Jag sitter framför öppna spisen och hetsäter mörk choklad samtidigt som jag dricker Cointreau. Maken kollar på Fellini-film i gästrummet. Vi har haft en del allvarliga samtal under kvällen, där vi analyserat min grad av ånger, kontra den sociala konventionen. Förmodligen ångrar jag mig inte tillräckligt. Åtminstone saknar jag förmåga att ge uttryck åt det.
Jag har konstaterat att Den Andre är en skit i många avseenden. Jag vill inte leva resten av mitt liv tillsammans med honom. Inte som han har varit hittills, i alla fall. Jag tycker att Maken är en bättre människa på många sätt. På nästan alla sätt. Vi har det bra tillsammans.
Jag kommer alltid att älska Den Andre för den han är, trots att han är den han är. Jag uppskattar Maken för att han är den han är, och jag kanske kommer att lära mig att älska honom så småningom. Jag vill inte vara utan honom, men jag längtar efter Den Andre.
Så ser det ut. Jag brukar aldrig svära, men just nu kan jag bara tänka helvetes jävla skit.