Head picture

Regnigt och kallt

Jag sitter kvar på kontoret för att det känns trist att gå hem i regnet. Stören är också här. I morse fick jag min nya porslinspusselbit till min rotfyllda tand på plats. Det känns jättebra. Äntligen kan skavsåret på tungan få läka i lugn och ro. Det är otroligt att de kan göra en lite porslinsbit som passar precis och ser ut som om den alltid suttit där, när det väl är på plats. Den känns som en riktig tand, också.

Idag hörde en kollega från förr av sig. Det är så skoj att det verkar gå bra för honom. Han har slutat med heroinet och utvecklat sin musikstil mycket till det bättre. Han mailade över en av de senaste låtarna han gjort, och den var riktigt bra, faktiskt.

En av mina nuvarande kollegor har blivit utbränd och är sjukskriven på obestämd tid. Det är verkligen tråkigt, men jag är inte så väldigt förvånad. Har man det minsta kännedom om hur människor fungerar, inser man att det finns begränsningar för vad även den mest positiva och effektiva människa kan åstadkomma.

Egentligen är det ett dåligt betyg för en företagsledning när sådana ting händer. Det ska aldrig behöva gå så långt. Men jag kan bara gå till mig själv. Om jag inte själv säger stopp, är det ingen annan som gör det åt mig. Det är som Maken brukar säga om mitt jobb: "Tänk vilket fritt jobb du har. Du har frihet att jobba precis hur mycket du vill". Och exakt så är det.

Nu ska jag i alla fall gå hem och dricka lite smarrig näringsdryck och klämma lite på fettvalkarna runt midjan så att jag inte frestas att ägna mig åt kulinariska utsvävningar.

Kommentarer

Skriv det du tänker här:

Namn:
Minns mig

E-postadress:

URL:

Synpunkter:

Trackback