Det är faktiskt sant - Jag är mentor. Lite lustigt att tänka på med tanke på att jag tycker att jag behöver en själv.
Men den här killen valde mig. Han träffade mig när han kom och presenterade sitt företag för mig  på mitt förra jobb.
Efteråt fick jag ett vykort där han frågade om jag kunde tänka mig att bli hans mentor. Det har jag varit i ett par år.
Jag träffar honom inte så ofta nu, men idag åt vi lunch och diskuterade en jobbansökan som han hade skrivit.
Han är ambitiös och duktig. Jag hoppas att det går bra för honom.  Han är inte många år äldre än min egen son, och jag kan känna lite modersinstinkter, faktiskt.

Det har slutat regna och solen har brutit fram. Jag ska åka hem till min migrändrabbade make nu. Stackarn. Jag var i alla fall lite gullig mot honom i morse innan jag for hemifrån.

Idag fick jag meddelande om att min chefs (hon som har slutat) chef, också ska sluta. Det börjar bli glest på toppen. Jag känner det som om jag sitter i ett sådant där torn, som älgjägare sitter i, och spanar ut över hygget, där det står några enstaka furor kvar. Nåväl, det går ingen nöd på mig än så länge.