Flytten igår gick jättebra. Nu är vi på plats i nya huset och fixar. Det känns riktigt bra. Igår kväll satt jag framför den öppna spisen med en whiskey och bara njöt av stillheten, precis som jag tycker att det ska vara. Ända tills Maken tyckte att han skulle se på nyheterna... Ibland har han ingen känsla alls. Om han hade varit som jag önskade, skulle han komma och sätt sig med mig i soffan och kyssa mig, och säga snälla saker, och sedan skulle "inviga" nya huset med lite älskog. så skulle Den Andre ha gjort.  Fast så här med facit i hand var hans gullande ju inte så mycket värt, med tanke på vad han mer har haft för sig. Men jag känner att jag saknar något.
Maken och jag är så praktiska och kompanjonaktiga. Det finns inte mycket av romantik. Jag känner mig ytterst sällan uppskattad som kvinna. Han smeker mig lite ibland, oftast bara på direkt uppmaning, och pussar lite i förbigående, mest pliktskyldigt, verkar det som.
Men jag kanske inte ska förvänta så mycket efter det som jag utsatt honom för. Fast å andra sidan var det precis likadant innan jag var otrogen. Det var ju mycket därför jag faktiskt var otrogen; för att jag inte kände mig uppskattad.
Inget nytt under solen alltså.