Jag har en kusin, som är enda barnet till min favoritmoster och morbror. Hon har alltid varit exemplarisk på alla sätt. Jag kanske har tyckt att hon varit lite väl lillgammal och på gränsen till tantig, i alla fall de senaste åren. Nej, alltid, utom när hon var liten. Men hon har alltid varit duktig och målmedveten.
Hon gifte sig ganska ung med en trevlig och snäll Kevin Costner look-alike. De verkade ha det hyfsat bra, välordnat, fint boende, hennes föräldrar inte så långt ifrån. Nu fick jag reda på att han har lämnat henne. Bara sådär. Han har haft lite problem med depression och prestationsångest tidigare. Han kanske har haft svårt att klara av det välordnade, inrutade och "duktiga"? Precis som jag? Hur som helst är det tråkigt när det inte fungerar. Jag vet hur det känns och jag känner med dem.

De hade inga barn. Om min moster och morbror ska få några barnbarn, måste min kusin snabbt hitta någon ny och skynda sig att skaffa barn innan hon blir för gammal. Hur kul är det?