Jag var inne och kollade på Mötesplatsen, vad folk skriver in sina profiler. Någon hade skrivit något i stil med: Man ska inte försöka vinna någon annan så mycket att man förlorar sig själv.
Det tyckte jag var rätt bra, faktiskt. Jag ligger helt klart i riskzonen för den typen av beteende eftersom jag är så beroende av bekräftelse. Åtminstone har jag varit det tidigare. Jag tror att behovet har minskat något.
Men det är jobbigt att värderar sig själv utifrån den uppskattning man får från andra, dem som betyder något för mig, vill säga. För om uppskattningen uteblir, eller blir fullständigt omöjlig att begripa sig på, som i fallet med Den Andre, kan självkänslan få sig en riktig knäck. Fast, när det gäller honom, har jag insett att det är han som har problem, helt enkelt. Det har liksom inte så mycket med mig som person att göra.
Varför har det inte räckt med den bekräftelse som jag har fått av Maken?