gruppen (20 pers) och middag nu på kvällen.
Nu ska det bli outsägligt skönt att sova.
Vi har diskuterat religion och kultur, tradition och nytänkande. Det är kul att prata med människor från andra länder. De har en annan inställning till mycket.
Hur som helst är det en trevlig grupp och en fin blandning av människor som inte alls passar ihop. Det gillar jag.
I morgon fortsätter vårt möte, och framåt kvällskvisten är det dags att åka hem. Det går så fort. Det konstiga är att jag är den som är chef över dessa ytterst kompetenta människor. Jag som inte alls kan särskilt mycket. Det tycker jag är konstigt. Hur kunde det bli så?
Nu ska det bli outsägligt skönt att sova.
Vi har diskuterat religion och kultur, tradition och nytänkande. Det är kul att prata med människor från andra länder. De har en annan inställning till mycket.
Hur som helst är det en trevlig grupp och en fin blandning av människor som inte alls passar ihop. Det gillar jag.
I morgon fortsätter vårt möte, och framåt kvällskvisten är det dags att åka hem. Det går så fort. Det konstiga är att jag är den som är chef över dessa ytterst kompetenta människor. Jag som inte alls kan särskilt mycket. Det tycker jag är konstigt. Hur kunde det bli så?
Bortaplan
Har varit ute och kollat in stan på morgonen. Det är första gången jag faktiskt hunnit gå en promenad när jag varit här. Nu kommer taxin och hämtar mig om fem minuter, och sedan är det fullt ös igen. Jag är glad att jag tog det lugnt idag på morgonen för jag har haft ont i magen och känt mig jättetrött.
Det tog evigheter att få igång datorn. De har så knäppa kontakter här så man måste ha en plugg för att min sladd ska passa i nätet. Och innan hotellet hade lokaliserat en sådan tog det tid. Jag borde haft med mig en hemifrån. Varför kan inte alla ha samma sort?
Ja, när det gäller hobby:
Jag spelar piano, men har tappat lite lusten. Jag syr, men känner inte att jag har tid. Jag målar tavlor ibland, läser böcker, sysslar med hunden och trädgården. Nu ska Maken och jag fixa till en segelbåt i vår. Det finns en massa att göra, men ingenting känns riktigt roligt. Det är det som är problemet.
Jobbintervju
Jag var på intervju idag. Det var tre som intervjuade mig; konsulten, VD:n och personaldirektören. Det tog två timmar, och de var ganska trevliga.
De berättade att de valt ut sex personer som fick komma till en första intervjuomgång. Sedan ska de välja ut tre till för nästa omgång. Vi får se om jag är med där.
Jag känner mig inte helt säker på att jag verkligen vill ha jobbet. Det enda som är bättre med det, är det som Maken uppskattar: Att jag är hemma mer och att jag inte riskerar att stöta på Den Andre.
Att vara hemma mer, är väl ok för mig också, men det här innebär att alltid vara hemma. Jag vet inte om jag pallar med att vara still hela tiden. Risken är att jag blir otålig och börjar klättra på väggarna efter ett tag.
Nåväl, jag behöver inte bestämma det nu. De kanske bestämmer åt mig genom att inte välja ut mig till nästa omgång.
VD:n berättade att han ska sluta på företaget. De håller på att rekrytera en ny, men han vet ännu inte vem det blir. Det skulle vara en fullständig ödets ironi om Den Andre skulle dyka upp där som VD. Det skulle inte vara helt osannolikt. Vi rör oss liksom i samma kretsar, och utbudet är inte så stort som man kan tro. Bara risken gör mig tveksam.
Förra gången jag bytte jobb, fick jag reda på veckan efter jag tackat ja, att han hade bytt jobb itll samma kontor. Man kan aldrig vara säker.
Inte på någonting.
De berättade att de valt ut sex personer som fick komma till en första intervjuomgång. Sedan ska de välja ut tre till för nästa omgång. Vi får se om jag är med där.
Jag känner mig inte helt säker på att jag verkligen vill ha jobbet. Det enda som är bättre med det, är det som Maken uppskattar: Att jag är hemma mer och att jag inte riskerar att stöta på Den Andre.
Att vara hemma mer, är väl ok för mig också, men det här innebär att alltid vara hemma. Jag vet inte om jag pallar med att vara still hela tiden. Risken är att jag blir otålig och börjar klättra på väggarna efter ett tag.
