Det har varit en riktig sommardag och jag har grejat i trädgården så att jag förmodligen kommer att ha ont i hela kroppen i morgon. Jag har dessutom bränt mig lite på ryggen. Mitt vinterbleka skinn tål inte mycket sol så här i början. Men det blev fint i trädgården. Jag har planterat en rhododenfron, sex rosenbuskar och en massa kryddväxter.
Vi har grillat tre dagar i rad, så det känns verkligen som om sommaren har kommit igång, fast det bara är maj.
Jag har tänkt en del på Den Andre. Jag har inga jobbiga känslor när det gäller honom längre. Inte så som det var förut när jag kände mig sviken och lurad. Jag känner mer bara en sorts saknad och sorg, lite som när någon har dött som man har tyckt om och umgåtts en del med. Jag kan undra lite hur han har det, och om han mår bra. Jag känner att jag tycker lite synd om honom, för jag tror på något sätt att han har förlorat mer än vad jag har gjort. Och det hade han nog gjort långt innan han träffade mig.
Jag tror att allt kommer att blekna bort så småningom, att jag kommer att tänka på honom mindre och mindre.
Det är viktigt att jag fokuserar på här och nu, och den människa som jag vill vara.