Det är riktigt roligt att hålla på och planera för det nya boendet. Jag mår över huvud taget mycket bättre nu. Tankarna på vad som har hänt mal inte runt oavbrutet i huvudet och jag känner att jag kan se framåt och hitta mening i tillvaron på ett sätt som jag inte kunnat göra på länge. Det känns väldigt befriande och humöret har stigit flera pinnhål från långt nere på minusskalan till åtminstonte lite plus.
Jag känner mig lite mer motiverad att ta tag i saker och jobba för att det ska bli bra igen.
I morgon ska jag jobba, men jag kommer att vara på hemmakontoret, och jag vet att Den Andre är på bortakontoret, så det dröjer minst en vecka till innan jag behöver stöta på honom igen. Hoppas jag är i balans tills dess, så att inte blotta åsynen av honom rör upp allting igen.