Jag vet inte vad det är med Maken. Han är helt låg, pratar inte, vill inte göra något, är sur och grinig. Jag frågade om det hänt något, om jag gjort något. men det är ingenting, säger han. Jag försökte föreslå att vi skulle titta på film, men det ville han inte. Då sa jag att vi kunde fortsätta att lyssna på boken, som vi håller på med, Shantaram. Då blev han irriterad för att jag föreslog saker, och satt bara och vred på kuben (han har fått återfall på Rubiks kub).
Jag satte mig vid min dator för att skriva lite, men då sa han att det verkligen skulle få honom på dåligt humör, om jag "sitter" vid datorn, som han uttrycker det.
Jag känner mig påpassad med allt jag gör. Jag får smyga med att använda datorn, annars pikar han mig. Hela tiden kommer det små kommentarer om än det ena, än det andra. Saker som jag gör, som han tydligen irriterar sig på.
Han får däremot använda sin dator hur mycket han vill och när han vill. Som nu, till exempel. Jag tog med mig min in i sovrummet.
På söndagarna stänger han av modemet, för då får jag inte vara ute på internet.
Jag känner igen det här. Det har varit så tidigare, innan allt trassel började, fast då var det mycket värre, förstås. Han har ett väldigt stort behov av att kontrollera. Jag blir nervös och får en sorts kvävningskänsla av det.
Jag hoppas verkligen att det inte kommer tillbaka, allt det jobbiga, för då vet jag inte vad jag gör.