Jag var på intervju idag. Det var tre som intervjuade mig; konsulten, VD:n och personaldirektören. Det tog två timmar, och de var ganska trevliga.
De berättade att de valt ut sex personer som fick komma till en första intervjuomgång. Sedan ska de välja ut tre till för nästa omgång. Vi får se om jag är med där.
Jag känner mig inte helt säker på att jag verkligen vill ha jobbet. Det enda som är bättre med det, är det som Maken uppskattar: Att jag är hemma mer och att jag inte riskerar att stöta på Den Andre.
Att vara hemma mer, är väl ok för mig också, men det här innebär att alltid vara hemma. Jag vet inte om jag pallar med att vara still hela tiden. Risken är att jag blir otålig och börjar klättra på väggarna efter ett tag.
Nåväl, jag behöver inte bestämma det nu. De kanske bestämmer åt mig genom att inte välja ut mig till nästa omgång.
VD:n berättade att han ska sluta på företaget. De håller på att rekrytera en ny, men han vet ännu inte vem det blir. Det skulle vara en fullständig ödets ironi om Den Andre skulle dyka upp där som VD. Det skulle inte vara helt osannolikt. Vi rör oss liksom i samma kretsar, och utbudet är inte så stort som man kan tro. Bara risken gör mig tveksam.
Förra gången jag bytte jobb, fick jag reda på veckan efter jag tackat ja, att han hade bytt jobb itll samma kontor. Man kan aldrig vara säker.
Inte på någonting.