Inget mer mystiskt telefonsamtal efter att jag ringde till Den Andre. Vet inte om det kan vara tillfälligheter, men jag tror inte det.
För varje dag som går upplever jag att jag får en bättre känsla inombords. På något sätt känner jag mig befriad och som om livet återvänder lite i taget. Jag tror att jag egentligen har velat bli fri från honom under väldigt lång tid. Jag gick tillbaka i min blogg och i min förra blogg och läste och det hela andas en sorts tvångsmässig besatthet och en ångest över att inte ha kontroll över situationen. Han hade mig i ett järngrepp och jag ska vara väldigt tacksam över att han har släppt taget om mig. Förhållandet var så destruktivt och jag mådde så enormt dåligt av det. Jag var visserligen euforisk korta stunder, de ögenblick då vi hade det bra tillsammans, men det var allt. Resten av tiden vara ett tärande sjok av skuldkänslor och olust.
Jag känner mig lättad och mer levande än jag gjort på länge.