Jag lyssnade på Jens Lapidus' snabba Cash under semestern i Grekland. Nu har jag precis börjat lyssna på den andra, Aldrig fucka upp. Nitton cd-skivor att sysselsätta tystnaden med. Jag tror man kan bli lätt beroende av att lyssna. Det skapas ett behov av att fylla tomma transportsträckor i tillvaron med spänning eller romantik, vad man nu föredrar för stunden. Då slipper man fantisera själv. Eller ens tänka så mycket. I mitt fall kan det vara bra. Jag har en tendens att tänka för mycket ibland.
Hur som helst ser jag fram emot att ta mig igenom den här boken. Recension kommer senare.