Frihet
Vad innebär det att vara fri? Om någon skulle vara absolut fri, skulle den personen vara lycklig då? Ibland har jag längtat efter större frihet. Jag har tittat avundsjukt efter fåglarna och känt att det måste vara underbart att ligga i uppåtvindarna och surfa.
Men jag har kommit fram till att vi förmodligen inte klarar av absolut frihet, därför att då skulle vi inkräkta på någon annans frihet förr eller senare. Det är så det är att leva i ett samhälle. Vi måste anpassa oss efter regler och förhållningsorder för att allting ska fungera. Det gäller även i familjer. Och i äktenskap.
Men jag har kommit fram till att vi förmodligen inte klarar av absolut frihet, därför att då skulle vi inkräkta på någon annans frihet förr eller senare. Det är så det är att leva i ett samhälle. Vi måste anpassa oss efter regler och förhållningsorder för att allting ska fungera. Det gäller även i familjer. Och i äktenskap.
Trevligt besked
Jag har berättat tidigare att jag har en adept, en kille som faktiskt alldeles själv har valt mig som sin mentor. Vi träffas ibland och käkar lunch. Sist vi träffades gick vi igenom hans ansökningshandlingar till ett jobb som han ville söka, och i går ringde han och berättade att han fått det jobbet. Det var kul. Jag kände på något sätt att jag hade en liten del i det.
I morgon ska vi träffas och äta lunch igen, och så ska han berätta lite mer om nya jobbet.
I morgon ska vi träffas och äta lunch igen, och så ska han berätta lite mer om nya jobbet.
På ytan
Vatten är vackert. Vattenytan kan se så olika ut, beroende på tid och väder. Ibland är det lent och mjukt glimmande. Ibland piskar vinden upp kaskader av vassa vågor som bryts och skummar, och ändå är det samma vatten och under ytan är det mesta som det alltid är. Är det så med oss människor också?
Lugn, bara lugn
Jag vaknade med huvudvärk idag. Det händer inte så ofta som tur är. Jag bestämde mig för att jobba hemifån. Det känns som en befrielse att kunna bara vara för sig själv emellanåt, att slippa vara trevlig och le mot folk. Jag tror att den möjligheten, det lilla andrummet som jag tar mig ibland, är en förutsättning för att jag ska orka med.
Det regnar ute men det blåser inte. Havet har varit ganska tyst i natt. Härom natten var det verkligen storm, och jag minns att jag vaknade och undrade lite sömnigt om det verkligen skulle vara möjligt att flyga, men det gick bra. Det var inte ens särskilt turbulent när vi väl kom upp.
Nu har jag en dag med planering, förberedelser och telefonmöten framför mig. Det är lugnt.
Det regnar ute men det blåser inte. Havet har varit ganska tyst i natt. Härom natten var det verkligen storm, och jag minns att jag vaknade och undrade lite sömnigt om det verkligen skulle vara möjligt att flyga, men det gick bra. Det var inte ens särskilt turbulent när vi väl kom upp.
Nu har jag en dag med planering, förberedelser och telefonmöten framför mig. Det är lugnt.
Bryt - Vi tar om - Omtagning
Efter att lördagkvällen slutade så illa, hade jag inga förväntningar alls på livet när jag kravlade mig ur sängen på söndag morgon. Maken var som vanligt, lite tyst och purken som han kan vara när det är något som inte är helt bra. Jag kände att jag ville vänta tills han tog upp samtalet. Vi resonerade ganska lugnt och sansat, och det kändes riktigt bra. Han känner inte han får vara man i vår familj. Han tycker att jag kör mitt eget rejs och jobbet kommer alltid först. Jag kan förstå att han känner det så. Det blir en obalans mellan oss.
När vi hade haft vårt utredande samtal, stack vi ut och joggade tillsammans. Det kändes bra.
Sedan jobbade jag och gjorde det jag skulle och Maken fixade lite som han hade lovat en kompis att göra. Det blev en trots allt en trevlig söndag, mot all förmodan. Och vi har skjutit upp, eller lyckats avstyra vår separation ytterligare en gång.
Nu har jag åkt till Staden och ska vara här några dagar. Allting känns under kontroll. Just nu.
När vi hade haft vårt utredande samtal, stack vi ut och joggade tillsammans. Det kändes bra.
Sedan jobbade jag och gjorde det jag skulle och Maken fixade lite som han hade lovat en kompis att göra. Det blev en trots allt en trevlig söndag, mot all förmodan. Och vi har skjutit upp, eller lyckats avstyra vår separation ytterligare en gång.
Nu har jag åkt till Staden och ska vara här några dagar. Allting känns under kontroll. Just nu.
Obegriplig katastrofkväll
Vi satt och åt tillsammans, och allt var frid och fröjd. Jag frågade Maken hur hans morgondag ser ut. "Det är söndag", svarade han. "Det innebär att jag inte har något särskilt inplanerat."
-"Vad skönt. Det har inte jag heller... frånsett att jag måste fixa rapporten till styrelsen", kom jag på.
Efter det vet jag inte vad som hände. Han började kritisera mig för att inte veta gränsen mellan fritid och arbetstid, och antyda att jag använder obalanserat mycket av min fritid till arbetet. Det kan väl hända att jag gör, men det får man räkna med när man har den typen av position, med den typen av lön, menar jag. Det tycker inte han.
Det har alltid varit så, att när jag har varit pressad av mitt jobb, och inte haft några möjligheter att göra något åt det kortsiktigt, då har han passat på att klämma åt mig, så att jag ska må riktigt dåligt privat också. Det är ett mönster som kommer igen. Det har varit ännu värre periodvis, förr om åren.
Det hade väl varit så enkelt för honom att säga något i stil med: "Men det kanske kan gå rätt fort. Om vi kommer upp hyfsat tidigt och du får gjort undan rapporten, kan vi göra något trevligt tillsammans sedan".
Nu blev det katastrof istället. Han gav sig av hemifrån med orden att han lämnar mig, och när han kom hem vägrade han att prata med mig och gick och la sig i gästrummet. Jag frågade om det här innebär att vi separerar nu. Han svarade ja och stängde dörren framför näsan på mig, och när jag öppnade igen och frågade om han menar allvar, sa han att det känns så, men att vi ska prata mer om det i morgon.
Alltså älskar han mig inte. Ingen människa, som verkligen älskar en annan människa, bär sig åt på det här sättet.
Jag som tycker att vi har haft det så bra den senaste tiden, och så krävs det så lite för att allt det jag avskyr hos honom ska komma fram igen. Det irrationella beteendet, det obegripliga, onyanserade och oresonliga sättet att se på mitt arbete, på mig. Jag verkligen hatar det.
Från myspys till separation på samma kväll. Det är snabba kast.
-"Vad skönt. Det har inte jag heller... frånsett att jag måste fixa rapporten till styrelsen", kom jag på.
Efter det vet jag inte vad som hände. Han började kritisera mig för att inte veta gränsen mellan fritid och arbetstid, och antyda att jag använder obalanserat mycket av min fritid till arbetet. Det kan väl hända att jag gör, men det får man räkna med när man har den typen av position, med den typen av lön, menar jag. Det tycker inte han.