Nåväl, jag behöver inte bestämma det nu. De kanske bestämmer åt mig genom att inte välja ut mig till nästa omgång.
VD:n berättade att han ska sluta på företaget. De håller på att rekrytera en ny, men han vet ännu inte vem det blir. Det skulle vara en fullständig ödets ironi om Den Andre skulle dyka upp där som VD. Det skulle inte vara helt osannolikt. Vi rör oss liksom i samma kretsar, och utbudet är inte så stort som man kan tro. Bara risken gör mig tveksam.
Förra gången jag bytte jobb, fick jag reda på veckan efter jag tackat ja, att han hade bytt jobb itll samma kontor. Man kan aldrig vara säker.
Inte på någonting.
I loungen
Jag blev försenad hemifrån. Maken körde väldigt fort. När vi kom till flygplatsen sprang jag som en gasell mot säkerhetskontrollen, rusade vidare mot gaten och kom fram exakt 12 minuter före avgångstid.
Det var stendött. Folk satt och sov uttråkat i sina fotöljer somom de inte räknade med att det skulle gå något flyg den närmsta veckan.
Jag kollade tavlan. Det visade sig att mitt flyg var försenat en timme. Det hade jag inte fått något sms om. Det brukar jag få annars. Jag hade fått om vilken gate det var, och sedan inget mer. Alltså hade vi flängt helt i onödan.
Nu sitter jag i favoritlounchen och dricker öl tillsammans med de andra resvana grabbarna. jag skriver grabbarna, för det går en kvinna på 20 män här. Undrar varför.
Dessutom blev mitt ordinarie flyg helt inställt, så det här är någon sorts nödlösning. Jag kommer att behöva mellanlanda på Heathrow, och hur kul är det på en skala. Resan tar dubbelt så lång tid, och jag kommer fram mitt i natten. Jag har ställt in mitt första möte i morgon bitti för att få min skönhetssömn. Jag har slutat offra mig för den goda saken.
Solstolar och klor
Det regnar ute, men det hindrar inte att vi har en optimistisk, framsynt inställning. Ikväll for vi iväg, efter att ha sett en annons på blocket, och köpte två stycken solstolar i teak med dynor och allt. De var aldrig använda, och såg verkligen helt nya ut. Nu är vi i alla fall rustade, om det nu händelsevis skulle råka bli ett par fina dagar i sommar.
Vi har haft en ytterligare traumatisk upplevelse med att försöka klippa klorna på hunden. Nu har vi klarat av framtassarna och nästan ena baktassen. Hon ylar innan jag ens börjat klippa i första klon, när vi kommit till tredje är det vild panik, där Maken får uppbåda all kraft för att lyckas hålla fast henne, klo fyra och fem gäller det att vara snabb som blixten, för då får hon överhundliga krafter, och lyckas alltid bända sig loss. Hon bits däremot aldrig, fast jag kan se att hon gärna skulle vilja.
Vi tänkte att vi skulle vänja henne vid att det inte är så farligt, genom att Maken klippte lite i mina naglar. Hon stelnade till, visade tydligt att det var så obehagligt att hon inte kunde se det och gick därifrån. Kanske en hundpsykolog skulle kunna göra en insats...?
Vi har haft en ytterligare traumatisk upplevelse med att försöka klippa klorna på hunden. Nu har vi klarat av framtassarna och nästan ena baktassen. Hon ylar innan jag ens börjat klippa i första klon, när vi kommit till tredje är det vild panik, där Maken får uppbåda all kraft för att lyckas hålla fast henne, klo fyra och fem gäller det att vara snabb som blixten, för då får hon överhundliga krafter, och lyckas alltid bända sig loss. Hon bits däremot aldrig, fast jag kan se att hon gärna skulle vilja.
Vi tänkte att vi skulle vänja henne vid att det inte är så farligt, genom att Maken klippte lite i mina naglar. Hon stelnade till, visade tydligt att det var så obehagligt att hon inte kunde se det och gick därifrån. Kanske en hundpsykolog skulle kunna göra en insats...?
En månad
Det har gått en månad. En hel månad av väntan, och jag har fortfarande inte fått något besked. Igår skrev jag ett brev med kompletterande uppgifter för det om möjligt skulle kunna gå snabbare att komma fram till ett beslut. Det är rena tortyren att gå och vänta så länge. Jag skrev det till dem också, att jag blir sjuk av att gå och vänta.
