En väldigt märklig film, som man kan se flera gånger och hela tiden hitta nya lustiga, tänkvärda detaljer i. Men framför allt är ledmotivet, skrivet av Benny Andersson, jättemysigt. Jag gillar att spela det själv på pianot. Jag har inga noter, så det kanske inte överensstämmer till hundra procent med originalet, men ganska.

En annan låt jag gillar att spela är Mad World. Kommer inte ihåg vad artisten hette, men den spelades på radio ett tag. Den är sorglig och jag brukar spela den när den passar min sinnesstämning: "I find it kind of funny, I find it kind of sad. The dreams in which I'm dying are the best I've ever had".