Det har alltid varit så, att när jag har varit pressad av mitt jobb, och inte haft några möjligheter att göra något åt det kortsiktigt, då har han passat på att klämma åt mig, så att jag ska må riktigt dåligt privat också. Det är ett mönster som kommer igen. Det har varit ännu värre periodvis, förr om åren.
Det hade väl varit så enkelt för honom att säga något i stil med: "Men det kanske kan gå rätt fort. Om vi kommer upp hyfsat tidigt och du får gjort undan rapporten, kan vi göra något trevligt tillsammans sedan".
Nu blev det katastrof istället. Han gav sig av hemifrån med orden att han lämnar mig, och när han kom hem vägrade han att prata med mig och gick och la sig i gästrummet. Jag frågade om det här innebär att vi separerar nu. Han svarade ja och stängde dörren framför näsan på mig, och när jag öppnade igen och frågade om han menar allvar, sa han att det känns så, men att vi ska prata mer om det i morgon.
Alltså älskar han mig inte. Ingen människa, som verkligen älskar en annan människa, bär sig åt på det här sättet.
Jag som tycker att vi har haft det så bra den senaste tiden, och så krävs det så lite för att allt det jag avskyr hos honom ska komma fram igen. Det irrationella beteendet, det obegripliga, onyanserade och oresonliga sättet att se på mitt arbete, på mig. Jag verkligen hatar det.
Från myspys till separation på samma kväll. Det är snabba kast.
Myspys
Jag har just tänt i öppna spisen, Maken lagar maten i kväll (det händer verkligen inte ofta), och på stereon spelar en ny skiva med Evert Taube-låtar på spanska, en verkligt mysig skiva för den som gillar Evert och stillsamma latino-takter.Jag hörde den för första gången i en taxfree shop när jag var ute och reste. Jag brukar alltid fråga vad det är för musik, när jag hör något bra. Då får man lite tips här och där.
Det är lugnt och fridfullt. Lite sorg kvar i hjärtat, bara. Men jag ignorerar det så gott det går och hoppas att det försvinner.
Inte en fluga förnär
Tänk om man var en fluga. Tänk om vi alla är som flugor för någon annan?
En bok om krigsförbrytare. http://www.bokus.com/b/9789113012384.html
En bok om krigsförbrytare. http://www.bokus.com/b/9789113012384.html
Klarsynt
Vi hade en lugn fredagkväll, Maken och jag. Mitt vresiga humör från dagen övergick till en sorgsen tystnad under kvällen. Maken konstaterade klarsynt att jag var som vanligt, efter att jag pratat med Den Andre. Och han har rätt. Det har en märklig effekt på mig. Det är precis som om något mörkt och dyigt rörs upp inom mig. Jag har en massa känslor kvar inuti, och de passar inte in längre. Och ändå finns de där. Jag kan inte göra något åt det annat än att låta de lägga sig på botten igen, och försöka låta bli att röra upp dem.
När jag har pratat med Den Andre, blir jag så påmind om alla besvikelser han utsatt mig för. Jag blir påmind om hur mycket jag älskade honom och trodde på honom, och hur lurad jag blev.
Jag blir sorgsen över att jag inte har kunnat känna lika starkt för Maken istället, som faktiskt förtjänar det, efter alt han har stått ut med. Vi hade kunnat ha det så perfekt, Maken och jag, om inte ... om inte...
Om jag hade varit en annan än den jag är.
När jag har pratat med Den Andre, blir jag så påmind om alla besvikelser han utsatt mig för. Jag blir påmind om hur mycket jag älskade honom och trodde på honom, och hur lurad jag blev.
Jag blir sorgsen över att jag inte har kunnat känna lika starkt för Maken istället, som faktiskt förtjänar det, efter alt han har stått ut med. Vi hade kunnat ha det så perfekt, Maken och jag, om inte ... om inte...
Om jag hade varit en annan än den jag är.
Dag på hemmakontoret
Jag jobbade hemifrån på förmiddagen och åkte till kontoret vid lunch. Jag kände mig på osedvanligt dåligt humör. Utan att egentligen veta riktigt varför. På kontoret fanns Den Andre. Jag trodde han skulle ägna sig åt sin flytt idag, men han känner tydligen att han måste verka jobba lite också. Han har varit väldigt trevlig mot mig. Numer blir jag alltid lite misstänksam när han ägnar mig mer uppmärksamhet än vanligt.
Han läste för mig ur en bok som han tyckte att jag också skulle läsa: "Jag tror att om vi bara lyssnar på oss själva, så vet vi vad vi måste göra", sa hon dröjande. "Och jag har kommit fram till att hur ont det än gör, hur svårt det än är, så måste man lyssna. Vi måste leva vårt liv." Han tyckte att det var kloka ord. Hmm, ja kanske det. Jag tycker att jag har gjort det. Lyssnat alltså.
Nu ska jag åka och handla.
I helgen ska jag jobba med att skriva rapporten som ska vara klar till styrelsen på tisdag, som jag inte fick reda på förrän nu på eftermiddagen. Det kallar jag framförhållning!
Han läste för mig ur en bok som han tyckte att jag också skulle läsa: "Jag tror att om vi bara lyssnar på oss själva, så vet vi vad vi måste göra", sa hon dröjande. "Och jag har kommit fram till att hur ont det än gör, hur svårt det än är, så måste man lyssna. Vi måste leva vårt liv." Han tyckte att det var kloka ord. Hmm, ja kanske det. Jag tycker att jag har gjort det. Lyssnat alltså.
Nu ska jag åka och handla.
I helgen ska jag jobba med att skriva rapporten som ska vara klar till styrelsen på tisdag, som jag inte fick reda på förrän nu på eftermiddagen. Det kallar jag framförhållning!
Calvados och mörk choklad
Nu är det visserligen torsdag, men det känns som fredag eftersom jag har kommit hem. Vi har ätit ryggbiff med grönsaker och nu sitter jag framför brasas och myser med calvados och mörk choklad. Strax ska maen och jag se på film.
Hunden är pigg och glad nu igen, och vill bråka och leka hela tiden. Hon älskar att agera målvakt. Jag sparkar bollen mot henne, och hon kastar sig med dödsförakt åt sidan för att ta den. Hon ser hemskt kul ut precis innan man sparkar, när hon är på helspänn, beredd på attack. Hon tar det för det mesta för hon är rusktigt snabb och har bra bollkoll. Det är faktiskt rolit att leka med henne.
I morgon ska jag jobba på hemmakontoret. Eller kanske hemma helt och hållet. Jag får se hur det känns i morgon bitti. Maken ska dammsuga huseet i morgon, och då kan det vara skönt att hålla sig borta...
Det finns någon där ute
Den Andre berättade för mig att för några veckor sedan ringde en anonym kvinna till Den Andra Kvinnan och berättade saker om hans liv för henne, vad han håller på med just nu, och att han har ett nytt liv och en ny kvinna i Staden, så hon har ingen chans längre. Den Andra Kvinnan hade blivit ledsen och gråtande ringt upp honom och berättat det hela.