Antingen är de inkompetenta och oempatiska, så att de inte förstår hur jobbigt det är, eller så förstår de att det är jobbigt och utsätter mig medvetet, men då är de verkligen onda.
Oavsett vilket, vet jag att de kommer att få stå till svars för sitt agerande.
Antingen är de inkompetenta och oempatiska, så att de inte förstår hur jobbigt det är, eller så förstår de att det är jobbigt och utsätter mig medvetet, men då är de verkligen onda.
Oavsett vilket, vet jag att de kommer att få stå till svars för sitt agerande.
Vårsol
Det känns som om våren kommit på allvar. Fåglarna låter på rätt sätt, solen värmer skönt och det har börjat bli gröna öron på buskarna. Jag ska ta mig ut i trädgården och fixa idag. Dock ska jag försöka behärska mig lite så att jag inte blir liggande med ont i ryggen. Jag har inte övat upp de rätta trädgårdsfixarmusklerna ännu efter att de legat i ide hela vintern.
Räkfrossa
Vi köpte ett kilo färska räkor, och fick sex havskräftor på köpet. Nu är jag riktigt mätt i magen.
Det känns som om livet med Maken fungerar bra nu. Inte mycket konflikter, ofta mysigt och friktionsfritt.
Idag fick jag sms från någon helt okänd som tyckte jag skulle komma över på ett glas vin. Jag upplyste vederbörande om att jag inte var den person han uppenbarligen avsåg att rikta sig till. Han svarade att det tydligen var någon som givit honom fel nummer i syfte att driva med honom och bad om ursäkt. Jag svarade att det var lugnt och önskade trevlig kväll. Han önskade trevlig kväll tillbaka. Efter en stund kom det ett sms till där det stod att om jag bodde i närheten av X-holm, kunde jag ändå komma över på ett glas vin. Nu gjorde jag ju inte riktigt det...
Men jag kände att det var tragiskt på något sätt att någon skulle vara så ensam att man bjuder en fullständigt vilt främmande människa hem till sig efter några sms.
Hur kan man bli så ensam? Eller vad beror det på att man är beredd att lämna ut sig så? Eller är det jag sp, trångsynt? Jag skulle aldrig i livet bjuda hem en vilt främmande på ett glas vin. Inte ens en tjej.
Det känns som om livet med Maken fungerar bra nu. Inte mycket konflikter, ofta mysigt och friktionsfritt.
Idag fick jag sms från någon helt okänd som tyckte jag skulle komma över på ett glas vin. Jag upplyste vederbörande om att jag inte var den person han uppenbarligen avsåg att rikta sig till. Han svarade att det tydligen var någon som givit honom fel nummer i syfte att driva med honom och bad om ursäkt. Jag svarade att det var lugnt och önskade trevlig kväll. Han önskade trevlig kväll tillbaka. Efter en stund kom det ett sms till där det stod att om jag bodde i närheten av X-holm, kunde jag ändå komma över på ett glas vin. Nu gjorde jag ju inte riktigt det...
Men jag kände att det var tragiskt på något sätt att någon skulle vara så ensam att man bjuder en fullständigt vilt främmande människa hem till sig efter några sms.
Hur kan man bli så ensam? Eller vad beror det på att man är beredd att lämna ut sig så? Eller är det jag sp, trångsynt? Jag skulle aldrig i livet bjuda hem en vilt främmande på ett glas vin. Inte ens en tjej.
Kallad till intervju
Nästa vecka ska jag på intervju med VD och peronaldirektör för det nya jobbet. Det ska bli rätt spännande, faktiskt. Hittills har jag aldrig fått ett jobb som jag har sökt på annons. Eller rättare sagt: Jag har aldrig tackat ja till ett jobb som jag har fått, som jag också har sökt på annons.
De jobb jag har tagit, har varit sådana som jag har råkat snubbla över på ett eller annat sätt. Eller där jag helt sonika har kontaktat företaget och sagt att jag kan tänka mig att jobba där och frågat om de har något att erbjuda. En gång råkade företaget jag kontaktade ha en annons ute precis då, som jag inte hade sett, och då fick jag i och för sig det jobbet. Men jag tycker inte att det räknas, riktigt.
