Vi har åkt nästan fyra timmar genom ett fullständigt mörkt landskap. Regnet har piskat ner hela tiden och gjort det jobbigt att se. Vi har lyssnat på talbok för att fördriva tiden. Nu är vi äntligen hemma, och det känns skönt. Det är en hel vecka sedan jag var hemma sist. I morgon ska jag slippa flyga bort. Jag får vara hemma i hela två dagar innan vi drar söderut till solen och värmen. Två dagar.
Altandörren har stått olåst hela helgen, med nyckeln i. För ett par veckor sedan undrade vi var Makens nyckelknippa tagit vägen. Det visade sig att den hängt på utsidan av huset, i en en dörr som vi inte använder så ofta, under en hel vecka....
Tur för oss att det inte verkar vara så mycket brottsbenägna typer häromkring.
Nu känns det som en bra idé att knoppa in, sova sina åtta timmar i lugn och ro, och vakna pigg och utviilad till en underbar dag i morgon... Skoja bara. Pigg och utvilad har jag aldrig vaknat i hela mitt liv, om jag inte legat sjuk i feber, eller nåt.
Men sova ska jag i alla fall. Och det ska bli skönt.