Hittills har helgen varit fylld av sociala aktiviteter. En chockdos av kontakt med släktingar och vänner. Det känns bra, men samtidigt gör det mig alldeles utmattad. Jag är inte van att vara social på det här sättet längre. Och det dröjer nog ett tag innan jag kommit in i mina gamla gängor.
Alla är så välkomnande och kärleksfulla. Det är lite samma känsla som när man var barn och blev insvept i en varm filt och ompysslad med varm choklad och nybakade bullar. Bekymren faller på något sätt långt bak och blir lättare att glömma.
Idag skiner solen, det är kyligt och vindstila. Dags för frukost.