Han misstänkte mig lite grand tror jag, eller ville i alla fall kolla. men varför skulle jag göra något sådant? Känns helt barockt. Men det som är obehagligt är att det alltså finns någon där ute, som håller kollen, och som verkar berdd att göra vad som helst. det kanske är samma person som ringde tysta samtal stup i ett till mig? Det har i alla fall slutat nu. Jag sa till honom att han kan få betala nu för gamla försyndelser som han kanske själv inte fäst så stor vikt vid.
Antagligen vet jag bara utkanten av allt sjukt som han hållit på med. Jag sa att jag inte vill beblanda mig. Jag får en obehaglig känsla i magen när jag tänker på hur han är. När han säger saker till mig, om vad han gjort, eller vem han träffat, tror jag aldrig ett ögonblick på vad han säger. Jag tänker att det kan vara sant, men det kan precis lika gärna inte vara det. Så egentligen spelar det ingen roll vad han säger.
Jag vill verkligen inte vara en sådan människa.
Idag
Jag tycker att slogans för det mesta är löjliga och kassa, men Toyota har faktiskt lyckats bra med sin. För er som inte känner till den:
Today - Tomorrow - Toyota
Den känns rätt på något vis, med utgångspunkt från det de antagligen vill förmedla. Själv har jag aldrig ägt en Toyota och kommer nog inte att göra det heller, men deras slogan kan man inte slå dem på fingrarna för.
Annars har det varit en grå dag med möten, och inget särskilt kul. Jag har känt mig trött. Kanske tar dettrots allt lite på krafterna att flänga hit och dit. Fast igår hade jag i alla fall ingen rullväska med mig. Det har jag aldrig när jag bara flyger över dagen. Ska jag sova över måste jag ha rullväska med kläder, necessär osv. Om man sänkte kraven på hur man vill se ut, skulle man inte behöva ha med sig så mycket. Men då skulle folk tro att man var en man: Kort hår som inte stylas, bara kammas platt efter duschen, ingen make up, kläder som passar till samma sorts skor jämt, dvs byxor och kavaj alltid, neutrala färger som går att kombinera med allt, dvs grått och svart. Så skulle det bli. Verkligen skittråkigt. Jag funderar på att satsa på det i alla fall. Att bli maximalt tråkig. Och när man ändå har blivit så tråkig, är det ingen som lägger märke till hur man ser ut alls, så då kan man strunta i ombyte helt och hållet. Bara pula ner ett par rena trosor och en tandborste i portföljen, och that's it.
Today - Tomorrow - Toyota
Den känns rätt på något vis, med utgångspunkt från det de antagligen vill förmedla. Själv har jag aldrig ägt en Toyota och kommer nog inte att göra det heller, men deras slogan kan man inte slå dem på fingrarna för.
Annars har det varit en grå dag med möten, och inget särskilt kul. Jag har känt mig trött. Kanske tar dettrots allt lite på krafterna att flänga hit och dit. Fast igår hade jag i alla fall ingen rullväska med mig. Det har jag aldrig när jag bara flyger över dagen. Ska jag sova över måste jag ha rullväska med kläder, necessär osv. Om man sänkte kraven på hur man vill se ut, skulle man inte behöva ha med sig så mycket. Men då skulle folk tro att man var en man: Kort hår som inte stylas, bara kammas platt efter duschen, ingen make up, kläder som passar till samma sorts skor jämt, dvs byxor och kavaj alltid, neutrala färger som går att kombinera med allt, dvs grått och svart. Så skulle det bli. Verkligen skittråkigt. Jag funderar på att satsa på det i alla fall. Att bli maximalt tråkig. Och när man ändå har blivit så tråkig, är det ingen som lägger märke till hur man ser ut alls, så då kan man strunta i ombyte helt och hållet. Bara pula ner ett par rena trosor och en tandborste i portföljen, och that's it.
Igår
Jag gick upp strax före fem, duschade, åt en hårdbrödmacka och fixade till mig. Sedan bar det av ut i vida världen. Nåja, i alla fall ut i Europa.
Efter att ha stressat för att hinna med, är det alltid lika frustrerande att behöva vänta på ett försenat flyg. En timme tog det att få ordning på radarn, eller vad det nu var som krånglade.
Träffade min fd chefs fd chef som skulle med samma flyg. Han håller på att trappa ner sin verksamhet i företaget nu, men har en del saker kvar att styra med. Han hade beställt taxi och vi skulle till samma adress, så det var rena vinsten.
Nu sitter jag på flygplatsen och väntar på att åka tillbaka igen. Jag har ätit en kycklingmacka med belgisk öl till. Gott.
Det är verkligen konstig ibland, livet. Jag kommer till ett möte med människor från hela Europa, varav jag har sett några få tidigare. Vi sitter och pratar en hel dag, och tror på något sätt att vi uträttar något. Kanske gör vi det, eller kanske inte. Sedan skiljs vi åt med orden "tills nästa gång". Det är märkligt. Vad är det som knyter oss samman? Vi råkar vara anställda av företag som sysslar med saker som är perifert besläktade med varandra, och därför drabbas vi av samma EU-lagstiftining.
Efter att ha stressat för att hinna med, är det alltid lika frustrerande att behöva vänta på ett försenat flyg. En timme tog det att få ordning på radarn, eller vad det nu var som krånglade.
Träffade min fd chefs fd chef som skulle med samma flyg. Han håller på att trappa ner sin verksamhet i företaget nu, men har en del saker kvar att styra med. Han hade beställt taxi och vi skulle till samma adress, så det var rena vinsten.
Nu sitter jag på flygplatsen och väntar på att åka tillbaka igen. Jag har ätit en kycklingmacka med belgisk öl till. Gott.
Det är verkligen konstig ibland, livet. Jag kommer till ett möte med människor från hela Europa, varav jag har sett några få tidigare. Vi sitter och pratar en hel dag, och tror på något sätt att vi uträttar något. Kanske gör vi det, eller kanske inte. Sedan skiljs vi åt med orden "tills nästa gång". Det är märkligt. Vad är det som knyter oss samman? Vi råkar vara anställda av företag som sysslar med saker som är perifert besläktade med varandra, och därför drabbas vi av samma EU-lagstiftining.
På väg hela tiden
Så känns det idag, som att jag är på väg hela tiden. Förut var det mest mentalt. Nu är det mest fysiskt. Jag vet inte vilket som känns mest. Det är ok att vara på resa, om man slapp kånka med sig en massa saker hela tiden. jag avskyr att släpa en sådan där kabinväska efter mig, som väsnas. Och nu på vintern, när det ligger grus på trottoarerna, fastnar det i hjulen så att de låser sig. Det är verkligen vedervärdigt.
Jag skulle vilja ha en väska som var en svävare, om jag ska ha någon alls. Kan ingen uppfinna det?
Nä, nu måste jag dra till flyget.
Jag skulle vilja ha en väska som var en svävare, om jag ska ha någon alls. Kan ingen uppfinna det?
Nä, nu måste jag dra till flyget.
Varför är alla byxor fel?
