Foten är mcket bättre idag. Jag kan gå, om jag tar det försiktigt, utan att halta alltför mycket. Den blåsvarta färgen, börjar skifta i allt från lila till gulgrönt.
Men humöret är inte precis på topp. Jag vet egentligen inte riktigt varför, men det känns olustigt. Jag skulle vilja dra mig undan från världen ett tag. Kanske gå ut i öknen i fyrtio dagar och fyrtio nätter...? Fast det är inte bra, för då kanske man blir frestad av Djävulen när man kommer tillbaka, och det har jag redan blivit tillräckligt.
Det kanske helt enkelt frestar på att vara hängande i luften, utlämnad åt andras beslut och godtycke. Det gäller både privat och på jobbet. Det jobbigaste av allt är när processer drar ut onödigt länge i tid. Att vänta, och inte kunna påverka är enormt tärande.
Kanske är det inte så konstigt att inte humöret är på topp.