Det är faktiskt jobbigt, men jag kan inte tända på Maken. Det har inte varit riktigt så illa förut. Jag har lyckats mobilisera någon form av lust för att jag har velat det, men nu kan jag inte ens det längre. Jag känner mig helt avstängd.
Det började med att jag inte fick bo kvar inne i sovrummet efter det senaste som hände med Den Andre. Det var förrförra helgen, och nu känner jag att det är riktigt skönt med en egen kupé. Han ville att jag skulle komma tillbaka igår kväll, och jag gick in där och la mig en stund. Vi hade inte sex, men vi låg nära och det var ganska mysigt, men efter ett tag blev jag väckt av hans snarkningar, så jag gick ut och la mig i gästrummet igen.
Jag vet att han känner sig sårad för att jag inte tänder på honom. Han märker det. Och så undrar han vad det är som gör att det går så bra med Den Andre. Han frågade mig igår "Vad är det han gör som inte jag gör?". Jag kunde inte svara på det. Jag vet inte. Han konstaderade själv att det inte är hur penisen ser ut, utan vem den sitter på som spelar roll, och gav uttryck åt att det kanske inte finns någon chans för oss trots allt.
Jag försökte trösta med att det blir bättre med tiden, att det är jobbigt just nu och blabla. Men innerst inne undrar jag också om det verkligen kommer att fungera.
Det känns bra att vi ska flytta i alla fall.