Nu ska jag hem och ha en bra helg. Hoppas jag. De är så korta bara. Men å andra sidan kommer de tilbaka ideligen, ideligen. Precis som nubbar. De ska också vara små, men ideligen, ideligen, var det en som sa till mig.

Underbar kväll framför brasan, efter att jag överlevt kvällspromenaden med hunden. Det luktar så mycket gödsel ute, så att det är svårt att inte tycka att storstadens avgaser är lättare att uthärda.
Fördelen med stanken är att hunden antagligen också blir helt bedövad i luktsinnet, så hon kan inte jaga kaniner i den vanliga omfattningen.
Framför brasan hade maken och jag en mysig kväll med rödvin och ostbricka. Jag köpte med mig en del ostar hem som ställde till det en del i säkerhetskontrollen på flyget.
Jag hävdade med bestämdhet att ost inte är flytande. Säkerhetsvakten kallade det för fast-flytande. Jag menade att allt flyter om det bara uppnår rätt temperatur, Panta rei!
Men han verkade inte förstå logiken i det hela. Hur som helts fick jag med mig mina ostar och det var huvudsaken.
Killen i ostaffären (den skumma i källarlokalen med lukten) nickade igenkännande och sa - Aha, mer getost...
Jag hade ju varit där bara kvällen innan och köpt tre sorter. Men han vet inte att jag har dubbel bosättning och måste rusta mig för alla eventualiteter.

Ost är ost och alltid möts vi två, som Majestix sa.

På vägen hem gick jag in i en ostaffär som jag fick tips om från en jobbarkompis. Det är en stor, iskall lagerlokal i en källare som verkligen ser ruffig ut. Om det inte stod på en skylt utanför att de har ost där inne, skulle man kunna tro att det är en lagerlokal för förvaring av lik, använd av några gynnare i undre världen. Av lukten och stilen att döma, alltså.
Men grejen är, att de har de mest exotiska ostar för en spottstyver jämfört med vad de skulle kosta på Åhléns City till exempel. Jag köpte tre olika sorter och gick hem.
Först satte jag på två maskiner tvätt. Sedan satte jag mig i sängen med Stieg Larsson i hörlurarna, ett glas rödvin, små tostini och så en hel tallrik med de fantastiskt goda ostarna. Kan det bli bättre?
Mätt och belåten har jag sedan tömt diskmaskinen, städat hela lägenheten, bäddat rent i sängen, vikit ihop alla nytvättade handdukar, duschat och borstat tänderna. Och nu sitter jag här i sängen, fräsch som en nyponros, och känner mig så nöjd.

Jag sitter här och funderar över om jag ska vara stressad eller inte. De sitter just nu och pratar om hur det ska bli med den avdelning jag jobbar på, var den ska ligga i organisationen, vad den ska heeta, vem som ska jobba i den osv. Jag kan bli chef över den, men jag kna lika gärna inte bli det. Det värssta scenariot är att få en chef som jag inte kan stå ut med. Då är det bara att tacka för kaffet och dra vidare.
Det kan också bli jobbigt att få ett chefsjobb, och känna att det blir för mycket och för svårt. Jag vet inte vad som blir bäst, men jag har bestämt mig för att låtsas som ingenting och bara jobba på.

Så brukade Den Andre säga ibland när han gick hem från jobbet. Ett meningslöst standardskämt, men som kanske säger en del om den svenska kulturen. Vi jobbar häcken av oss under veckorna och kopplar av med hjälp av alkohol under helgerna. Alla gör inte så, men tyvärr alldeles för många.
Själv är jag nog rätt måttlig ändå, även om jag tar mig ett glas då och då, men det gör jag även under veckorna. Det kanske är omåttligt? Igår var vi på puben och käkade, och jag tog en Kikenny till maten. På vägen hem köpte vi godis och en Sodastream (eftersom jag inte vill bidra till växthuseffekten med att köpa hem en massa transporterat flaskvatten av tvivelaktig kvalitet), så resten av kvällen pimplade jag egenhändigt tillverkat bubbelvatten. Det är inte så dumt faktiskt, att alltid ha en flaska kallt bubbelvatten i kylen.

Igår morse grälade Maken på mig för att det "alltid" är han som plockar undan efter frukosten. Det beror egentligen oftast på att jag reser mig och går ut med hunden. Vad är problemet? Det kan ta max två minuter att slänga in lite ost, smörpaket och kaviar i kylen och torka av bordet. Men det har liksom blivit en jättegrej av det.
Han sa att jag bär mig åt som ett aschle, fast det tog han tlllbaka.
Jag gick ut med hunden och var borta jättelänge. De tvar fint väder och jag plockade björnbär samtidigt som jag lyssnade på Stieg Larsson (jag är helt fast). Efter ett tag fick jag ett sms, där det stod att jag kunde komma hem, att han var snäll igen och inte tyckte att jag var ett a scheele, utan en rumpa.

Jag gick hem och gjorde björnbärspaj, och allt var frid och fröjd igen.

Med risk för att verka politiskt inkorrekt i dessa tider, måste jag säga att jag inte gillar bögfilmer. Det var en spansk film på TV nu i kväll, som jag började titta på, men jag satt med en olustig känsla när de började hålla på med varandra. Nu undrar jag om det bara är jag som känner så, eller om fler känner likadant. Måste man tycka att det är såå väldigt ok med homosexualitet? Eller har man fortfarande rätt att tycka att det är frånstötande?