Jag var ute och shoppade idag. Försökte i alla fall. Jag behöver byxor. Jag provade massor, men blev lika avogt inställd varje gång. Eftersom jag är kvinna, provar jag naurligtvis byxor som är gjorda för kvinnor. Jag funderar på att sluta med det. De passar helt enkelt inte. Jag har alldeles för platt rumpa och smala höfter. När de sitter som de ska i midjan, hänger allt annat som ett sjok. Jeans är inga problem att få tag på. De finns i rätt, rakt stuk, men den sorts byxor jag ska ha på jobbet är så utpräglat "kvinnliga" och utgår från att man ska ha smal midja och höfter nog att föda barn utan problem. Undrar om det är ok att köpa brallor på herravdelningen? Det borde det vara, med tanke på att det skulle vara ok om jag ville gifta mig med en tjej, eller...? Om jag var ogift, alltså.
Vad jag vill komma fram till är alltså, att det kan inte vara så onormalt att inte passa i kvinnobyxor, trots allt. Alla vill ju vara normala, eller hur? Varför måste man över huvud taget ha olika avdelningar för herr- och damkläder? Det finns säkert massor med killar som skulle vilja ha paljettklänningar, om det inte var för att de såldes på damavdelningen.
Duscha tillsammans
Det är mysigt, att duscha tillsammans. Det gjorde vi idag, Maken och jag, för första gången på väldigt länge. Efter frukost gav vi oss ut på en joggingtur, och när vi kom hem hoppade Maken in i duschen först. Jag stod i badrummet och fixade, medan vi pratade med varandra och jag tyckte att han höll på lite för länge och jag började bli kall, så medan han pratade smög jag mig in i duschen och svarade när jag stod två cm från hans ansikte. Han hade inte märkt något, så han hoppade till lite. jag tyckte det var väldigt skoj. Han med, faktiskt. Sedan turades vi om att tvåla in varandra och borsta på ryggen osv. Det hettade till lite mellan oss, och jag tror att jag hade kunnat få ett litet nummer där. Men jag fegade ur. Det har går så lång tid, och ändå känns det som om jag inte är beredd. Vi pratade om det lite efteråt. Han verkade som han förstod.
Nu under kvällen, sedan vi kom hem igen, har vi lagat mat tillsammans och haft det mysigt. Jag har känt mig så glad och nöjd den sista tiden, på ett sätt som jag inte riktigt är van vid. jag hoppas det håller i sig. Undrar om det har något samband med att jag inte sett röken av Den Andre på minst ett par veckor.
Nu under kvällen, sedan vi kom hem igen, har vi lagat mat tillsammans och haft det mysigt. Jag har känt mig så glad och nöjd den sista tiden, på ett sätt som jag inte riktigt är van vid. jag hoppas det håller i sig. Undrar om det har något samband med att jag inte sett röken av Den Andre på minst ett par veckor.
Gåslever och Cadillac
Igår kväll, fredag, när Maken hämtat upp mig från flyget, firade vi lite. Det var ingen speciell anledning, vi bara kände att det var dags. Vi åt gåslever tillsammans med ett vitt vin, som påminner om Sauterne, men det är från en fransk provins som heter Cadillac. Jag hade lagt upp det på stora, ovala, vita tallrikar på bästa restaurantsätt, med alla tillbehören artistiskt utlagda.
Efteråt, som varmrätt, hade vi ryggbiff med vitlökspotatis, sallad och en pepprig vinsås. Till det ett rött vin, förstås.
När vi lagt oss, låg vi och höll om varandra en stund, som vi brukar, och jag kände att jag hade en skön känsla i hjärtat. Jag tror att det kändes som ... ja, som kärlek, faktiskt.
Efteråt, som varmrätt, hade vi ryggbiff med vitlökspotatis, sallad och en pepprig vinsås. Till det ett rött vin, förstås.
När vi lagt oss, låg vi och höll om varandra en stund, som vi brukar, och jag kände att jag hade en skön känsla i hjärtat. Jag tror att det kändes som ... ja, som kärlek, faktiskt.
Lite kompensation
Jag har nu gjort både mitt jobb, och min fd chefs jobb ett tag. Det är lite väl mycket, men jag känner att jag börjar skapa en sorts ordning och struktur på jobbet i alla fall. Jag struntar i att göra det som inte är akutviktigt, och försöker ägna så lite tid som möjligt åt det viktiga, för att hinna med alla sakerna på listan. Man kan bli rusktigt effektiv när det gäller.
Idag fick jag sjutusen i löneförhöjning (eller sjutusan till löneförhöjning?). Det kändes lite bra, faktiskt, speciellt som jag inte hade frågat efter det, eller förväntat mig det. Men det visar att någon tänker på att jag gör mer än vanligt, och det känns alltid bra.
Idag fick jag sjutusen i löneförhöjning (eller sjutusan till löneförhöjning?). Det kändes lite bra, faktiskt, speciellt som jag inte hade frågat efter det, eller förväntat mig det. Men det visar att någon tänker på att jag gör mer än vanligt, och det känns alltid bra.
Fantasier - på gott och ont
Tidigare har jag använt mig av min fantasi för att fly bort från verkligheten. Jag har kryddat extra med att dagdrömma mycket och ibland har mina dagdrömmar varit så spännande att jag tyckt att verkligheten stört mig. Men det har oftast varit under perioder då jag misstrivts väldigt med tillvaron. När jag träffade Den Andre, var det som om mina drömmar blev omsatta till verklig handling. Jag levde på något sätt ut i en sorts parallell drömvärld som inte hade någon stadig förankring i verkliga livet.
Nu dagrömmer jag nästan inte alls, och jag lever inte ut några drömmar i hemlighet heller. Å andra sidan trivs jag hyfsat bra med tillvaron, så jag känner inget behov av det. Jag undrar vilket som kommer först: Drömmarna eller otrivseln med verkligheten? Kan dagdrömmar göra att man börjar otrivas, kanske önska sig en massa som man inte har och börja känna sig missnöjd. Eller börjar man dagdrömma för att livet är tråkigt och saknar det där som gör att man håller geisten uppe?
Någon som vet?
Nu dagrömmer jag nästan inte alls, och jag lever inte ut några drömmar i hemlighet heller. Å andra sidan trivs jag hyfsat bra med tillvaron, så jag känner inget behov av det. Jag undrar vilket som kommer först: Drömmarna eller otrivseln med verkligheten? Kan dagdrömmar göra att man börjar otrivas, kanske önska sig en massa som man inte har och börja känna sig missnöjd. Eller börjar man dagdrömma för att livet är tråkigt och saknar det där som gör att man håller geisten uppe?
Någon som vet?
Han tycker mer om mig nu
I morse skjutsade jag Maken till tåget. Vi pratade lite i bilen och han smekte mig på kinden coh sa: "Kände du att du fick lite kärlek där?" Ja, sa jag, det kände jag. Han pussade mig och sa att han tycker mer om mig nu än vad han gjort tidigare. Jag sa att jag känner likadant när det gäller honom.
Det fungerar faktiskt riktigt bra mellan oss just nu. Han tycker att det är lite jobbigt ibland att jag är borta så mycket, men det fungerar ändå förvånansvärt bra.
Det fungerar faktiskt riktigt bra mellan oss just nu. Han tycker att det är lite jobbigt ibland att jag är borta så mycket, men det fungerar ändå förvånansvärt bra.
