Vi år en mycket god middag bestående av ryggbiff, guacamole, kidneybönor och en rejäl sallad. Till det drack vi Brown Ale och Mezcal, som är en sorts sprit liknande tequila, fast den är ganska rökig och oljig, mycket annorlunda jämfört med vanlig tequila. Den kommer från ett annat distrikt, Oaxaca, och kan göras på upp till 18 olika agavesorter, medan tequilan bara görs av den blå agaven.
Den unga mezcalen är särpräglad på så sätt att det ligger en larv i botten på flaskan. Det är liksom ett signum på att det är äkta vara. I Oaxaca äter man sådana larver för att de är goda. Mezcal tillverkas på licens som är statligt kontrollerad. Den måste innehålla minst 80% från agaveplantan. Tequila kan innehålla endast 49% agave och resten är socker och vatten.
Tyvärr har den statliga regleringen inneburit en hård diskussion när det gäller larvernas vara eller inte vara i flaskorna. Tillverkarna vänder sig starkt mot ett förbud, eftersom de menar att det är en så lång tradition och ett unikt kännetecken för produkten. Vi får se var det slutar med den saken. Jag sörjer inte om larverna försvinner, fast jag har vant mig vid dem vid det här laget. Mezcal lagras annars på ekfat, och de riktigt exklusiva lagrade sorterna har ingen larv i flaskan.
Efter maten grillade vi marshmallows i öppna spisen, hånglade lite till Pink Floyd på stereon, och nu ska vi kolla på film, eller nåt...