Jag har inte så stora förväntningar när det gäller lön och andra förmåner. De har redan frågat om jag är beredd att gå ner i lön. Och jag har sagt att jag kan tänka mig det. Lite får man ju offra för bekvämligheten. Jag har faktiskt inga förväntningar alls. Egentligen vill jag kanske inte ens byta jobb. Jag gör det bara för Makens skull. För att han vill att jag ska vara hemma mer och längre bort från Den Andre. Rent karriärmässigt är det ett klart nerköp, men det behöver inte betyda att det är ett sämre jobb. Däremot är det mycket mer operativt än det jag har nu. Det är både för- och nackdelar med det också.
De jobb jag har tagit, har varit sådana som jag har råkat snubbla över på ett eller annat sätt. Eller där jag helt sonika har kontaktat företaget och sagt att jag kan tänka mig att jobba där och frågat om de har något att erbjuda. En gång råkade företaget jag kontaktade ha en annons ute precis då, som jag inte hade sett, och då fick jag i och för sig det jobbet. Men jag tycker inte att det räknas, riktigt.
Jag har inte så stora förväntningar när det gäller lön och andra förmåner. De har redan frågat om jag är beredd att gå ner i lön. Och jag har sagt att jag kan tänka mig det. Lite får man ju offra för bekvämligheten. Jag har faktiskt inga förväntningar alls. Egentligen vill jag kanske inte ens byta jobb. Jag gör det bara för Makens skull. För att han vill att jag ska vara hemma mer och längre bort från Den Andre. Rent karriärmässigt är det ett klart nerköp, men det behöver inte betyda att det är ett sämre jobb. Däremot är det mycket mer operativt än det jag har nu. Det är både för- och nackdelar med det också.
Mums för möss
Men inte bara för möss, utan även för mig. Jag var förbi ostaffären härom dagen. Det finns en spansk fårost som heter Baskeriu. Den är helt fantastiskt god. Nu sitter jag hemma framför brasan och mumsar ost och kex med ett glas rött till. Kan man ha det bättre?
Hela arbetsveckan har liksom susat förbi. Stören och jag kom överens om att ställa in en resa som vi skulle ha gjort, och det var min räddning. Nu känner jag att jag kommit i kapp och är i hyfsad balans igen. Stören är rätt bra, faktiskt. Han är schysst och han stöter inte det minsta på mig.
Jag har klarat av utmaningen att stå inför ett sjuttiotal personer och tala om för dem vilket arbete som ligger framför dem, utan att de började protestera. Snarare verkade de rätt entusiastiska. Eller så var det bara min subjektiva tolkning av deras tystnad.... Men de ställde positiva frågor, i alla fall, tyckte jag.
Jag var på ett semninarium idag också, där jag träffade min lille adept. Ja, han är faktiskt inte så liten nu längre sedan han fick jobbet han har nu och klev ut i den internationella sfären. Han har blivit riktigt vuxen på något sätt. Jag hoppas det går bra för honom, och att han inte tar på sig för mycket, bara. men fördelen med killar är att de aldrig tycks tvivla på sin egen förmåga. Hade han varit tjej i samma situation hade han haft jätteångest över att inte klara av det, eller attt andra kanske tänker att han inte skulle klara av det osv. Men nu är han som sagt kille, och det finns inte tillstymmelse till tvivel. Det är intressant.
Vi kommer förstås att fortsätta att ha kontakt av och till.
Hela arbetsveckan har liksom susat förbi. Stören och jag kom överens om att ställa in en resa som vi skulle ha gjort, och det var min räddning. Nu känner jag att jag kommit i kapp och är i hyfsad balans igen. Stören är rätt bra, faktiskt. Han är schysst och han stöter inte det minsta på mig.
Jag har klarat av utmaningen att stå inför ett sjuttiotal personer och tala om för dem vilket arbete som ligger framför dem, utan att de började protestera. Snarare verkade de rätt entusiastiska. Eller så var det bara min subjektiva tolkning av deras tystnad.... Men de ställde positiva frågor, i alla fall, tyckte jag.
Jag var på ett semninarium idag också, där jag träffade min lille adept. Ja, han är faktiskt inte så liten nu längre sedan han fick jobbet han har nu och klev ut i den internationella sfären. Han har blivit riktigt vuxen på något sätt. Jag hoppas det går bra för honom, och att han inte tar på sig för mycket, bara. men fördelen med killar är att de aldrig tycks tvivla på sin egen förmåga. Hade han varit tjej i samma situation hade han haft jätteångest över att inte klara av det, eller attt andra kanske tänker att han inte skulle klara av det osv. Men nu är han som sagt kille, och det finns inte tillstymmelse till tvivel. Det är intressant.