Dr Knäppgök
Jag har en trevlig lite äldre tandläkare som sitter och småsjunger med i låtarna på radion medan han håller på och grejar. Hans sköterska är den mest fryntliga och pratsamma man kan tänka sig. Nu för tiden, har jag aldrig några hål. Det enda som händer är att en del gamla lagningar går sönder, och att det går lite flisor ur en del tänder. Jag är en baddare på att gnissla och pressa. Det har visserligen blivit bättre, men tänderna har verkligen fått stryk under de perioder jag varit stressad. Men de små ingrepp de gör går snabbt och jag har hittills inte behövt ta bedövning.
För ett antal år sedan hade jag en riktig knäppgök till tandläkare. Han kund låta mig sitta i stolen i timmar uatn att få gjort någonting. Han bara snackade, läste böcker för mig och ville diskutera en massa saker. Till slut ringde jag upp honom innan ett besök och sa något i stil med: "Du verkar egentligen inte så intresserad av att laga tänder. Jag har inte tid att komma till dig bara för att vara social. Om du inte vill fixa det som behövs, får du säga det, så går jag till en annan tandläkare." Han blev lite sur, men lovade att fixa det som var trasigt. Det vara samma sak då, att det var sönderbitna lagningar etc.
Han lyckades nästan övertyga mig om att jag hade massor med problem som jag behövde rätta till: bettet var helt fel så jag hade fått förslitningar i käklederna och skulle inte kunna tugga om några år; jag hade begynnande tandlossning osv osv.
Jag blev så knäckt av honom att jag var tvungen att gå till en annan tandläkare, en specialist, bara för att få veta sanningen. Och egentligen hade jag inga problem alls. De fick däremot bygga upp några tänder som han hade slipat ner för att "rätta till bettet". Man får passa sig för knäppa tandläkare.
För ett antal år sedan hade jag en riktig knäppgök till tandläkare. Han kund låta mig sitta i stolen i timmar uatn att få gjort någonting. Han bara snackade, läste böcker för mig och ville diskutera en massa saker. Till slut ringde jag upp honom innan ett besök och sa något i stil med: "Du verkar egentligen inte så intresserad av att laga tänder. Jag har inte tid att komma till dig bara för att vara social. Om du inte vill fixa det som behövs, får du säga det, så går jag till en annan tandläkare." Han blev lite sur, men lovade att fixa det som var trasigt. Det vara samma sak då, att det var sönderbitna lagningar etc.
Han lyckades nästan övertyga mig om att jag hade massor med problem som jag behövde rätta till: bettet var helt fel så jag hade fått förslitningar i käklederna och skulle inte kunna tugga om några år; jag hade begynnande tandlossning osv osv.
Jag blev så knäckt av honom att jag var tvungen att gå till en annan tandläkare, en specialist, bara för att få veta sanningen. Och egentligen hade jag inga problem alls. De fick däremot bygga upp några tänder som han hade slipat ner för att "rätta till bettet". Man får passa sig för knäppa tandläkare.
På bättringsvägen
Vovven är lite mindre ynklig idag, fast fortfarande väldigt "mammig". Jag försöker att inte pjoska för mycket med henne.
Maken är borta hela dagen och åkte redan väldigt tidigt i morse, så jag vaknade alldeles av mig själv och utan att någon manade på mig i stilen "Kaffet är upphällt", "Jag äter min frukost nu", eller "Kom nu, segis". Mornar har aldrig varit riktigt min grej.
Jag läste vad jag skrivit tidigare i min blogg, och kan konstatera att jag mår så mycket bättre nu. Det är otroligt vad mycket jobbiga känslor jag gick och bar på jämt och ständigt tidigare. Nu känns det alldeles lugnt och fridfullt inuti, som om det mesta faktiskt har läkt ut. Viss ärrvävnad som gör sig påmind ibland, får man nog räkna med, men det är inte så farligt ändå.
Jag känner att jag lever mer i verkligheten nu också. Förut när Maken och jag hade problem av olika slag, var ovänner eller bråkade, slöt jag mig inom mig själv och tänkte på Den Andre, och hur mysigt jag hade med honom. Det gjorde att vi aldrig riktigt redde ut saker och Maken blev mer och mer frustrerad eftersom han inte fick gensvar från mig. Och jag tyckte att Maken bara blev jobbigare och jobbigare. Vi har brutit den nedåtgående spiralen nu. Vi pratar mer med varandra och reder ut våra olikheter mer på djupet. Maken har vuxit i mina ögen och jag känner större respekt för honom nu än vad jag gjort tidigare. Det känns riktigt bra.
Maken är borta hela dagen och åkte redan väldigt tidigt i morse, så jag vaknade alldeles av mig själv och utan att någon manade på mig i stilen "Kaffet är upphällt", "Jag äter min frukost nu", eller "Kom nu, segis". Mornar har aldrig varit riktigt min grej.
Jag läste vad jag skrivit tidigare i min blogg, och kan konstatera att jag mår så mycket bättre nu. Det är otroligt vad mycket jobbiga känslor jag gick och bar på jämt och ständigt tidigare. Nu känns det alldeles lugnt och fridfullt inuti, som om det mesta faktiskt har läkt ut. Viss ärrvävnad som gör sig påmind ibland, får man nog räkna med, men det är inte så farligt ändå.
Jag känner att jag lever mer i verkligheten nu också. Förut när Maken och jag hade problem av olika slag, var ovänner eller bråkade, slöt jag mig inom mig själv och tänkte på Den Andre, och hur mysigt jag hade med honom. Det gjorde att vi aldrig riktigt redde ut saker och Maken blev mer och mer frustrerad eftersom han inte fick gensvar från mig. Och jag tyckte att Maken bara blev jobbigare och jobbigare. Vi har brutit den nedåtgående spiralen nu. Vi pratar mer med varandra och reder ut våra olikheter mer på djupet. Maken har vuxit i mina ögen och jag känner större respekt för honom nu än vad jag gjort tidigare. Det känns riktigt bra.
Deprimerad vovve
Igår satt jag fyra timmar och väntade akut hos veterinären. Man kan ha roligare en fredagkväll, men vad gör man inte för det lilla livet. Hunden har varit helt ur slag, vägrat gå ut, inte ätit, gnällt, bara velat sova, och helst att jag ska hålla om henne hela tiden. Hon har haft problem med höften tidigare, så jag tänkte att hon kanske har ont nu när det är så kallt ute. Vi åkte till veterinären för att hon skulle få något smärtstillande och antiinflammatoriskt. Vi fick medicin utskriven, remiss till ortoped och dessutom fick hon smärtstillande i sprutform på direkten, så jag tyckte vi blev väl omhändertagna. Vi blev tillsagda att ta det lugnt med hunden även om hon skulle vilja hålla igång och springa efter att hon fått smärtlindring. Ingen risk.
Hon har varit så ynklig hela natten och hela dagen idag. Vill forfarande inte gå ut, mer än om hon är sprängkissenödig, och då skyndar hon sig in igen. Inne, ligger hon i fotöljen och tittar ut i trädgården. Så fort hon är nere på golvet gnäller hon konstant.
