Jag är hemma igen hos Maken. Flyget var drygt en timme försenat, så det var lite segt. Men hem kom jag i alla fall, den här gången också.
Idag har jag jobbat på kontoret i Staden, och i morgon ska jag jobba hemifrån.
Jag berättade för Maken redan i bilen, när han hämtade mig från flyget, att Den Andre varit med på resan utrikes. Jag förklarade också varför jag inte sagt något om det innan jag åkte. Jag ville inte att han skulle gå flera dagar och oroa sig och må dåligt. Nu fick han hela sanningen i ett svep, under loppet av ett par minuter. Jag tror att det frestar på mycket mindre.
Jag kunde dessutom berätta att det gått bra, och hur nöjd jag känner mig. Två nätter vägg i vägg med en "kramsjuk" fd älskare utan att känna ett uns av vacklande viljeinriktning. Jag är helt enkelt klar med honom.
När jag körde de dryga två timmarna tillbaka till flyget, på väg hem efter uträttat ärende, i utlandet, satt Den Andre tyst bredvid mig. Han verkade ganska låg hela vägen hem. Jag, däremot, sjöng med i låtarna på radion, poppade bubblor med tuggummit (han avskyr när man tuggar tuggummi) och kände mig glad som en lärka. Alltid annars, när han fått mig dit han velat, har jag varit den som varit lägre än lågast av oss. På gränsen till självmordsbenägen.

Det är avklarat,, och jag kommer aldrig någonsin att låta mig manipuleras av honom igen.