En bekant till mig sa: "Tycker de inte att det luktar illa?" Och det kan man faktiskt undra. men det gäller ju heterosexuella par som har analsex också, för all del. Förfärligt obekvämt verkar det vara också. Alla vet väl hur otrevligt det känns med förstoppning?

Nu har jag varit ute på Landet och jobbat ett par dagar. igår kväll var det middag med Näringslivschef och mycket prat. Hotellet var ett klassiskt Stadshotell av den riktigt gamla sorten. Huset måste ha stått där sedan urminnes tider. Men det var fräscht och fint.
Nu ska jag snart ge mig ut på vägen igen. Den här gången bär det av till sjukhuset och min pappa. Efter det ska jag åka ett par mil till och äta middag med Magistern. Jag har inte träffat honom sedan innan semestern.

Ibland är livet märkligt. När jag var barn hade jag ingen kontakt med min pappa, inte efter sju års ålder. Den lilla kontakt vi hade var högst sporadisk. Jag träffade honom en gång när jag var tolv, och nästa gång när jag var tjugofyra. Men nu pratar vi med varandra varje vecka.

Jag inser att han inte kommer att leva så länge till. Men det känns ändå bra att jag har fått lära känna honom bättre innan det var för sent, alldeles. Annnars hade jag levt hela livet med den bild min mamma förmedlat av honom. Och den är allt annat än positiv, kan jag säga. Jag har hälften av mina gener från honom, trots allt, och det är viktigt att ha en nyanserad bild för att inte riskera att döma sig själv som alltför svårt ärftligt belastad.

Mamma sa alltid att jag är så lik min pappa, men bara när hon var arg på mig och ville visa sitt yttersta missnöje.

Idag har jag lyssnat på bok, Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Jag har slappat i solen och haft det skönt. Nu har jag ätit grillad entrecote och druckit rödvin.
Maken och jag har diskuterat om huruvida han bär ett ansvar för det som hänt genom sitt sätt att inte intressera sig för mig och det som jag tycker om. Jag gjorde mycket ensam, därför att han hade annat att göra. Jag kände mig ofta som ensamstående.
Han sa: "Varför behövde jag vara i centrum? Det finns ju andra människor. Varför kunde du inte fokusera på något annat?"
- Det var ju det jag gjorde, till slut, sa jag.
- Ja, tyvärr, sa han,
Sedan blev det inte mycket mer sagt.
Min pappa har åkt in på sjukhus. Jag ska hälsa på honom på tisdag.

Jag vill vara älskad och jag vill älska tillbaka.

Ok. Jag ska skriva åtta saker om mig själv. Det är inte så svårt, tror jag...

1. Jag gillar att prata med kossor. När jag är ute på landet brukar jag stanna bilen ibland och snacka med dem en stund över stängslet. Jag brukar ge dem små knippen med gräs att tugga på under tiden så att de inte ska bli uttråkade. De trevligaste kossorna hittills, träffade jag i Wales.
   
2. Jag är inte rädd för någonting som man brukar vara rädd för, till exempel spindlar, möss, höjder, att flyga, gångar under jorden, mörker osv. Jag hade social fobi tidigare, men den har gått över. Det enda jag riktigt fruktar, är att det ska hända min son något hemskt.
   
3. Det är inte ofta jag blir stressad, men fel musik vid fel tidpunkt kan nästan ta knäcken på mig.
   
4. Jag har svårt att gå på toa och göra "det stora" utan ha något att läsa med mig.
   
5. Det har tagit mig ända till nu att minska min prestationsångest till acceptabel nivå. När jag, som småbarnsmamma, läste in treårig ekonomisk linje på Komvux, på två år, kunde jag inte låta bli att få 5,0 i medelbetyg, fast jag försökte intala mig att det inte behövdes och ingen brydde sig.
   
6. Få kan slå mig på fingrarna när det gäller bibelkunskap, och jag är en hejare på Alfapet.
   
7. Trots min kreativa och lite konstnärliga läggning, är jag helt fascinerad av databaser och Excel. Jag älskar att strukturera data och fixa till smarta lösningar med hämtning av externa data, pivot-tabeller och kapslade OM-funktioner.
   
8. Min mormor skulle ha blivit 100 år i år. Jag saknar henne.

Och nu till den svåra biten; att hitta åtta andra att utmana.....  Återkommer till det.

Baksmälla är en reaktion på att man druckit mer än vad hjärnan tål. Alkoholen rubbar den känsliga balansen  av signalsubstanser och gör att vi upplever ökad avslappning, lycka och sexuell lust. När alkoholens bedövande effekt lämnar kroppen reagerar det cenrala nervystemet med överkänslighet, som tar sig uttryck i typiska dagen efter-symptom med huvudvärk, illamående, skakningar, ångest och nedstämdhet. Alkohol kan förstås också orsaka störningar i ämnesomsättningen, som lägre blodsockernivå och förändringar i vätskebalansen. Men de störningarna orsakar inte själva baksmällan. Baksmällan sitter i hjärnan.

Man borde aldrig utsätta sig för det.