Jag låg och drog mig, som jag brukar på lördagar. Klockan var halv nio då min telefon ringde. Jag förnekade i det längsta att så var fallet, och hann därför inte svara innan det kopplade vidare till röstbrevlådan. Det var ett meddelande från koncernchefen som med myndig stämma förklarade att han ville att jag skulle ringa upp. Tja, det fick jag ju göra då. Klart jag hann fundera lite över vad han kunde vilja mig en lördag morgon. Lite orolig blev jag att det faktiskt hade hänt något allvarligt. Men det hade det inte.
Han var i krokarna, och vill att jag skull hjälpa honom att komma in på en av våra anläggningar som han skulle passera under dagen. Han ville passa på att se den nu när han var i närheten. Men,... inget extra besvär, alltså...
Nåja, det blir det ju så klart helt ofrånkomligt. Jag fick ringa VD:n och skrämma upp honom så att han kunde ta emot honom. Men det gick bra. Allting ordnade sig till det bästa och alla var nöjda.