Och det var något som drog. Jag är lite osäker på riktigt vad, bara. Kanske kände jag att jag ville hålla mig framme lite nu när nye chefen är på plats, så att jag inte blir bortglömd. Jag pratade en del med Den Andre också. Han verkade lite deppig. Han tycker att jag skickade tråkiga sms till honom före jul. Ja, det kanske jag gjorde, men jag kände mig så låg, och alla känslor av att han burit sig åt som en skitstövel bara kom över mig.
Han säger att Den Nya Kvinnan påstår att jag ringt till henne. Hon måste vara helt wacko. Jag sa till honom att han måste inse att hon fabulerar fritt. Motivet kan vara att få uppmärksamhet, att misskreditera mig, att kontrollera honom. Tja, vad vet jag. Man jag skulle aldrig nedlåta mig till att ringa henne. Den sortens aktiviteter har hon ägnat sig åt så det räcker. Jag kan över huvud taget inte se vad det skulle vara bra för.

Maken ska hälsa på hos sin syster i kväll, så jag är lite ensam. Men det brukar jag ju var, så det borde inte utgöra något problem. Det är kanske mer vetskapen att jag inte får vara med, som gör att det känns jobbigt.