En del barn vet precis från början vad de vill "bli". Någon vill bli polis, en annan sjuksköterska, läkare eller dagisfröken. Det kan variera vad, men de vet.
Det visste aldrig jag. Ibland trodde jag kanske att jag skulle blir författare eller lärare. Men egentligen visste jag aldrig.
När jag var sådär 17-19 år frågade folk ofta vad jag skulle "bli". Jag störde mig lite på de frågorna, eftersom jag inte visste, och jag tyckte att jag "var" så mycket jag kunde hela tiden. Efter att jag flyttade hemifrån som sjuttonåring har jag knappast varit arbetslös. Visserligen har mina yrkesval tagit sig underliga kast emellanåt, och det har verkligen inte varit någon spikrak bana till det jag håller på med nu. Men under hela den tiden har jag varit jag, och jag har inte försökt att bli något.
Är det för att jag aldrig förstått det där med stor, eller är det för att jag aldrig vetat vad jag skulle bli?