Min man vill att jag slutar blogga. Han tycker inte om känslan av att jag delar mina innersta tankar med okända människor "där ute". Han vill inte att jag har några kontakter som han inte känner till eller något "subliv", som han kallar det.
Jag har frågat på vilket sätt han tror att det kan skada honom eller oss, men han kan inte riktigt peka på det. Det är mer bara en känsla.
Frågan är om jag ska böja mig för hans önskemål och sluta blogga. Jag känner att bloggandet betyder mycket för mig. Det innebär en sorts terapi, och ett sätt att få lite struktur på sina tankar. Dessutom uppskattar jag oerhört mycket de kommentarer jag får ibland. De kan många gånger fungera som en väckarklocka.
Han tycker att jag har en skuld till honom genom det jag har gjort, och at jag borde anpassa mig till de krav han ställer på mig för att betala av på den skulden. Han har inte sagt det rent ut precis så, men jag uppfattar det på det sättet.
Han sa igår kväll att han har förlorat det mesta av det som han tyckt varit vikigt och gett upp så mycket för vårt förhållande, medan jag inte vill ändra på något för hans skull, inte ens sluta blogga. Den enda förändringen jag har gjort, är att jag slutat ha sex med Den Andre.
Är jag dum och självisk?
Jag borde kanske bara lägga mig platt i ren tacksamhet för att han fortfarande är beredd att leva med mig efter allt som jag har ställt till med?