Vi kommer förstås att fortsätta att ha kontakt av och till.
Sköna Söndag!
Jag har hunnit med ett rejält skjut (det igår kväll framför brasan blev lite avslaget, för jag hade druckit vin precis innan), gå långpromenad, tvätta fyra maskiner. jobba i sex timmar, laga mat, baka äppelpaj, vattna blommorna, sova eftermiddagslur och... Jag kommer inte ihåg mer, men jag tycker det är rätt bra.
Maken har varit så mysig, tolerant och uppskattande den senaste tiden.
För ett tag sedan, när vi stod och pussades och dansade lite spontant medan vi lagade mat, sa han: "Om man inte visste bättre, skulle man tro att vi var lyckliga. Jag menar, om man inte läste din blogg, alltså."
Nu är det så att han inte läst i min blogg på väldigt länge, så jag tror inte att han hängt med i utvecklingen riktigt.
Men visst har det ändrat sig? Jag menar, visst skriver jag mycket mer positivt om Maken och vårt förhållande än vad jag gjorde förut?
Jag tycker det känns så i alla fall.
Maken har varit så mysig, tolerant och uppskattande den senaste tiden.
För ett tag sedan, när vi stod och pussades och dansade lite spontant medan vi lagade mat, sa han: "Om man inte visste bättre, skulle man tro att vi var lyckliga. Jag menar, om man inte läste din blogg, alltså."
Nu är det så att han inte läst i min blogg på väldigt länge, så jag tror inte att han hängt med i utvecklingen riktigt.
Men visst har det ändrat sig? Jag menar, visst skriver jag mycket mer positivt om Maken och vårt förhållande än vad jag gjorde förut?
Jag tycker det känns så i alla fall.
Lättnad på gång
Jag kollade min e-post och såg att jag fått mail från Stören, min chef. Han skrev att vi snabb ska skaffa mig en assistent från en bemanningsfirma, så att jag kan få en viss avlastning. Det låter bra.
Han skrev också att rekryteringen av min fd chefs efterträdare, eller min efterträdare, hur det nu blir, har dröjt eftersom Störens chef inte bestämt var i organisationen min avdelning ska ligga ännu.
Nåväl, får jag en assistent kan jag säkert överleva ett tag till.
Jag ska lära mig att dra ner och säga nej också. Inte vara så snäll och duktig jämt.
Han skrev också att rekryteringen av min fd chefs efterträdare, eller min efterträdare, hur det nu blir, har dröjt eftersom Störens chef inte bestämt var i organisationen min avdelning ska ligga ännu.
Nåväl, får jag en assistent kan jag säkert överleva ett tag till.
Jag ska lära mig att dra ner och säga nej också. Inte vara så snäll och duktig jämt.
Rekryteraren ringde
Jag skrev att jag sökte jobb för ett tag sedan. Idag ringde en man från rekryteringsfirman, som företaget anlitar för den här tjänsten. Han hade en inledande intervju med mig, och sa att jag med största sannolikhet kommer att bli kallad till intervju med representant från företaget inom de närmsta två veckorna.
Det är ett bra företag, och jobbet är säkert helt ok.
Jag ska försöka uppodla entusiasm.
Det är ett bra företag, och jobbet är säkert helt ok.
Jag ska försöka uppodla entusiasm.
Fortfarande vacuum
Det har gått orimligt lång tid av kompakt tystnad. Igår stötte Maken på en av kontakterna i den nya kommittén för att kolla läget. Han blev också förbryllad, och lovade att genast ta reda på varför de inte återkommit.
Det är oerhört påfrestande för alla inblandade att bara gå och vänt. Min son hör av sig varje dag till Maken och undrar om det hänt något. Själv känner jag mig stressad, inte bara av trycket på jobbet, utan för att det är frustrerande att bara vänta och vänta, att inte själv kunna påverka sin situation.
Jag tycker att det är väldigt hänsynslöst från deras sida att dra ut på det, som de gör.
Det är oerhört påfrestande för alla inblandade att bara gå och vänt. Min son hör av sig varje dag till Maken och undrar om det hänt något. Själv känner jag mig stressad, inte bara av trycket på jobbet, utan för att det är frustrerande att bara vänta och vänta, att inte själv kunna påverka sin situation.
Jag tycker att det är väldigt hänsynslöst från deras sida att dra ut på det, som de gör.
