Idag har jag känt de första antydningarna av bra humör sedan den senaste tidens tärande erfarenheter. Jag kan se att det finns glädjeämnen i livet, och jag har blivit av med den otrevliga känslan i magen, som om något sitter där inne och gnager.
Ett tag idag kände jag att jag hade lite lust till Maken, till och med, men det var när jag var på jobbet, så det gick inte att lösa. Men bara det att känslan uppstår ser jag som ett stort framsteg. Jag har annars fixat det med den käcka lilla presenten som jag fick.
Det kanske finns hopp om det trots allt.