Jag berättade för Maken att jag pratat med Den Andre igår. Jag berättade också att jag känner mig ledsen efteråt, och att jag stör mig över att jag inte bara kan avsky honom av hela mitt hjärta, efter allt som har hänt. Maken blev upprörd och tyckte att nu får det vara nog. Han ville plötsligt inte fortsätta med mig. Jag fattade ingenting. Vad förväntar han? Att jag ska kunna kontrollera mina känslor som en robot? Eller att jag ska hålla inne med allt som jag känner istället för att vara ärligt? Vi pratade en del om det. Jag försökte förklara att jag känner sorg över allt som ha hänt, att jag under inga som helst omständigheter skulle vilja ha ett förhållande med Den Andre, och att det skulle vara skönt om jag kunde tycka illa om honom. Maken förstod, och allt var frid och fröjd igen.
Men det är slitsamt med den där typen av diskussioner. Det är jobbigt att inte kunna vara öppen med hur det känns. Vem ska jag prata med om jag inte pratar med Maken om det? Förut har jag pratat med Den Andre, men det är ingen framkomlig väg.