Jag var lite sen ner till förmiddagsfikat idag. Den Andre var ännu senare och satte sig mitt emot mig. De andra gick efter en liten stund och vi blev lämnade ensamma. Vi satt och tittade på varandra under tystnad en stund.
- Ja, vad har du att säga? frågade jag.
- Jag blir bara så trött, svarade han, som han brukar. Han blir alltid trött när han måste ta ansvar för sitt agerande.
- Jag kan också bli trött, fortsatte jag, och nu förväntar  jag mig att du förklarar ditt beteende.
- Det har jag gjort så många gånger.
- Då kan du göra det den här gången också. Hur tänker du?
- Du måste ta ansvar för dina handlingar, och jag för mina. Jag har aldrig belastat dig för vad som har hänt.
- Jo, du har ringt och skällt ut mig och slängt på luren. Så illa har jag inte behandlat dig någon gång.
- Du har hotat mig med allt möjligt. Att ringa till min fru...
- Det är vad du påstår, men du vet att det inte är sant. Hur vore det om du istället för att gå i försvar och kasta skit på mig, tänker över frågan. Fundera över vem du är. Vem är du?
- Det har du redan talat om för mig. Att jag är psykopat, inte har förmåga att älska någon osv.
- Vem är du då? frågade jag igen, och den här gången släppte jag honom inte med blicken. Jag såg att han darrade lite. Han tycker väldigt illa om den här typen av samtal. Det blev en lång tystnad.
- Du ska inte behöva få höra den typen av förslag igen, sa ha till slut. Men du måste sluta ge dubbla signaler, också. Jag har gjort klart och varit väldigt tydlig att det aldrig kommer att bli du och jag. Du har valt att leva ditt liv och jag mitt.
- Men du ger ju verkligen dubbla signaler när du ger mig den typen av förslag. Förut brukade jag gå på det, och tro att det betydde något, att du verkligen menade något, men nu känner jag mig bara ledsen och kränkt.
- Ok. Du ska aldrig behöva höra det igen.
- Bra, sa jag.
Vi satt tysta i några sekunder, och sedan gick vi var och en till sitt och jobbade vidare. Jag har inte pratat mer med honom idag.
Jag undrar vad det är som har gjort honom sådan. Det känns sorgligt, men samtidigt skönt att det blir mer och mer klart för mig hur han är funtad. Jag känner mig styrkt i mitt beslut att inte offra mer av mitt liv på honom.