Head picture

Hemma hos

Min lärare från högstadiet, som jag väl egentligen får klassificera om nu, efter så lång tid, till att vara vän helt enkelt, var här och hälsade på oss. Innan kändes det nästan lite pirrigt att han skulle komma, men när han väl kom kändes det bara bra. Jag tycker verkligen om honom. Inte på samma sätt som för 27 år sedan, men väldigt mycket i alla fall.
Det var första gången som Maken träffade honom. Jag tror att han hade förväntat en märklig bohem med obegripliga åsikter (eftersom han gillar att prata med mig och till råga på allt kommer och hälsar på mig?) men efteråt konstaterade han att han var trevlig och helt normal.
Vi kollade på fotografier och gamla noter som jag sparat i alla år. Vissa av dem kan jag fortfarande utantill; italienska sångövningar som etsat sig fast någonstans i hjärnan. Det är märkligt.

Kommentarer

Skriv det du tänker här:

Namn:
Minns mig

E-postadress:

URL:

Synpunkter:

Trackback