Så brukade Den Andre säga ibland när han gick hem från jobbet. Ett meningslöst standardskämt, men som kanske säger en del om den svenska kulturen. Vi jobbar häcken av oss under veckorna och kopplar av med hjälp av alkohol under helgerna. Alla gör inte så, men tyvärr alldeles för många.
Själv är jag nog rätt måttlig ändå, även om jag tar mig ett glas då och då, men det gör jag även under veckorna. Det kanske är omåttligt? Igår var vi på puben och käkade, och jag tog en Kikenny till maten. På vägen hem köpte vi godis och en Sodastream (eftersom jag inte vill bidra till växthuseffekten med att köpa hem en massa transporterat flaskvatten av tvivelaktig kvalitet), så resten av kvällen pimplade jag egenhändigt tillverkat bubbelvatten. Det är inte så dumt faktiskt, att alltid ha en flaska kallt bubbelvatten i kylen.

Igår morse grälade Maken på mig för att det "alltid" är han som plockar undan efter frukosten. Det beror egentligen oftast på att jag reser mig och går ut med hunden. Vad är problemet? Det kan ta max två minuter att slänga in lite ost, smörpaket och kaviar i kylen och torka av bordet. Men det har liksom blivit en jättegrej av det.
Han sa att jag bär mig åt som ett aschle, fast det tog han tlllbaka.
Jag gick ut med hunden och var borta jättelänge. De tvar fint väder och jag plockade björnbär samtidigt som jag lyssnade på Stieg Larsson (jag är helt fast). Efter ett tag fick jag ett sms, där det stod att jag kunde komma hem, att han var snäll igen och inte tyckte att jag var ett a scheele, utan en rumpa.

Jag gick hem och gjorde björnbärspaj, och allt var frid och fröjd igen.