Det verkar inte vara något fysiskt. Det lutar mer åt att hon är deprimerad, skendräktig eller liknande.
Annars vet jag inte. Om det håller i sig åker jag tillbaka till veterinären. Det kanske finns lyckopiller för hundar också?
Hon har varit så ynklig hela natten och hela dagen idag. Vill forfarande inte gå ut, mer än om hon är sprängkissenödig, och då skyndar hon sig in igen. Inne, ligger hon i fotöljen och tittar ut i trädgården. Så fort hon är nere på golvet gnäller hon konstant.
Det verkar inte vara något fysiskt. Det lutar mer åt att hon är deprimerad, skendräktig eller liknande.
Annars vet jag inte. Om det håller i sig åker jag tillbaka till veterinären. Det kanske finns lyckopiller för hundar också?
Avbrutna samtal
En sak som har blivit mycket vanligare och helt accepterat, nu i samband med att alla blivit så mobila i sina telefonvanor, är att samtal ideligen avbryts. Man blir så van att det händer att man bara ringer upp igen och fortsätter precis där man slutade. Lite tröttsamt är det ju ändå, tycker jag. Det är enormt tröttsamt att behöva upprepa fraserna "nu hör jag dig inte" eller "nu försvinner du för mig" eller "hallå, hör du mig nu?" precis innan samtalet bryts.
Ganska problematiskt kan det bli om man återupptar samtalet precis där man slutade, och det visade sig att någon helt annan oskyldig stackare hann ringa upp emellan. Det hände mig.
Jag hade lånat en bil som började ryka väldigt mycket, så jag var tvungen och stanna och gå ur bilen. Hunden kunde inte heller stanna kvar där inne. Det luktade förfärligt med bränt gummi och annat giftigt. Jag ringde Maken för att få lite support. Under tiden som jag stod där och gav larmrapport började hunden slåss med en annan hund som kom på trottoaren, så jag var tvungen att ingripa. Precis då bröts samtalet.
Det ringde igen, och jag fortsatte andfådd med en vilt sprattlande och morrande hund under ena armen: "Det blev slagsmål här, så jag fick fånga in henne. Det ryker lite mindre nu i alla fall, så det verkar inte som om det ska börja brinna. Jag körde ganska fort, men det kan väl inte bero på det...?" Paus
En tveksam röst sa i andra änden: "Har jag kommit till [Företaget]?" Jag fick genast samla ihop mig och försöka låta trovärdig, seriös och professionell. Det var min själ inte så enkelt.
Ganska problematiskt kan det bli om man återupptar samtalet precis där man slutade, och det visade sig att någon helt annan oskyldig stackare hann ringa upp emellan. Det hände mig.
Jag hade lånat en bil som började ryka väldigt mycket, så jag var tvungen och stanna och gå ur bilen. Hunden kunde inte heller stanna kvar där inne. Det luktade förfärligt med bränt gummi och annat giftigt. Jag ringde Maken för att få lite support. Under tiden som jag stod där och gav larmrapport började hunden slåss med en annan hund som kom på trottoaren, så jag var tvungen att ingripa. Precis då bröts samtalet.
Det ringde igen, och jag fortsatte andfådd med en vilt sprattlande och morrande hund under ena armen: "Det blev slagsmål här, så jag fick fånga in henne. Det ryker lite mindre nu i alla fall, så det verkar inte som om det ska börja brinna. Jag körde ganska fort, men det kan väl inte bero på det...?" Paus
En tveksam röst sa i andra änden: "Har jag kommit till [Företaget]?" Jag fick genast samla ihop mig och försöka låta trovärdig, seriös och professionell. Det var min själ inte så enkelt.
Hämtat bil
Idag har jag hämtat ut den nya bilen, en miljödiesel, och lämnat in den gamla till firman där jag hämtade den.
Det känns lite roligare den här gången för att det är en helt ny sorts bil som jag inte haft förut. Jag fick en bukett med rosor också, och det var nästan det roligaste av allt. Maken tyckte att bilen var roligare. Alla mina tjänstebilar är det han som har valt och bestämt, för det är viktigare för honom än för mig. Och dessutom vet han mycket mer om bilar än vad jag gör. Jag har få synpunkter:
Den ska vara tyst i kupén
Den ska alltid fungera
Den ska kännas trevlig, snabb och tuff
Det är väl inte så mycket begärt?
Det känns lite roligare den här gången för att det är en helt ny sorts bil som jag inte haft förut. Jag fick en bukett med rosor också, och det var nästan det roligaste av allt. Maken tyckte att bilen var roligare. Alla mina tjänstebilar är det han som har valt och bestämt, för det är viktigare för honom än för mig. Och dessutom vet han mycket mer om bilar än vad jag gör. Jag har få synpunkter:
Den ska vara tyst i kupén
Den ska alltid fungera
Den ska kännas trevlig, snabb och tuff
Det är väl inte så mycket begärt?
Anledning att vara nöjd
Nu är vårt möte slut, och jag har en stund att sitta för mig själv och samla tankarna innan jag ska påbörja resan hemåt. Det ska bli skönt att komma hem efter två intensiva dygn. Det var ett bra möte, och jag känner mig riktigt nöjd. Det här var det andra mötet i den här konstellationen, och det känns som att vi börjar bli en "riktig" grupp nu.
Igår kväll hade vi lite kulturella upplevelser förutom middagen.
Tisdagkvällar är "damernas" och det var packat med folk på hotellet. En enorm kontrast till hur det var på måndagkvällen när vi anlände. Då var vi den enda bilen på parkeringen. Jag tog mitt ansvar och svängde runt med alla i gänget alldeles rättvist, fast med lite skiftande kvalitet, får man väl säga. Jag försökte få en av dem att hänga med i en schottis men det var ingen succé, fast rätt kul ändå.
Igår kväll hade vi lite kulturella upplevelser förutom middagen.
Tisdagkvällar är "damernas" och det var packat med folk på hotellet. En enorm kontrast till hur det var på måndagkvällen när vi anlände. Då var vi den enda bilen på parkeringen. Jag tog mitt ansvar och svängde runt med alla i gänget alldeles rättvist, fast med lite skiftande kvalitet, får man väl säga. Jag försökte få en av dem att hänga med i en schottis men det var ingen succé, fast rätt kul ändå.
Jag visste det...
Igår var en ganska vanlig måndag. Iväg med flyget, in på kontoret, jobba, iväg med flyget, in på hotellet, sova.
Det var dock en intressant resa fram till hotellet. Som co-driver och kartläsare hade jag en obakad konsultstackare, som var helt kass på geografi. Vi körde fel hela tiden. Rätt väg, men fel håll, missade avfarter osv.
Vi kom fram till slut i alla fall och till och med tio minuter före kollegorna i den andra bilen.
Efter en öl i baren kröp alla till kojs för att vara pigga och nytra inför dagens långa möte.
