Det regnade hela dagen, och jag jobbade på för att hinna göra klart månadsrapporten och lite annat. Arbetslusten har väl inte varit på 100%, men i alla fall bättre än på länge. Jag har verkligen inte gjort många knop de senaste veckorna. Först den jobbiga influensan, sedan förundersökningen, sedan pappa som dog och nu sist visdomstanden. För att inte tala om alla andra komplikationer som uppstår bara av att vara en kvinna mitt i livet. Det kanske inte ärså konstigt om tankarna varit lite splittrade.
Jag satt och pratade i telefon, när Den Andre gick förbi mitt rum. Han vinkade lite och jag höjde handen till en hälsning tillbaka. Det första gången jag såg honom sedan han var inne på förhör. Han såg bekymrad ut, och passerade förbi sitt överfulla postfack utan att ta med sig posten, vilket tyder på att han kanske inte heller är så fokuserad.
På tåget till flyget kom det på en man som brukar flyga med samma flyg som jag. Vi har sett varandra säkert en eller ett par gånger i veckan i två års tid, men aldrig pratat med varandra. Det gjorde vi den här gången, för det fanns inga andra i hela vagnen, och det hade liksom känts pinsamt att inte säga något. Han har dagpendlat i fem års tid, men har precis nu övergått till att veckopendla.
Vi följdes genom säkerhetskontrollen och var på väg till loungen, när vi mötte Den Andre. Han hälsade, och tittade forskande på mig och på Pendlaren. Jag sa ingenting, utan hälsade bara kort tillbaka och gick vidare.
När jag kom hem, såg jag att jag hade fått meddelande från polisen att förundersökningen var nedagd, och att det inte kommer att bli något åtal, eftersom det inte gick att bevisa något.
Det kändes lite jobbigt, men samtidigt var det faktiskt det som jag var inställd på. Och det känns rättså bra att inte behöva ägna energi åt en jobbig rättegång. Det hade varit väldigt jobbigt att gå igenom det, och han blev frikänd. Det hade varit väldigt jobbigt om han hamnat i fängelse också. Det skulle jag inte vilja. Då är det bättre som det är nu: Han är faktiskt inte frikänd, utan det saknas möjligheter att bevisa något.
Sammantaget är jag nöjd. Jag har gjort en kraftig markering från min sida att jag inte accepterar det han har gjort, men det blev inte outhärdligt jobbigt att gå igenom det.