I morse gick jag upp strax före fem för att hinna till 6:05-flyget. Det kändes tungt kan jag säga. Bara att åka hemifrån känns tungt, nu när jag bara vill njuta av trädgården, värmen och havet. Att dessutom göra det i en fullständigt naturvidrig timme på dygnet är nästan för mycket.
I morgon ska jag också flyga strax efter sex åt det andra hållet. Sedan ska jag stanna i Staden i ett par dagar, och kommer hem igen på torsdag vid 20:30-snåret.
Jag har haft övertalningsmöte med en nätverkskollega på förmiddagen. Jag vill att han ska hjälpa mig med ett litet projekt som jag håller på med, fast han inte egentligen har tid. Men han gick med på det. Skönt. Det löser ett stort problem.
Nu på eftermiddagen ska jag träffa lite andra perifera kollegor på en arbetsplatsträff och följa med dem ut på middag på kvällen. Det blir säkert trevligt.
Fast jag längtar efter att få krypa i säng och sova den oskyldigt utmattades sömn.