...känns det som. Nu sitter jag i loungen och väntar på sista anslutningen som ska ta mig ända hem. På förra flygplatsen, Utrikes, köpte jag två fina sidenslipsar och ett par tuffa manchettknappar till Maken i present. Jag tänker att det kommer att stärka hans image som business man på jobbet, om han har sådana attiraljer på sig.
Jag har ont i magen. Jag är nog inte van att äta hela tiden. Eller så har jag fått i mig något mindre lämpligt.
Det är märkligt mycket folk här i loungen. Alla dessa "på väg"-människor.
Det är en snubbe som brukar åka med samma flyg som jag, som alltid är här. Ibland undrar jag om han bor här och jobbar natt i närheten av min hemort. Jag menar, eftrsom han oftast flyger därifrån på morgonen... Han tar första morgonflyget hem till lounchen, och så är han här och fikar, läser tidningen och dricker espresso tills han ska flyga till jobbet på kvällen. Så måste det vara.