Jag har inte pratat med honom på flera veckor. Han kom in på mitt rum för att prata med mig och frågade om det går bra för mig. Jag berättade om trädgården, huset och att jag har det bra. jag såg hur han mulnade och efter ett tag gick han ut. Han tål inte att höra att jag har det bra.
Jag gick upp till honom efter en stund och sa som jag kände det: Att han blir betryckt av att prata med mig. Han sa att han är totalt pissed off på mig, och att jag har sabbat hans liv.
Jag sa att jag har ansträngt mig mycket för att inte hysa agg gentemot honom för att han har lurat mig, ljugit för mig och sabbat mitt liv. Den som mår mest dåligt av att jag går omkring och är arg är jag själv. Jag frågade om han inte tycker att det är konstigt att jag kan bestämma mig för att lägga allt han har gjort mot mig bakom mig, men han kan inte förlåta ett enda telefonsamtal som jag ringde på grund av det han sa tillmig. Han tyckte inte jag skulle hålla på och skuldbelägga honom mer. (!!!?)
Han är arg och sur för att hans liv inte blev som han ville. För att han inte kunde fortsätta att utnyttja relationerna han hade runt omkring sig utan restriktioner utan att det fick jobbiga konsekvenser för honom själv.
Han har lurat sin fd fru att de skulle bli ett par igen, kanske, han har lurat Den Andra kvinnan att de redan var ett par och skulle köpa hus, kanske, och han lurade mig att han brydde sig om mig. Egentligen har han lurat mig minst.
Däremot har jag varit väldigt bra på att lura mig själv.
Jag sa att jag inte längre klandrar honom och att jag förstår ganska mycket av hans agerande. Jag tycker det är väldigt storsint av mig. Men han sa ingenting om det. Han frågade om jag hade trosor på mig, och uttryckte en tanke om att livet i Staden hade blivit så mycket trevligare om vi kunde vara knullkompisar.
Återigen har jag fått bekräftat att vi inte riktigt spelar i samma division.
Han uttryckte en rädsla för att jag skulle citera honom om Den Andra kvinnan skulle ringa mig och fråga om vi pratat. Det kändes intressant att höra honom fråga mig var jag har min lojalitet någonstans. Jag kände mig fascinerad över att han ens kunde använda och uttala ordet.
Han skulle träffa henne i kväll, tydligen. De har annars inte träffats så mycket, påstår han. Han säger attt det är hon som ljuger och att hon har spelat ut mig mot honom. Jag tänkte i mitt stilla sinne "jamen, då passar ni ju skitbra ihop!". Men jag sa ingenting. Det är bara sorgligt. Han har förlorat sina barns respekt, sin fd frus respekt och många andras respekt. Det kommer aldrig att bli ett par igen av honom och hans fru. Det har Den Andra kvinnan sett till genom att ringa och berätta allting för henne. Men Den Andre föredrar att skylla allting på mig.
På mitt telefonsamtal. Fast han säger att han också bär en del av skulden.
Jag är glad att jag är fri från honom. Jag ser ingen godhet hos honom, som jag inbillade mig fanns där förut. Jag ser bara en till ytterlighet driven själviskhet. Den kan Den Andra kvinnan gärna få hantera, om hon vill det. Fast han tror inte att det kommer att fungera mellan dem. Nej, vem skulle det kunna fungera med?
Samtidigt försöker han sänka mig genom att säga att han inte tror att Maken älskar mig på riktigt, att jag inte kommer att bli lycklig med honom osv. Han använder det jag har anförtrott honom i mina mörka stunder mot mig.
Men det gör ingenting. Vad han än säger inser jag att mitt liv är så oerhört mycket ljusare och enklare än det liv han har skapar åt sig, och det trots att jag har ställt till det värre än någonsin för mig och mina närmaste just på grund av honom.
Jag känner att jag har mer energi än på länge och ser positivare på tillvaron. Hans närvaro i mitt liv har varit som ett sakta utsipprande gift i dricksvattnet. Det har skapat ohälsa och brutit ner, men jag har trott att vattnet varit bra för mig eftersom det släckt törsten.
Jag känner att jag måste passa mig så att jag inte börjar känna förakt för honom, för det jag upplever som hans litenhet som människa. Förakt är ingen positiv känsla och den smutsar ner människan inuti. Det är bättre om jag kan fokusera på att känna insikt och förståelse.
Jag jobbar vidare på det. Jag tror jag ska läsa Pollacks bok en gång till...