Jag blev väckt av min telefon mitt i natten. Det var Den Andre. Jag hade sett honom tidigare under dagen, men bara hejat på honom i förbifarten. Han kom inte åt sin nyckel till lägenheten och undrade om jag hade en extra madrass... Klockan var 01:18. Jag var så nyvaken och trött att jag bara kom mig för att säga "nej". Han pratade lite till om hur det kom sig att han inte kom åt sin nyckel. Jag minns inte förklaringen. Jag sa: " Jag är i [staden utrikes}." Det är inte så lätt att veta var folk är nu för tiden med mobiler i varenda ficka. Han sa "ok, då får du fortsätta sova nu. Jag tar in på hotell." Det förvånar mig oerhört att han ens i sin vildaste fantasi kunde tro att det skulle vara ok att han sov hos mig. Men å andra sidan har jag väntat att det skulle komma. Jag var beredd. Han hade inte fått göra det även om jag faktiskt råkat vara i lägenheten. Stan är full av hotell.
Det var dock en intressant resa fram till hotellet. Som co-driver och kartläsare hade jag en obakad konsultstackare, som var helt kass på geografi. Vi körde fel hela tiden. Rätt väg, men fel håll, missade avfarter osv.
Vi kom fram till slut i alla fall och till och med tio minuter före kollegorna i den andra bilen.
Efter en öl i baren kröp alla till kojs för att vara pigga och nytra inför dagens långa möte.
Jag blev väckt av min telefon mitt i natten. Det var Den Andre. Jag hade sett honom tidigare under dagen, men bara hejat på honom i förbifarten. Han kom inte åt sin nyckel till lägenheten och undrade om jag hade en extra madrass... Klockan var 01:18. Jag var så nyvaken och trött att jag bara kom mig för att säga "nej". Han pratade lite till om hur det kom sig att han inte kom åt sin nyckel. Jag minns inte förklaringen. Jag sa: " Jag är i [staden utrikes}." Det är inte så lätt att veta var folk är nu för tiden med mobiler i varenda ficka. Han sa "ok, då får du fortsätta sova nu. Jag tar in på hotell." Det förvånar mig oerhört att han ens i sin vildaste fantasi kunde tro att det skulle vara ok att han sov hos mig. Men å andra sidan har jag väntat att det skulle komma. Jag var beredd. Han hade inte fått göra det även om jag faktiskt råkat vara i lägenheten. Stan är full av hotell.
Inget sex i sikte
Vi pratade om det. Men Maken vill att jag ska göra en hiv-test först. Jag menar att det inte behövs eftersom Den Andre har gjort en precis nyligen, och det är ju bara honom det gäller.
Jag vet inte. På något sätt har jag funnit mig i situationen. Jag använder min apparat när det blir för jobbigt, och tillvaron rullar liksom på.
Jag läste i tidningen idag om en kvinna som har "kommit ut" som asexuell. Hon har det som jag ungefär. Hon har gått med i ett närtverk med likasinnade, och hoppas kunna hitta en partner som inte heller vill ha sex med någon annan. Det finns alla sorter.
Men jag saknar romantik, att känna mig attraktiv och uppskattad som kvinna. Jag känner att jag har tappat lite av motivationen att göra mig vacker, att klä mig fint "under". Inget sådant spelar någon roll längre. Jag känner att min sexualitet, all passion som jag har inom mig, är bortslösad, outnyttjad och håller på att förtorka.
Jag kommer att bli en bitter,grå och fetlagd klimakterietant med svettningar och sköra slemhinnor innan jag vet ordet av. Jippeee....
Kul med medveten klädsel
Maken och jag tog en promenad i det vackra höstvädret. Vi hade gått en stund sida vid sida, när Maken sa: "Jag tycker det är viktigt att man tänker på att ha något som bryter av i sin klädsel, så att det inte blir så tråkigt." Jag blev jätteförvånad, för han brukar sällan uttrycka åsikter om klädsel eller utseende över huvud taget, så jag vände mig och såg på honom.
Han hade dragit ner en tajt cerise- och vitrandig badmössa, som man tvingas ha i swimmingpooler i Italien, till sin bruna skinnjacka med matchande halsduk. Det såg verkligen så komiskt ut. Den där badmössan, som ingen naturligtvis använt sedan Italienresan, hade legat i samma låda som halsduken, och han hade inte kunnat låta bli att ta med sig den. Ibland är han verkligen dråplig. Det finns nog ingen som kan få mig att skratta som han.
Det är värdefullt att kunna skratta tillsammans.
Han hade dragit ner en tajt cerise- och vitrandig badmössa, som man tvingas ha i swimmingpooler i Italien, till sin bruna skinnjacka med matchande halsduk. Det såg verkligen så komiskt ut. Den där badmössan, som ingen naturligtvis använt sedan Italienresan, hade legat i samma låda som halsduken, och han hade inte kunnat låta bli att ta med sig den. Ibland är han verkligen dråplig. Det finns nog ingen som kan få mig att skratta som han.
Det är värdefullt att kunna skratta tillsammans.
Pizzakväll
Jag köper aldrig pizza. Det är inte så att jag inte gillar pizza, men jag tål inte köpe-pizza, helt enkelt. Ibland har jag gjort egen pizza, men det blir väldigt sällan, eftersom det är så jobbigt att göra deg och allting. Men nu har jag kommit på en förträfflig genväg: Jag köper färdiga pizzadegar från pizzerian, och så voilá, har jag gjort en pizza som ser riktigt proffesionell ut med minimala insatser.
Idag blev det extra billigt eftersom jag hade glömt min plånbok och lyckades betala med en 10-kronors rikskupong (det skulle ha kostat 20 kr annars).
På pizzerian satt Den Andre och väntade på sin pizza att ta med hem. Jag hejade och bytte några ord helt kort, men sedan åkte jag hem till Maken. När jag satt i bilen tänkte jag på hans stora, tomma hus, och att han ska sitta där en lördag kväll och äta pizza i sin ensamhet. Först kände jag medlidande, men sedan tänkte jag att han har tjänat ihop till den ensamheten med råge.
Idag blev det extra billigt eftersom jag hade glömt min plånbok och lyckades betala med en 10-kronors rikskupong (det skulle ha kostat 20 kr annars).
På pizzerian satt Den Andre och väntade på sin pizza att ta med hem. Jag hejade och bytte några ord helt kort, men sedan åkte jag hem till Maken. När jag satt i bilen tänkte jag på hans stora, tomma hus, och att han ska sitta där en lördag kväll och äta pizza i sin ensamhet. Först kände jag medlidande, men sedan tänkte jag att han har tjänat ihop till den ensamheten med råge.
Fel tonart
Jag ligger i soffan med datorn i knät. När jag lyfter blicken och tittar ut genom fönstret bakom skärmen ser jag träd med solbelysta, höstgula löv som vajar i vinden mot en klarblå himmel. Det blåser rejält idag.
Igår var jag ute och joggade en sväng, och det tänkte jag göra idag också. Det känns viktigt att komma igång ordentligt så att det blir någon effekt av det. Om inte annat vill jag ha valuta för mina investeringar i träningsutrustning.
Maken är fortfarande lite låg efter sin rotspetsoperation, och ser ut som om han har en jättebulle i ena kinden.
