Hela dagen igår och idag har jag mått infernaliskt dåligt och känt mig skrämmande nere. Det var när jag såg honom på jobbet igår och inte pratade med honom som allting liksom rasade.
Sedan skickade jag sms och det gjorde inte att jag mådde bättre precis.
Idag var jag ute och promenerade i kallblåsten. Tårarna rann oavbrutet av sig självt så jag behövde inte ens gråta.
Jag ringde honom.
Så fort han svarade var det precis som om allt det upprivna, taggiga och onda i mitt inre bara slätades ut och det kändes alldeles mjukt och skönt igen. Visst är det konstigt?
Efter att jag pratade med honom har jag mått mycket bättre, trots att inget i sak egentligen förändrats. Jag önskar att någon psykolog kunde förklara det är för mig.