Det kom ett brev...
Jag undrar om Den Andre blivit delgiven ännu. Nästa vecka kommer jag inte att vara på kontoret förrän på fredagen. Det känns bra, i fall han just har fått besked. Då slipper jag springa på honom precis då.
Jag tycker liksom synd om honom, fast jag vet att det han har gjort är grymt och hänsynslöst.
Oj, detta blir inte så kul. Att behöva möta honom på det territorium som ni delar och har "Lika rätt" till. Moraliskt borde han ta time-out från jobbet och bida sin tid lite grand. Skammen, även om han anser att du gjort fel, måste vara stor. Tänker på dig. Ofta.
Varför tycker du synd om honom? Jag har svårt att försåt det. Det är väl dig det är synd om, inte honom.
Jag vet inte själv. Kanske för att jag inser att han inte förstår vad han har gjort, och kanske för att är rädd att han kommer att må så dåligt av det här. Å andra sidan har han fått mig att må så dåligt att jag önskat mig död, så jag borde inte tycka synd om honom. Jag kanske är överempatisk.
Nej, det är inte det att du är överempatisk. Kärleken övergår allt förstånd. Det kan ställa till problem.Jag tycker att det är enormt storsint och fint av dig att ha medlidande.Han har ju stått dig nära och du ville ha en bra relation till honom utan ett förhållande, as such! Det funkade inte och han sabbade allt. Men du är kvar. Jag beundrar dig för det.
Mmm... Jag tror det finns något mellan er du inte riktigt kan styra över. Det är nog det som gör honom så farlig för dig. För er.