I morse när jag vaknade låg jag och tänkte på allt som jag borde göra, eller borde ha gjort för länge sedan. Livet känns lite som att försöka sjunga en låt i fel tonart, där rösten liksom inte riktigt räcker till, eller inte låter som den ska.
Jag skulle vilja vara mycket trevligare, duktigare, smartare och snyggare än vad jag är. Någon fler som känner det så?
Igår var jag ute och joggade en sväng, och det tänkte jag göra idag också. Det känns viktigt att komma igång ordentligt så att det blir någon effekt av det. Om inte annat vill jag ha valuta för mina investeringar i träningsutrustning.
Maken är fortfarande lite låg efter sin rotspetsoperation, och ser ut som om han har en jättebulle i ena kinden.
I morse när jag vaknade låg jag och tänkte på allt som jag borde göra, eller borde ha gjort för länge sedan. Livet känns lite som att försöka sjunga en låt i fel tonart, där rösten liksom inte riktigt räcker till, eller inte låter som den ska.
Jag skulle vilja vara mycket trevligare, duktigare, smartare och snyggare än vad jag är. Någon fler som känner det så?
Lättare än vanligt
Min dator är liten och ganska lätt. Det är tur eftersom jag släpar med mig den jämt och ständigt. Härom dagen var den ovanligt lätt, men jag tänkte inte så mycket på det, förrän han i säkerhetskontrollen på flygplatsen sa: "Du har inget batteri i din dator. Har du tappat det?".
Jag tänkte tillbaka på min lätta dator och insåg att batteriet låg kvar på golvet i lägenheten, där jag råkat välta ner datorn från skrivbordet kvällen innan. Jag hade bara plockat upp den igen utan att titta på den, och sedan rafsat ner den i väskan på morgonen när jag stressade iväg.
Nåväl, den funkar med bara nätadapter också, som väl är. Om man nu får med sig den.
Jag tänkte tillbaka på min lätta dator och insåg att batteriet låg kvar på golvet i lägenheten, där jag råkat välta ner datorn från skrivbordet kvällen innan. Jag hade bara plockat upp den igen utan att titta på den, och sedan rafsat ner den i väskan på morgonen när jag stressade iväg.
Nåväl, den funkar med bara nätadapter också, som väl är. Om man nu får med sig den.
Inga överdrifter
Jag är inte på något sätt anorektisk. Jag tycker det är fint med kvinnliga former och mjuka linjer, men jag vill absolut inte tillåta mig själv att dega ihop och bli slapp, otränad och plufsig. De kurvor man har ska veta sin plats, och hålla sig kvar där. Det är bra för hälsan och välbefinnandet att vara hyfsat vältränad. Även om jag aldrig kommer att eftersträva rutor på magen, ska det åtminstone synas när man spänner musklerna.
Jag ville bara påpeka det.b
Jag ville bara påpeka det.b
Ytterligare en dag till arkivet
Jag hade med mig hunden till kontoret idag, som vanligt. Efter att hon hälsat på alla, var det första hon gjorde att kräkas på den antika, äkta mattan som ligger precis ovanför entrétrappan. Antagligen var hon åksjuk efter bilfärden. Hon får inte sitta i framsätet längre, utan fastspänd med säkerhetsbälte i baksätet och då kan hon inte se ut.
Mattan är annars en favortplats att ligga på och spana ut över ytterdörren, för hon kan kolla exakt vem som kommer och går. Bara de som jobbar i företaget kommer in utan större väsen och välkomnas med svansviftningar. Men stackars brevbärararen, för att inte tala om Securitasvakten. De möts av en riktig best med rest ragg som morrar och har sig. Sedan har hon nog inte fattat att hon bara är 25 cm hög... Och när de väl börjar prata med henne, kan hon ändå inte låta bli att vifta på svansen och hälsa fint.
Maken har opererat bort en rotrest från en mjölktand i käkbenet idag, och är lite spak.
Mattan är annars en favortplats att ligga på och spana ut över ytterdörren, för hon kan kolla exakt vem som kommer och går. Bara de som jobbar i företaget kommer in utan större väsen och välkomnas med svansviftningar. Men stackars brevbärararen, för att inte tala om Securitasvakten. De möts av en riktig best med rest ragg som morrar och har sig. Sedan har hon nog inte fattat att hon bara är 25 cm hög... Och när de väl börjar prata med henne, kan hon ändå inte låta bli att vifta på svansen och hälsa fint.
Maken har opererat bort en rotrest från en mjölktand i käkbenet idag, och är lite spak.
Joggarfluga
Nu har det faktiskt hänt: Jag shoppade loss på joggingprylar för fyra tusen spänn. Det blir ju dyrt eftersom jag måste ha dubbel uppsättning av skor och allting, för livet både i Staden och hemma. I tisdags var jag ute och sprang för första gången. Det är verkligen pest och pina. Men jag ska uthärda, och så småningom kanske belöningen i form av bättre kondis, mindre späcklager, mer muskler och ökad endorfinhalt kommer.
Idag överraskade Mbaken mig genom att också köpa joggingskor och övrig outfit. Han hade fått råd och tips från Sonen om vad han skulle ha. Maken har alltid varit en kompakt motståndare till jogging, som han anser vara den allra tråkigaste av alla förekommande former av motion.
Men nu finns det dojjor som är i-Pod-kompatibla. Kan det bli roligare? Då kan man lägga en liten grunka i sin vänstra sko, som man sedan kopplar till sin i-Pod på något sätt, och vips har man all möjlig statistik om hur man sprungit, som man kan lägga in i sin dator och laborera med. För mig som går loss på modeller i Excel är det naturligtvis väldigt skojigt.
Nu gäller det att försöka få till lite regelbundenhet så at det ger effekt. Jag måste komma in i mitt viktdiagram igen. Jag har nämligen gjort ett diagram i Excel (förstås), där jag fyller i vad jag väger någon gång i veckan. Bekymret är nu att min kurva har hamnat ovanför maxvärdet på axeln i diagrammet. Pinsamt! Det var det som triggade igång hela det här joggingexperimentet. Jag återkommer med fler rapporter om utvecklingen.
Idag överraskade Mbaken mig genom att också köpa joggingskor och övrig outfit. Han hade fått råd och tips från Sonen om vad han skulle ha. Maken har alltid varit en kompakt motståndare till jogging, som han anser vara den allra tråkigaste av alla förekommande former av motion.
Men nu finns det dojjor som är i-Pod-kompatibla. Kan det bli roligare? Då kan man lägga en liten grunka i sin vänstra sko, som man sedan kopplar till sin i-Pod på något sätt, och vips har man all möjlig statistik om hur man sprungit, som man kan lägga in i sin dator och laborera med. För mig som går loss på modeller i Excel är det naturligtvis väldigt skojigt.
Nu gäller det att försöka få till lite regelbundenhet så at det ger effekt. Jag måste komma in i mitt viktdiagram igen. Jag har nämligen gjort ett diagram i Excel (förstås), där jag fyller i vad jag väger någon gång i veckan. Bekymret är nu att min kurva har hamnat ovanför maxvärdet på axeln i diagrammet. Pinsamt! Det var det som triggade igång hela det här joggingexperimentet. Jag återkommer med fler rapporter om utvecklingen.
