Jag tror att alla människor mår bra av att höra att de gör en bra insats, att de åstadkommit något fint, eller att de är värdefulla. Jag vet att det är viktigt för mig. Och eftersom det är viktigt för mig, försöker jag ge det åt andra. Varje dag, eller så fort jag få chansen, brukar jag försöka säga något positivt åt mina medarbetare. Jag försöker se det som de gjort bra och kommentera det. Och det gör jag oavsett vilken nivå personen i fråga befinner sig på inom företaget. Även chefer, eller kanske särskilt chefer, behöver emellanåt en klapp på axeln. De får det väldigt sällan.
Jag får det i stort sett aldrig.
Ibland drabbas jag av tvivel på att det jag gör verkligen är bra. Det kanske är så att de flesta tycker att de kan vara utan mina insatser. Men jag försöker lära mig att klappa mig själv på axeln ibland, för ibland kan jag se att jag faktiskt har gjort skillnad och att resultatet blir bra.
Min chef, hon som har slutat nu, gav inte mycket feedback av det positiva slaget. Däremot hade hon lätt för att komma med kritik. Man blir inte så inspirerad av det.
Min förra chef, Den Andre, hade sina sidor, men han var bra på att ge bekräftelse och inspirera. Som chef var han inte så dum, faktiskt.
Synd att det skulle strula till sig så mycket på andra plan.